Är det något skumt det där?

I mitt förra inlägg skrev jag ett inlägg om ett sätt att arbeta som på sikt kan ge en mer tid till sådant man skulle vilja ha mer tid till, men inte har råd att göra. Det handlar om direkthandel. Jag ser stora möjligheter i det här sättet att jobba, men jag har märkt att okunskapen kring direkthandelsbranschen är stor och att det finns en hel del förutfattade meningar kring vad det handlar om. Jag vill också understryka att det är ett jobb att göra, gör man inte jobbet kommer inte heller den ekonomiska möjligheten.

”Är det här ett pyramidspel?”

Den frågan dyker ofta upp och svaret på frågan är nej. Direkthandel har ingenting med pyramidspel att göra. Pyramidspel är för det första olagligt och där handlar det inte om att sälja saker. I pyramidspel handlar det om att värva personer som ska betala en medlemsavgift och det är svårt att vinna något som är hållbart i ett sådant spel. Såvida du inte var den, eller en av dem, som startade det hela. Det handlar inte om att köpa och sälja något, det handlar om att värva medlemmar till spelet.

Direkthandel däremot är just handel med varor och tjänster. Det var någon som sa att det handlar om riktiga människor som köper riktiga saker för riktiga pengar – till skillnad från pyramidspelen. Ofta är det hushållsprodukter, kosmetika eller kosttillskott det handlar om. De mest kända direkthandelsföretagen är kanske Tupperware och Oriflame.

Ett seriöst företag har som främsta mål att skaffa kunder, att engagera nya medarbetare är sekundärt. Företaget vill naturligtvis nå så många kunder som möjlig så nya medarbetare söker man också ständigt efter, men inkomsten måste komma från kunder som handlar. I ett direkthandelsföretag spelar det ingen större roll när i tid du börjar, du kan ”gå om” en som började före dig om du arbetar för det, till skillnad från pyramidspelet.

En annan skillnad är ledarskapet och utbildningen som är en viktig del i direkthandel. Här coachas man av personer som har arbetat längre än en själv, det hålls konferenser där duktiga ledare från hela världen föreläser och det handlar mycket om personlig utveckling.

Ett seriöst företag är också medlem i Direkthandelsföreningen har etiska regler som man måste följa. Vill du läsa mer om det här kan du läsa här, här och här. Patric Nilsson är en person som arbetat länge i den här branschen och han har en blogg där han skriver mycket i det här ämnet. Läs gärna den också. Man ska dock se upp, det finns oseriösa företag i den här branschen. Blir du kontaktad av någon som vill rekrytera dig, kolla upp företaget och hur de arbetar. Här finns en guide i vad du ska titta på.

Kärt barn har också många namn: direktförsäljning, relationsmarknadsföring, nätverksmarknadsföring och Multi-Level-Marketing (MLM) är olika namn på samma sak.

”Ska jag göra det här ska jag göra det till 100% och det har jag inte tid med”

Så säger många och därmed hindrar de sig själva, anser jag. De allra flesta som börjar i den här branschen arbetar redan 100% på sina jobb och arbetar med direkthandel på sin fritid. De kanske träffar någon under sin lunchrast, ringer till någon på väg hem från jobbet och tar en kopp kaffe med någon på kvällen medan de presenterar vad de arbetar med.

För några år sedan var det en vän till mig som kom på att vi har egentligen mer tid än vi tror. Hennes resonemang var grundat i att dygnet har 24 timmar – av dem sover vi kanske 8 (i bästa fall) och arbetar 8. Kvar på dygnet har vi 8 timmar. Jag tyckte att vi äter ju frukost, lunch, vi lagar och äter middag och där försvinner ju en del tid. Hon kontrade med att vi ändå hade 5 timmar kvar på dygnet, vad gör vi av den tiden? Det här samtalet har jag funderat mycket på sedan dess. Vi har mer tid över än vi tänker på om vi tänker efter. Läs gärna min kloka kompis Natalie Carrions ord om det här med tiden och hur vi kan tänka kring den här.

