Nytt år – nya målsättningar

Så var det här, det nya året. Jag brukar aldrig ge nyårslöften och det har jag inte heller gjort i år. Men innan jul skaffade jag mig ett nytt träningskort och tanken är att jag ska använda det flera gånger i veckan.

När jag tittar på bilder på mig från 2014, när jag var som allra mest vältränad, har jag målbilden klar för mig. Så ska min kropp se ut och, vad som är ännu viktigare, så som den fungerade då vill jag att den ska funka igen. Då var jag så stark och uthållig och det ska jag bli igen! Nedan lite bilder från semestern på Hvar, Kroatien, sommaren 2014. 8 km stadig uppförsbacke var faktiskt inga som helst problem, trots värmen!

Sedan jag för snart två år sedan råkade bryta mitt knä i en skidolycka har det blivit lite si och så med träningen. Först var det helbensgips i sex veckor, sedan ortos och efter det har träningen inte riktigt funkat så bra för mig. Rehabträningen var urtråkig, jag gjorde den lite halvhjärtat, ska jag villigt erkänna, och musklerna i det ben jag bröt har inte riktigt hittat rätt än med alla nervbanor och funktioner. Det här är något jag lärt mig en hel del om genom min utbildning till massageterapeut. Hjärnan måste aktivt koppla på musklerna och nerverna för att de ska fatta att de ska jobba. Annars tar fel muskler över funktionen och då kompenserar vi, vilket gör att vi får problem på andra ställen. Kroppen vill vara stark, men den är också väldigt lat och tar den kortaste vägen till att vara stark, vilket blir knas.

Bild på vikter och vattenflaska

Idag har jag genomfört mitt första pass body pump på snart två år! Jag tänkte att jag skulle ta det väldigt lugnt, jag är högst medveten om vilken träningsvärk som är att vänta när man börjar med body pump, men jag blev så peppad av instruktören Magdalena att jag lite glömde bort det! 😀 När vi körde seten för benen fick jag aktivt titta på mitt vänstra ben i spegeln, fokusera på det ordentligt för att jag skulle kunna göra rätt. Musklerna är svaga och har inte fått jobba så här på väldigt länge.

Efter passet var mitt vänstra ben lite förvirrat, kändes det som. Det var som att det inte längre visste hur det skulle röra sig. Nu pirrar det i foten och jag tror att det är nervtrådar som håller på att hitta tillbaka och tar det som ett gott tecken.

Body pump ska det bli tre gånger i veckan nu och lite cykelpass på det. 2018 års målsättning när det gäller träning är härmed satt! För att hålla det här vill jag ha träningskompisar. Vi är ett gäng som startar en grupp på Facbook där vi har en hälsoutmaning. Hör av dig om du vill vara med i den! 🙂

Bild på mig när jag ligger och stretchar. Svettig och lycklig

Annonser

Tålamod, Erika! Tålamod!

Den här veckan har jag varit på sjukhuset inte mindre än tre gånger. Först ut var röntgen och röngtenpersonalen sa att läkaren nog skulle bli nöjd då han såg bilderna.

Så överväldigad blev han inte, som jag hade sett framför mig. Men det har i alla fall bildats ben där frakturen är och det är bra. Sedan frågade han mig om jag följt det program jag fick av sjukgymnasten för en månad sedan. Nja, inte riktigt, jag har som hittat på lite själv på gymmet. Jag har skrivit upp allt jag gör i appen Funbeat och såhär ser diagrammen ut.

Träningsdiagram

Träningsdiagram2

Jag tycker att det har funkat bra och så värst mycket träningsvärk har jag förvånansvärt nog inte fått! Jag är inte en person som kan träna ”lite” eller ta i ”lagom mycket”. Jag vill ta ut mig ordentligt, jag vill få upp pulsen till så nära max det går. Jag vill känna att jag tagit i ordentligt. Så som uppvärmning varje gång har jag cyklat på väldigt låg växel i 20 minuter – eller så att det blir en mil. Jag har trampat runt och legat på RPM (varv per minut) kring 100 och pulsen har legat över 160 under hela passet. Har känt mig riktigt nöjd med det. Men läkaren tittade lite allvarligt på mig och sa att jag riskerar att överanstränga mig… Ett par citat från läkarbesöket kommer här:

Hade du varit en fotbollsspelare som skulle tillbaka hade jag sagt att det det tar minst 9 månader. Det är det du måste förhålla dig till.

