Ska vi kanske ta och börja heja och le lite mer mot varandra?

Hur bemöter vi varandra, egentligen? Och hur blir vi bemötta? Om det här tänker jag fundera om idag.

Bild med texten HEJ!

För massor av år sedan såg jag en intervju med Martin Timell som berättade om en resa till USA. Han blev förvånad över hur trevliga alla var mot honom, fast de aldrig sett honom förut. Alla han mötte utbrast ”Hi, how are you today?” och han svarade glatt att jotack, lite jetlaggad var han allt, men att det nog skulle ge sig. Men han upptäckte också där och då att väldigt få var intresserade av hans svar. Han som först känt sig så väldigt sedd och uppmärksammad insåg att första frågan bara var något som de gjorde per automatik, over there.

Idag läser jag en text av Ulf Elfwing med rubriken ”Varför har vi så svårt att hälsa på varandra?” Han skriver bland annat:

Ett hej i vardagen – när man kliver in i hissen eller bastun eller affären – är ett billigt och bra socialt smörjmedel. Det kan resultera i ett leende eller några vänliga fraser. Om inte annat så om vädret. Och i bästa fall kan ett berikande samtal uppstå, kanske till och med någon sorts vänskap.

Underskatta inte det generösa hälsandet! Vi lever i en tid och en värld där rädsla, misstänksamhet, osäkerhet, fördomar och hat smyger omkring som spöken om natten.

Jag tror att Ulf Elfwing har flera poänger i sin text och i sitt resonerande.

För några år sedan arbetade jag på Umeå Turistbyrå och en dag kom det in två seniora damer från Vietnam. De seniortågluffade genom Europa och nu hade de hamnat i Umeå. Jag frågade vilken bild de hade fått av Sverige och svenskarna och de utbrast glatt:

”Ni är så väldigt vänliga! Och så ler ni mycket och det tycker vi om!”

Jag förstod exakt ingenting. Bilden av svensken är väl snarare att den är lite trumpen, introvert, inte söker ögonkontakt. Jag har berättat om det här mötet för flera vänner och en av dem kom på vad det var som gjort att de här damerna hade den bild av oss som de hade:

”Erika, de gick nog och log mot andra. Och gör vi det får vi ett leende tillbaka.”

Ska vi kanske ta och börja heja och le lite mer mot varandra?

(Det här är mitt inlägg 14/100, dag 14, i bloggutmaningen #Blogg100)

Annonser

Halvtid

Skogsstig

Idag är det 50 dagar sedan #blogg100 startade. Idag når vi halvtid i intensvibloggandet. Idag är det 50 dagar kvar. Halvtid. Jag tar en dag i taget, ett steg i sänder och ser hur det går.

Jag har ibland känt att jag inte har något att säga, vissa dagar har jag varit så trött och inte orkat tänka. Men det har blivit ett inlägg i alla fall. För plötsligt har jag sett en diskussion på Facebook eller Twitter, läst en intressant text och så har orden kommit till mig. Sådana dagar är riktigt roliga! Jag länkar här nedan till några av de inlägg jag knåpat ihop under de här 50 dagarna.

Det är halvlek, 50 dagar kvar. Jag känner mig nyfiken på framtiden!

(Det här är mitt inlägg 51/100 i bloggutmaningen #Blogg100)

Om att kommunicera med tonåringar

Att kommunicera med tonåringar är inte alla dagar jättelätt, har jag erfarit sedan några år. Ibland går det väldigt bra, medan det går sämre andra gånger. Jag har också förstått att jag inte är den enda som brottas med det här. Will Reid i England har tydligen försökt få sina ungdomar hemma att hjälpa till lite i hushållet, men det har inte lyckats så bra så han tänkte att han skulle ta sociala medier till hjälp. Den första filmen han la ut på Youtube fick snabb spridning – nu har den filmen haft 4,3 miljoner visningar.

Sedan har han gjort några till. Jag gillar hans språk och tonfall. Han är väldigt rolig, tycker jag som förälder.

Efter ett tag ville dock hans dotter ge igen. Och det med besked! Pappa är tydligen inte heller så duktig på att byta rulle i toapappershållaren!