”Jag är inte säljtypen”

Många tror inte att det här är något för dem. De säger att de inte är ”säljtypen”. I den här branschen handlar det inte om att kränga saker till varje pris. Det handlar mer om att skapa relationer. Man har sett att personer som har ett genuint intresse för andra människor, personer som är goda lyssnare, är de som lyckas bäst. Det eftersom det handlar mer om att skapa och bygga relationer med andra än att sälja. Tänk själv vem du helst köper något av: är det av personen som till varje pris vill pracka på dig något du inte känner att du behöver? Eller är det av den som lyssnar till vilka behov du har och som kan erbjuda något du kan tänkas behöva? Sjuksköterskor och lärare är ofta väldigt framgångsrika.

Faktum är att det är en jämlik bransch, den är öppen för alla och lika arbete avlönas lika, oavsett vem det är som utför arbetet. Den ena kan vara en person som tidigare varit en framgångsrik företagare, den andra kan vara den som alltid haft problem i skolan och inte lyckats med någonting tidigare.

Villig att satsa för att få mer tid?

Känner du att ditt liv rullar på, att du gör det du ska på jobbet och hemma, men du är ändå inte riktigt nöjd? Hur är det med dina arbetskamrater – trivs du helt med dem, eller skaver det ibland?

Skulle du vilja ha mer tid tillsammans med familjen, vännerna, för att resa mer eller tillbringa mer tid på ditt lantställe men inte riktigt vet hur du ska få tiden och/eller lönen att räcka till?

Skulle du vara beredd att satsa lite mer under en period för att längre fram komma dit?

Tänk dig ett scenario så här:

Din arbetsgivare kallar in dig på sitt rum för att ge dig ett erbjudande. Erbjudandet innebär att du under en tidsperiod om 1 år, kanske 1,5 år, skulle arbeta 10-15 timmar extra i veckan, utöver din nuvarande arbetstid. Din arbetsgivare säger att det kommer vara en del utbildning under de här extra timmarna och du kommer också att utvecklas både personligen och kompetensmässigt.

Vidare berättar din arbetsgivare att de här extra timmarna kan du göra när det passar dig. Ibland kanske en stund under din lunch, någon timme på kvällen medan tvättmaskinen går eller det kanske passar bäst under helgen. Det viktiga är inte när du gör de här extra timmarna, bara att du gör dem.

I det här erbjudandet ingår det att du efter den här tidsperioden får gå ner i arbetstid till 50%, men med bibehållen heltidslön.

Skulle du ta erbjudandet?

Det senaste året har jag haft tid att fundera på hur jag vill att min framtid ska se ut. Med den utmattning jag har i bagaget, som jag kommer få kämpa med och mot under resten av mitt liv, och det tuffa läget på arbetsmarknaden har jag tänkt att jag måste tänka nytt. Jag måste skapa en situation som är hållbar för mig på sikt. Och jag har hittat ett sätt. Det stavas direkthandel, och det är det som beskrivs ovan, minus att det var någon arbetsgivare som gav mig den här möjligheten. Jag fick möjligheten presenterad för mig av en person som tycker om mig och bryr sig om mig.

Vad är då direkthandel? Jag läser på Direkthandelsföreningens hemsida där det står att läsa: ”Direktförsäljning/direkthandel initieras vid personliga möten utanför de traditionella försäljningsställena. Vi brukar säga att direktförsäljning/direkthandel är butikslös. En visning eller försäljning kan i princip ske var som helst; hos grannen, på arbetsplatsen eller på någon helt annan plats.”