Gör det bara lite ont så är du överansträngd.

När han undersökte stabiliteten i mina ben frågade han mig om jag tidigare skadat det andra benet. Och ja, det har jag, men inte alls så här illa. Jag brukar säga att det är lite ”sladdrigt”, men det har blivit bättre med hjälp av utfallsövningar. Han sa att jag nu är mer stabil i det ben jag bröt än i det jag betraktar som friskt! ”Du har bergis en främre korsbandsskada där”, sa han. Han sa också att den skada jag nu har dragit på mig är benägen att skapa artos… Jahapp! Känns ju sådär, måste jag säga.

Idag träffade jag sjukgymnasten som gav mig ett träningsprogram och lärde mig mer. Målet är att jag ska lära mig att gå utan att halta och det gör man med hjälp av kryckor. Ortosen ska jag inte använda längre. Knäkontroll måste jag ha i varje steg jag tar. Även hon tryckte på att jag måste lyssna på kroppen och gav mig en stödstrumpa. Den ska hjälpa mig att känna om knät svullnar.

IMG_5188

Med det här träningsprogrammet ska jag komma tillbaka – det är mycket instabil träning och det är nog riktigt bra. Fler övningar med balansboll finns här, en sida sjukgymnasten tipsade om. Hon sa att den här skadan tar minst ett år innan man är tillbaka fullt ut… Någon som har en stor burk med tålamod att sälja?

Läs även

Att komma tillbaka efter helbensgips

Jag har skrivit tidigare om att jag börjat rehabträna och det är fantastiskt skönt att äntligen få ta ut mig kroppsligt igen! Även om jag är en person som gillar gruppträning och verkligen inte alls tycker att träna på gym i maskiner är roligt, har jag på slutet lärt mig det senare. Jag är på gymmet 4-5 gånger i veckan och kör mitt schema. Jag börjar med att på ungefär 20 minuter cykla 1 mil. Jag har satt som tid att jag ska cykla 20 minuter, men de sista gångerna har jag då tiden gått ut varit så nära 1 mil att jag fortsatt för att nå milen. Det är skönt att få upp pulsen och svettas ordentlig!

Jag tar av mig ortosen, mitt robotben, när jag cyklar, för att musklerna ska få svälla ut och jobba ostört. Det gör jag också när jag kör i maskinerna för framsida, baksida, insida lår och rumpa. I de maskinerna kan det inte bli snett, musklerna får jobba utan hinder och jag kör på tills det brinner.

Men det här med att bygga muskler när man har ett nolläge att utgå från är verkligen inte lätt! Träningsvärk har jag hittills fått i överkroppens muskler, även fast jag tar i så mycket jag kan när det gäller ben och rumpa – vilka varit inaktiva sedan i början av februari.

Mitt lår efter sex veckor i helbensgips

Såhär såg mitt lår ut den dagen jag tog bort gipset, 23 mars. Det ser ut som en överarm. Jag tyckte att det såg ut som ett lårbensskelett där allt bara hängde dött ner. Det såg inte alls levande ut för fem öre. Flagorna av död hud fick jag jobba på för att få bort. Jag har skrubbat och smort, skrubbat och smort. Och jag har också unnat mig vaxning av mina ben, vilket var fantastiskt skönt – efteråt!

Idag, 3 veckor utan gips, är mitt ben fortfarande fjantigt smalt. Jag är en person utan tålamod och det känns frustrerande. Jag sträckte ut mina ben häromdagen och såg att även mina fotleder är olika i storlek.

Bild på båda mina ben, vänster mycket smalare än höger

Idag mätte jag dem. Så här ser de ut. Tajtsen sitter olika på de båda benen…

Mitt högra lår mäter 51 cm

Mitt friska lår mäter 51 cm. Jag ser nu då jag ser bilden att jag dessutom dragit in lite på måttbandet.