Själv har jag förstått att det inte går att ställa två frågor – eller ge två alternativ till middag – i ett sms. Tonårs-sms Max Gustafson har också gjort en bild på temat ungdomar. Max Gustafson - tonåringar (Det här är inlägg 42/100 i bloggutmaningen #blogg100)

3 veckor i #blogg100

Idag är det tre veckor sedan bloggutmaningen #blogg100 startade. Minst ett blogginlägg per dag i 100 dagar ska man skriva och det är första året som jag är med. Vi får se om jag håller hela vägen, men än så länge känns det bra och jag tycker att det är intressant att vara med, olika processer sätter igång hos mig:

Bild på min datorJag tänker hela tiden på vad jag ska skriva om. Läser jag en text som jag vill fundera lite kring gör jag ett utkast och låter mina egna funderingar mogna. Ibland håller det inte, men det dyker hela tiden upp nya saker. Jag känner också att jag håller mig mer uppdaterad på nyheter än jag varit på länge och det är också roligt. Bilder vill jag också ha till mina inlägg, så jag har även börjat att fotografera mer, vilket är kul. Jag hittade gruppen Fotouppdraget på Facebook där de lägger ut ett uppdrag per vecka med tips på hur man ska genomföra det. Det blir liksom en liten minikurs i fotograferande. Några inlägg kommer nog att handla om foto, skulle jag tro.

Här nedan listar jag på några inlägg jag skrivit som jag tycker borde bli mer lästa:

  1. Hjälp en journalist? Om att kvinnan bakom tjänsten uttrycker sig rasistiskt.
  2. Om hat skrev jag då Alexandra Pascalidou gick ut och sa att hon inte orkar arbeta på Ring P1 längre efter alla hat- och hotattacker hon får utstå.
  3. Provprata och befolka tanken. Ett sätt att skapa ett annat debatt- och samtalsklimat.
  4. Om att organisera sig.Vi människor organiserar oss hela tiden och gör det för att saker ska bli enklare och mer effektivt. Men då människor som tigger gör det tycker vi att det är konstigt och förmodligen även brottsligt. Man gör inte skillnad på organisation och organiserad brottslighet.
  5. Om kepsar i skolvärlden. Varför ska det vara en så stor fråga?
  6. Om sorg. Jag var på en lunch där temat var sorg; hur hanterar vi vår egen sorg och hur hanterar vi människor som känner sorg.
  7. Paketera rätt! skrev jag efter en förmiddag då jag lyssnat till Jessica W Sandberg och Fredrik Wass om kommunikation. Mycket intressanta föredrag var det!
  8. Får brister presenterade – kräver skadestånd på en halv miljon. Om hur Umeå kommun har agerat i frågan om 17-åringen som hackade sig in i kommunens servrar och påtalade för dem vilka brister de har i sin IT-säkerhet. Som tack för hjälpen vill de nu ha ett stort skadestånd. ILLA!

Nu går jag in i fjärde veckan i #blogg100 och jag är inte less än. Snarare mer motiverad att fortsätta skriva. Det här är mitt 23:e inlägg av 100.

Paketera rätt!

Mynewsdesk bjöd in till en förmiddag med temat ”Att paketera något som saknar nyhetsvärde så att det blir en nyhet”. Mycket intressant rubrik, måste jag säga som jobbar med saker som kan vara lite svårkommunicerade – biodrivmedelsfrågor.

(Jag har lärt mig idag att en bloggtext ska helst vara på 1600 tecken, den här har närmare 1000 ord, dvs bra många fler tecken än rekommenderat. DU avgör om du vill läsa vidare eller inte. Jag anser att om du gör det finner du intressanta tips och länkar 🙂 )

Jessica W SandbergJessica W Sandberg är pressansvarig på SOS Barnbyar, tidigare på Rädda Barnen, Stockholm Pride och för Vänsterpartiet. Hon har varit med och tagit fram flera väldigt lyckade kampanjer, även misslyckade sådana och fått påringning av Janne Josefsson. Hennes budskap var att våga. Våga väja bort, våga sticka ut, våga testa! Och man måste ha tur och rätt timing.

– Du kommer inte att bli omtyckt av alla! sa hon och uppmanade till kanalanpassad kommunikation. Vilka målgrupper finns var? Hur pratar man med sina olika målgrupper?

Hon berättade bland annat om kampanjen #GuiltTripSunday, som var en kampanj SOS Barnbyar gjorde lagom till Mors dag förra året. De ville inte vända sig till de redan frälsta, de sökte nya målgrupper. Kända mammor kontaktades och blev ombedda att låta sina barn bli fotograferade i utsatta miljöer och situationer och lägga upp de bilderna på sina Instagramkonton med texter som var normala för dem, typ i stil med ”Sitter på härlig söndagsbrunch medan barnen sniffar lim”. För grejen är att på Instagram är vi så himla lyckliga och lyckade och mest lyckliga på Instagram är vi på söndagar. Det här stack ut och det blev en storm kring kampanjen. Vissa hatade den, tyckte att den var makaber. Andra tyckte den var riktigt bra. Resultatet? 10 miljoner träffar och flera nya faddrar och givare. Kanalanpassad kommunikation.