Jag arbetar för ett svenskt aktiebolag som har sitt huvudkontor i Göteborg. Det är invalt till Nasdaqs First North 25, vilket är ett index för de 25 största och mest omsatta bolagen på Nasdaq First North och Nasdaq First North Premier. First North 25 är framtaget för att vidareutveckla Nordens ledande plattform för tillväxtbolag. Företaget har också uppmärksammats i European Business Awards, som lyfter fram och belönar framstående och innovativa företag i Europa. Det är också ISO 9001-certifierat (läs mer om vad det betyder här). År 2015 var det med bland Veckans Affärers ”Superföretagslista” och de har utsetts som en av 2013 års Årets Gasell av Dagens Industri. Företaget har också en handlingsplan fram till år 2035. Produkterna vi arbetar med håller en hög och unik kvalitet, man kan inte få tag i liknande produkter i butikerna.

Jag känner mig väldigt trygg i det här och jag är så glad att jag har hittat ett sätt att arbeta där jag:

• kan välja vilka jag ska arbeta med
• ingår i ett tydligt mentorskap
• får utbildning varje månad
• kan välja när jag ska jobba
• själv bestämmer hur mycket jag ska jobba – jobbar jag mer tjänar jag mer, väljer jag att arbeta mindre så tjänar jag naturligtvis mindre.
• också kan starta upp egen verksamhet med annat under tiden jag arbetar med det här

Vad som också är väldigt intressant är att personer som tidigare haft problem i skolan, hamnat utanför arbetsmarknaden, varit sjukpensionärer eller på annat sätt haft det svårt verkligen kan lyckas med direkthandel. Det finns även de som tidigare varit oerhört framgångsrika företagare med enormt höga löner, men knappt någon ledig tid, som bytt bort det för det här sättet att arbeta. Jag har träffat personer som fått ett helt annat liv efter det att de börjat jobba i den här branschen. Jag skulle säga att alla som vill lyckas med det här sättet att arbeta kan göra det.

Är du sugen på att veta mer? Kontakta mig så tar vi det därifrån 🙂

Nästa inlägg kommer att handla om vad direkthandel är för något.

Våga sätta mål och gör en handlingsplan

För ganska precis ett år sedan satt jag i soffan med ett brutet ben som höll på att läka. Jag funderade på hur jag vill att min framtid ska se ut. Innan jag bröt benet hade jag blivit arbetslös och faktiskt kom det där benbrottet rätt lägligt, om vi nu ska se positivt på den saken. Med sjukskrivningen som kom efter olyckan gavs jag möjlighet att få fundera en del på min framtid. Hur vill jag att den ska se ut?

Jag surfade runt på nätet och jag kom på något sätt in på Vindelns folkhögskolas hemsida och Hälsopedadogutbildningen. Idag minns jag inte hur jag hamnade där, men hamnade där gjorde jag och jag tänkte att det kanske inte skulle vara så dumt att gå där ett år. Ett år där jag kan rehabträna mitt ben, ett år där jag kommer lära mig mer om träning, jag kommer lära mig om yoga och massage, tänkte jag och det kändes väldigt spännande. Det blev väldigt bra för mig, konstaterar jag nu ett år senare.

Att ta konsekvenserna av sina val

När jag gick på stresskliniken pratade vi mycket om det här med att göra val och att analysera de val vi gör för att se vilka konsekvenser de val vi gör får. Att inte välja är också ett val man gör och även det får konsekvenser. Konsekvenser blir det alltså hur vi än gör och vi måste medvetandegöra dem för oss. Ibland kanske man måste göra något man verkligen inte vill göra, eller något som suger musten ur en, för att det senare kan ge någonting bra.

Idag har jag ett mål, jag vet ungefär vart jag vill och hur jag vill att min framtid ska se ut. Men ett mål är ingenting utan en handlingsplan. Jag måste göra saker för att jag ska komma fram till mitt mål, saker händer ju som bekant inte av sig själva.