Mitt vänstra lår mäter 47 cm

Mitt brutna ben mäter lite drygt 47 cm över låret.

Min högra vad mäter 34 cm

Det här är min vad på friska benet…

Vaden på brutna benet mäter 32 cm

… det här är min vad på brutna benet.

Jag har lite att jobba upp!

Mitt ben med ortosen, aka robotbenet

Med mitt ”robotben” kan jag hemma gå utan kryckor. Då jag rör mig ute, går promenader, vill jag ha dem med som trygghet. Men jag vågar inte göra någonting utan mitt robotben. Utan det vågar jag inte röra mig utan kryckor alls! Jag inbillar mig att mitt knä ska vika av då jag vet att jag 1) har inga muskler, 2) frakturen nog inte är läkt till 100%, 3) korsband och muskler verkligen slets ut i olyckan – men trots allt satt fast. Det finns en del som ska läka, jag måste känna mig supertrygg innan jag vågar göra mer än jag vågar idag.

En dag i taget, tålamod är ett måste.

Läs mer om min skada och rehabträning här:

Händerna värker när jag går

Jag är inne på min sista vecka med helbensgips efter det att jag i början av februari bröt skenbenet i en skidbacke. Den här veckan har jag också tagit mig ut på promenader, något jag inte alls fixat tidigare. Jag får, tack och lov, markeringsgå med mitt gipsade ben nu och det underlättar en hel del.

Idag har jag gått mellan olika möten, och det har blivit en hel del steg promenerande och/eller hoppande!

Skärmdump från Hälsoappen i iPhone: 13 756 steg, 11,27 km

När man har två ben som funkar bra brukar man ju känna sig lite skön i benen efter att ha promenerat. Jag känner inte riktigt så. Däremot är händerna riktigt ömma. De får ju ta hela min kroppsvikt då jag går. Jag bävar lite för hur de kommer att kännas i morgon då jag vaknar. I morgon kommer jag inte att gå så himla många metrar, känns det som just nu! 🙂

Nedräkningen har börjat – på onsdag blir jag av med helbensgipset och kommer istället att få en ortos. Längtar efter att få böja mitt ben!

(Det här är mitt inlägg 17/100, dag 17, i bloggutmaningen #Blogg100)

Låret försvinner!

Som jag skrivit tidigare har jag brutit mitt ben och har sedan en månad ett helbensgips. Först hade jag en provisorisk gipsskena och med den kunde jag inte alls lyfta mitt ben utan att hjälpa till med händerna. Ont hade jag också. Men så fick jag helbensgipset och allt blev mycket bättre. Först och främst kunde jag helt sluta med smärtstillande – tidigare hade jag varvat starka Alvedon med ett morfinpreparat. De kunde jag lägga på hyllan direkt. Men jag kunde också lyfta benet utan att hjälpa till med händerna, vilket underlättar då jag ska lägga mig eller stiga upp från sängen, soffan eller en stol.

Jag har tänkt att om jag gör några övningar när jag sitter i soffan, vid matbordet eller var som helst, så kommer jag inte att tappa musklerna. Jag har filmat de jag tycker tar mest.

Trots att jag gör de här, många gånger varje dag, tappar jag musklerna i ett rasande tempo! Häromdagen bytte jag gips och jag kan meddela att låret inte ser levande ut… Det är löjligt vad fjantigt ett ben kan se ut! I vår och i sommar blir det benböj för hela slanten!

(Det här är mitt inlägg 9/100, dag 9, i bloggutmaningen #Blogg100)

Pepp att må bättre!

Jag har bestämt mig för att 2016 ska bli ett år där jag mår mycket bättre än jag gjorde under 2015. Förra året tappade jag lusten för att träna, något som verkligen visade sig i hur jag mådde i såväl kropp som själ. Och då man legat på latsidan och inte tränat på länge är det motigt att komma igång. Jag har tagit nåt pass här och där och drabbats av en fruktansvärd träningsvärk, vilket inte ökar på lusten och drivet att satsa igen.