– Jag säger det igen, våga ta ut svängarna och var inte mellanmjölk, sa Jessica W Sandberg. Men du måste också kommunicera för något du står för, du måste vara ärlig, tala sanning och vara transparent. Är du det går det alltid att säga: ”Nej, det här blev inte så bra, det blev inte som vi tänkt”. Det märks om man ljuger. Och kan du inte svara på frågan ”Vad gör oss unika” är du rökt, avslutade hon.

Fredrik WassFredrik Wass är senior rådgivare på kommunikationsbyrån Intellecta Corporate som har fokus på redaktionell kommunikation och digital strategi (för övrigt han som kom på idéen med #blogg100). Han hade rubriken ”Jaga engagemang – inte klick” på sitt pass och han kastade ut en ballong bland oss i publiken det första han gjorde. Ballongen fick illustrera ett socialt objekt. Vad händer när någon kastar en ballong till mig? Behåller jag den eller studsar jag den vidare?

Ett socialt objekt är:

  1. sökbart
  2. delbart
  3. länkbart
  4. interagerbart

och starkt är det om det går att berätta en historia, som man kan relatera till, den är paketerat på ett tillgängligt sätt. Och den som delar vidare vill verka smart/rolig/”på” – personens egna varumärke/folks bild av personen påverkas beroende på vad den delar.

– Om ett ämne är intressant för endast en liten grupp måste man paketera det rätt för att det ska få spridning och det finns saker att tänka på, sa Fredrik Wass.

  • Rubriker kan ge ett tråkigt budskap en chans: Lova inget i rubriken som texten sedan inte kan leva upp till. Han berättade om en rubrik som fångat hans intresse – ”Porr på jobbet och handelsresande i moralpanik”. När kan klickat på den kom han till Lunds universitet och en forskningsrapport om porrsurfande på arbetstid. Hade rapporten haft en rubrik i mer akademisk stil hade han nog aldrig klickat sig vidare.
  • Texter som har bilder blir 3 gånger mer delade än texter utan. De med bilder sticker ut mer och blir också mer lästa i våra sociala medierkanaler. (Joakim Jardenberg har skrivit bra om hur man kan göra med bilder på sin blogg)
  • Delningar visar på engagemang mellan människor, snarare än mellan publik och avsändare. Och här blir statistiken svårtydd. Vad visar siffrorna? Vad betyder siffrorna? Även räckvidden är svårtydd, den är inte lika med antalet delningar * vänner. Facebook ändrar också med jämna och jämna mellanrum hur de redovisar statistiken och även förutsättningarna för saker att nå ut.

Hur länge lever något vi delar i sociala medier då?

Fredrik Wass säger att vi har bara några minuter på oss. Får vi inte interaktion inom en viss tid så är det kört för den delningen. Och efter första dygnet dalar det. I höstas provade han att skriva ”den perfekta tweeten” för att se vad som hände. Och jo, han blev retweetad rätt bra! Han hade bild, en siffra, ett tips och en uppmaning om att dela vidare.

– Det ska man alltid göra! Ber man om att folk ska dela vidare gör de det, sa han.

Nedan ett par bilder med tips på hur vi kan tänka när vi skriver på olika ställen. (Klicka på bilderna för att få dem större)

DSC_0018

(Blogginlägg bör inte mer har mer än 1600 tecken. Det här inlägget ser jag har närmare 1000 ord, antalet tecken borde alltså vara på tok för många! Å andra sidan pratade både Fredrik och Jessica betydligt längre än 18 minuter, så det jämnar ut sig, tänker jag 🙂 Det är ju trots allt du som läser som bedömer om min text är intressant eller inte! Har du kommit så här långt kan jag trösta dig med – snart är det slut på ord! 🙂 )

DSC_0020Det var en mycket intressant, inspirerande och givande förmiddag! Tack Fredrik och Jessica! Och tack Johannes på Mynewsdesk för att du arrangerade den!

Och här kan du läsa några av de tweets som twittrades undertiden.

EDIT:

Läs även Ingela Hjulfors Bergs inlägg, på Diggjo, om förmiddagen här – det är helt annorlunda än mitt inlägg. Och hon fixade en rubrik på 6 ord, något som Fredrik Wass sa är bra. Bra bredd fixar vi tillsammans! Sharing is caring 🙂

(Och att jag skulle skriva ett inlägg i #blogg100 om initiativtagaren till utmaningen och Jessica som pratade idag, känns pirrigt och nervöst! Inlägg 19/100)