Jag minns hur jag gjorde när jag skulle börja träna och jag tyckte att det kändes så oerhört jobbigt och föreställde mig att det skulle vara så fruktansvärt tråkigt, för att inte tala om den förväntade träningsvärken, som jag var rädd för. En dag bara bestämde jag mig. Jag köpte ett månadskort på en träningsanläggning. Jag använde min kalender i min telefon och skrev in, och satte påminnelse på, att jag 1) skulle boka ett träningspass och 2) att jag skulle byta om och gå iväg till träningspasset. Jag bestämde att minst två gånger i veckan skulle jag träna. Helst tre gånger. Efter bara några veckor gick det av sig själv, jag kände att jag mådde så bra av att träna, och jag behövde inte längre de här påminnelserna i min telefon. Jag hade ändrat mitt beteende där.

Jag har hittat ett intressant klipp på Youtube om det här – The slight edge (Det lilla övertaget). Det handlar om att ta makten över sina handlingar för att komma i en ny riktning i sitt liv eller med sitt jobb eller vad det nu kan handla om. Precis som jag gjorde när jag skulle börja träna.

Det finns ett verktyg man kan använda som går ut på att man gör tre aktiviteter varje dag som:

1. ökar ens välbefinnande
2. är bra för ens personliga utveckling och
3. något som för en närmare sitt mål

Sakerna man väljer här ska inte vara en vana i ens liv just nu, men det ska vara saker som inte heller är omöjliga att genomföra dagligen. Det gäller här att bryta mönster, steg för steg, för att släppa in något nytt. Det kan till exempel vara att:

• istället för att ta bilen till jobbet promenera till jobbet varje dag – välbefinnande hälsomässigt
• läsa ett antal sidor i en bok, lyssna till en podd eller ett radioprogram varje dag – göra något som utvecklar en personligen
• göra något annorlunda på jobbet/i skolan med studier som gör jobbet/studierna roligare/lättare och gör att du rör på dig i en annan, mer effektiv/produktiv/roligare riktning (beroende på vad du har satt för mål).

Schemat ser ut så här:

Fyll i varje dag hur det går för dig. Målet är att göra de här tre aktiviteterna dagligen. Gör du det sätter du ett kryss för den dagen, nästa dag sätter du ett kryss i rutan ovanför. Det kommer att komma dagar då du inte lyckas genomföra alla tre aktiviteterna, då sätter du krysset nedanför det förra. Det kommer att bli ett diagram över hur du lyckas med dina satta mål, nästa månad kanske du har andra aktiviteter du ska göra för att komma närmare ditt mål.

Jag har fyllt i vilka aktiviteter jag ska göra dagligen i april, i slutet av april skriver jag en plan för maj. Det ska bli spännande att se hur det gått för mig om ett år! Vill du ha det här schemat finns det att ladda ner här.

Fake it ‘til you become it

Det här med att känna sig liten. Att inte duga. Att inte räcka till. Det är saker som de flesta av oss känner lite då och då. Tyvärr! För några år sedan gick jag på stresskliniken i Umeå och vi pratade mycket om det här. En av läxorna vi fick var att vi skulle ställa oss framför spegeln, titta oss själva i ögonen och säga högt till oss själva: ”Jag duger som jag är. Jag är bra.” Det var olika jobbigt för oss alla. För vissa av oss var det riktigt jobbigt, en del hade lättare för det.

Jag har funderat mycket på det här. Varför är det så vanligt att vi känner att vi inte duger? Varför är det så vanligt att vi krymper i förhållande till andra människor? Är det rent av Jante som kommer och säger till oss att vi inte ska tro att vi är något? Eller är det något annat? Jag tror att det finns lika många svar på de här frågorna som det finns människor. En del av oss hade det kanske kämpigt i skolan, kanske var retad eller mobbad, andra kanske har dukat under för stress och efter det tappat förmågor man tidigare haft och då har en känsla av maktlöshet.

Det finns dock bot på det här! Boten heter power pose. Se Amy Cuddys TED-talk om kraften i att låtsas något så det blir verklighet. Det är väl investerade 20 minuter att se det!

Jag tror att gör man de här power poses, kraftfulla poserna, några gånger om dagen och efter man gjort dem också gör något som är bara lite utanför sin komfortzon, så kommer man att må bättre och också ha högre tankar om sig själv. Hon säger: ”Fake it ‘till you become it”.