Men nu! NU har jag bestämt mig för att jag ska göra minst 2 pass/vecka, gärna fler. Jag har tidigare upplevt skillnaden i skidbacken mellan att vara totalt otränad till att ha bra med benmuskler och kondition – STOR skillnad och mycket roligare att åka när man orkar mer! Snart drar vi till fjälls igen och i år ska jag orka ta mig ner för backarna utan knot!

Bild med text: Work out, sleep enough, eat better, drink more, look awesome

Appar och grupper som hjälpmedel

Jag registrerar mina aktiviteter i appen Funbeat och där blir det snygga diagram över vad man gör. Det peppar mig i alla fall. Jag vill ha många färger, det blir liksom snyggare så 🙂 Under januari har jag faktiskt kommit igång en del, det här är min bild för de senaste 30 dagarna. Cirkeldiagram

Men det gäller ju att hålla i också! Jag känner att jag skulle vilja dra ihop ett gäng där vi peppar varandra! En kompis till mig skulle behöva samma pepp, men då i syfte att gå ner i vikt. Vi har tänkt skapa en grupp på Facebook där vi peppar varandra till ett bättre mående. Vi tänker att man kanske inte måste ses så ofta eller ens träna tillsammans, men att vi i gruppen berättar hur det går. Där kan vi klaga, vi kan jubla och ge varandra pepp och även goda råd.

Vill även du peppas att träna och/eller gå ner i vikt? Skriv till mig så berättar jag mer! 🙂

NU KÖR VI ett 2016 där vi mår bra!

Start where you are, use what you have, do what you can

En vecka med träning

Text på vägg: start where you are, use what you have, do what yo can

Sitter och pustar ut efter veckans sista träningspass och känner mig riktigt skön i kroppen! Och det har hänt en hel del under de senaste veckorna, i positiv riktning! Den 26 augusti tog jag mitt första pass body pump på väldigt länge och fick en fruktansvärd träningsvärk! I fem dagar satt den i. Tack och lov släppte den lagom till den 31 augusti, då Umeå Sport & Motions träningskamp satte igång. Sedan dess har jag faktiskt hunnit med inte mindre än 9 pass!

  • Body Pump x 2
  • Mage&Rygg Xpress (Core) x 1
  • Ass U Like (ben och rygg) x 1
  • Xplosion (tabataintervaller) x 1
  • Spinning x 3
  • Cardiofusion Walking x 1

Jo, jag känner mig riktigt stolt! Under det senaste året har soffan och annat känts mycket mer lockande än att ta ut mig ordentligt. Och det har verkligen satt sina spår i hur jag mår. Både fysiskt och psykiskt.

Snygga diagram i Funbeat

Som jag skrivit tidigare loggar jag alla mina aktiviteter i appen Funbeat. Om jag tar en promenad i rask takt, startar jag appen. Så även om jag paddlar kajak. Det är kul att se hur långt jag gått eller paddlat! Det jag gör på sportanläggningen skriver jag in i efterhand. Och sedan får jag fram så här snyggt diagram! Det här är från den 31 augusti till dagens datum.

Diagram på vad jag tränat

Vad har då hänt med min kropp under den här tiden?

Träningsvärken har blivit mer normal och är skön! Sådär som jag fick efter det första passet body pump är inte behagligt alls, men nu blir jag skön i musklerna. Det är också mycket lättare att andas! Jag måste ha ökat lungkapacitet och syreupptagningsförmåga. Jag känner mig lättare trots att jag faktiskt redan gått upp 1 kilo! Som jag skrivit förut tycker jag att träning, att ta ut mig ordentligt, är den absolut bästa må-bra-medicinen för mig. Bilden nedan tog jag efter det att jag kört dagens konditionspass på crosstrainern. Svettig, trött, glad och lycklig 🙂

Bild på mig när jag ligger och stretchar. Svettig och lycklig

Men nu tänker jag vila i helgen! I morgon, lördag, ska jag sova tills jag vaknar och äta långfrukost. Trevlig helg!

Läs gärna mina tidigare inlägg på temat:

(Det här är mitt inlägg 5/101 i bloggutmaningen #blogg101)