 

Finns det hopp så finns det liv

För lite drygt ett år sedan bröt jag mitt knä i skidbacken. Jag har skrivit en del om det, här kan den intresserade läsa om olyckan och tiden efteråt. Fortfarande är jag inte alls bra i mitt ben. Musklerna i låret och rumpan vill inte bli starka och nu har jag lärt mig att det inte bara är att träna upp styrkan, först måste muskeln fatta att den finns och ska arbeta då jag tränar. Och det är lättare sagt än gjort, kan jag meddela.

I höstas hade jag rejäla spänningar i min bröstrygg och en liten rackare till muskel i skinkan, piriformis, fick för sig att den skulle arbeta för hela den skinkan vilket ledde till att det gjorde väldigt ont och jag fick även ischiaskänningar. Hela min kropp är som en enda stor kompensation för det som inte riktigt funkar.

Att gå nerför en trappa går fortfarande inte så bra, att stå på ett ben och böja går bra med det ben jag inte brutit, men när jag gör samma sak med det jag bröt går det inte utan att jag skakar enormt.

Jag har nu fått kontakt med Q-stone Wellness och Johan Andreasson, som arbetat med att behandla skador och ickefunktionalitet länge. För en vecka sedan hade vi vår första träff och han tryckte lite, kände lite, masserade lite och sedan fick jag en övning jag skulle göra. Just då kändes det inte som att han gjorde något märkvärdigt, men det måste han ha gjort. Ett par timmar senare var jag totalt utslut, jag sov ett par timmar på eftermiddagen och sedan som en stock under natten. Dagen efter började det prirra i min fot, lite sockerdrickskänsla, och det har det fortsatt att göra sedan dess. Igår satte han kinesiotejp på mitt lår för att väcka musklerna där till liv.

Idag har det pirrat ännu mer i foten! Det verkar som att saker håller på att hitta rätt i min kropp, faktiskt. En dag kanske jag kan stå på ett ben och böja det utan att skaka sönder 🙂 Hoppet är ju det sista som överger en, tänker jag. Finns det hopp så finns det liv.

(Det här är mitt inlägg 4/100 i bloggutmaningen #blogg100)

SPORTLOV!

Till vardags läser jag till Hälsopedagog vid Vindelns folkhögskola. Jag kan säga att jag har ett riktigt lyxår! Vi läser näringslära, anatomi, vi tränar en hel del, yogar en del och får certifikat för flera olika instruktörsroller. Nyligen diplomerades vi också i klassisk massage. Och massage är något jag verkligen fastnat för! Om en vecka öppnar jag min egen mottagning och jag ska även läsa vidare till massageterapeut på distans via Axelsons.

Idag gick vi på sportlov! Tänk att jag som medelålders, med barn som numera är unga vuxna och ett barnbarn, får ha en sådan lyx! I helgen kommer jag ha några möten med människor jag tycker om och vara barnvakt åt mitt barnbarn, men jag ska också se till att njuta solen. Som jag fick göra idag en stund.

Att sitta mot en husvägg, med ansiktet mot solen och höra takdropp är en av de aktiviteter jag gillar mest av allt. Ljuset har kommit, solen börjar värma, livet börjar komma åter! Vi ska också upp till fjällvärlden några dagar. Efter det att jag för ett år sedan bröt mitt knä kan jag inte åka slalom, men väl på längden. Vi kommer få några dagar där uppe – familjen i backen, jag i spåren och/eller någon snödriva. Sportlovslyx 🙂

(Det här är mitt inlägg 3/100 i bloggutmaningen #blogg100)

#IDittNamn markerar damlandslaget i fotboll

Om en knapp vecka, på onsdag, är det Internationella kvinnodagen och till den dagens ära har det svenska damlandslaget tillsammans med Addidas och Svenska Fotbollförbundet, tagit fram nya matchtröjor som de ska bära under Algarve Cup som kommer att pågå fram till den 8 mars. Istället för spelarnas namn på tröjornas ryggar har de citat uttryckta av starka kvinnor tryckta. Kampanjen heter #IDittNamn. Bland de som fått sina citat tryckta på landslagsspelarnas ryggar finns Gudrun Schyman, Zara Larsson och Silvana Imam.

– Landslagströjan är en viktig och stolt symbol för oss och jag tycker att det är häftigt att vi genom den kan sammanstråla med andra starka kvinnor och röster, att vi tillsammans kan visa att allt är möjligt, säger Lotta Schelin, lagkapten i damlandslaget, i ett pressmeddelande. Hon har valt en tweet från Gudrun Schyman.

Bild från @schelin_official på Instagram

Genom det här initiativet vill damlandslaget visa, kanske framför allt för unga tjejer, att det går att lyckas med det man vill och att man inte ska känna sig begränsad som tjej.

Bild från google. Citat av Zara Larsson.

Jag tycker det här initiativet är super! Och jag hoppas att det får ett rejält genomslag!

Bild från google. Citat Karin Adelsköld.

(Det är är mitt inlägg 2/100 i bloggutmaningen #blogg100)

Jamen då kör vi igen! #blogg100

Det är den 1 mars och sedan sex år tillbaka sparkar bloggutmaningen #blogg100 igång det datumet. Fredrik Wass, som kom på den här idéen, skriver i ett inlägg att aldrig tidigare har det känts så viktigt med den här utmaningen som nu. Jag återkommer till det lite längre ner i texten. Först lite om vad #blogg100 är.

Utmaningen går ut på att under 100 dagar från och med idag skriva minst ett inlägg varje dag. Tanken från början var att få igång det egna skrivandet, att kunna släppa en del på prestationsångesten för att skriva ett inlägg, att få upp farten och även kreativiteten en smula. Första året deltog 20 bloggare, idag är omkring 200 bloggare anmälda som deltagare. Jag var med under 2015 och gick i mål den 8 juni med 101 skrivna inlägg under perioden. I år får vi se hur det går!

Som jag skrev här ovan känner Fredrik Wass att det i år känns viktigare än någonsin med den här utmaningen. Det är många skribenter som kommer igång, vi är många och vi kommer att synas under hashtags i sociala medier. #blogg100 har idag blivit en rörelse i att manifestera det fria ordet, en motaktion mot hot och hat på internet, en aktion för ett sunt klimat på internet. Jag håller med Fredrik Wass i hans känsla. Samhället, inte bara i Sverige utan även globalt, är på väg mot något som skrämmer mig. Vi läser om en president som menar att media rapporterar ”fake news”, som själv använder sig av något som kallas ”alternativa fakta”, vi läser om människor som trots att vissa saker kan bevisas ändå vägrar tro på fakta utan väljer att tro på andra saker för att man idag ”inte kan lita på fakta”, att faktan skulle vara förvrängd på något sätt.

Jag går in i den här utmaningen med ett öppet sinne. Jag vill klara av den, men vet också att jag kommer ha svackor. Under våren kommer det att hända rätt mycket spännande saker i mitt liv, jag kommer att skriva om det. De ämnen jag tror jag kommer beröra mest är nyheter, samhälle, frågor som har med hälsa att göra, hur det går för mig att rehabträna efter den skidolycka jag var med om för ett år sedan då jag bröt mitt knä och säkert lite annat.

Jag vill redan nu tala om att jag har bestämt mig för att jag vill moderera kommentarer som skrivs här. Det efter att jag skrev ett inlägg som råkade bli rätt så viralt en gång. Det är många som vill kommentera det inlägget, men för det mesta tillför de kommentarerna ingenting. Jag tar dock gärna emot hejarop och jag kan föra sansade diskussioner.

Jag accepterar inte hot och hat på min blogg. På min blogg är det jag som bestämmer. Ingen annan.

Jamen då kör vi då!

(Det här är mitt inlägg 1/100 i bloggutmaningen #blogg100)