Nytt år – nya målsättningar

Så var det här, det nya året. Jag brukar aldrig ge nyårslöften och det har jag inte heller gjort i år. Men innan jul skaffade jag mig ett nytt träningskort och tanken är att jag ska använda det flera gånger i veckan.

När jag tittar på bilder på mig från 2014, när jag var som allra mest vältränad, har jag målbilden klar för mig. Så ska min kropp se ut och, vad som är ännu viktigare, så som den fungerade då vill jag att den ska funka igen. Då var jag så stark och uthållig och det ska jag bli igen! Nedan lite bilder från semestern på Hvar, Kroatien, sommaren 2014. 8 km stadig uppförsbacke var faktiskt inga som helst problem, trots värmen!

Sedan jag för snart två år sedan råkade bryta mitt knä i en skidolycka har det blivit lite si och så med träningen. Först var det helbensgips i sex veckor, sedan ortos och efter det har träningen inte riktigt funkat så bra för mig. Rehabträningen var urtråkig, jag gjorde den lite halvhjärtat, ska jag villigt erkänna, och musklerna i det ben jag bröt har inte riktigt hittat rätt än med alla nervbanor och funktioner. Det här är något jag lärt mig en hel del om genom min utbildning till massageterapeut. Hjärnan måste aktivt koppla på musklerna och nerverna för att de ska fatta att de ska jobba. Annars tar fel muskler över funktionen och då kompenserar vi, vilket gör att vi får problem på andra ställen. Kroppen vill vara stark, men den är också väldigt lat och tar den kortaste vägen till att vara stark, vilket blir knas.

Bild på vikter och vattenflaska

Idag har jag genomfört mitt första pass body pump på snart två år! Jag tänkte att jag skulle ta det väldigt lugnt, jag är högst medveten om vilken träningsvärk som är att vänta när man börjar med body pump, men jag blev så peppad av instruktören Magdalena att jag lite glömde bort det! 😀 När vi körde seten för benen fick jag aktivt titta på mitt vänstra ben i spegeln, fokusera på det ordentligt för att jag skulle kunna göra rätt. Musklerna är svaga och har inte fått jobba så här på väldigt länge.

Efter passet var mitt vänstra ben lite förvirrat, kändes det som. Det var som att det inte längre visste hur det skulle röra sig. Nu pirrar det i foten och jag tror att det är nervtrådar som håller på att hitta tillbaka och tar det som ett gott tecken.

Body pump ska det bli tre gånger i veckan nu och lite cykelpass på det. 2018 års målsättning när det gäller träning är härmed satt! För att hålla det här vill jag ha träningskompisar. Vi är ett gäng som startar en grupp på Facbook där vi har en hälsoutmaning. Hör av dig om du vill vara med i den! 🙂

Bild på mig när jag ligger och stretchar. Svettig och lycklig

Annonser

Finns det hopp så finns det liv

För lite drygt ett år sedan bröt jag mitt knä i skidbacken. Jag har skrivit en del om det, här kan den intresserade läsa om olyckan och tiden efteråt. Fortfarande är jag inte alls bra i mitt ben. Musklerna i låret och rumpan vill inte bli starka och nu har jag lärt mig att det inte bara är att träna upp styrkan, först måste muskeln fatta att den finns och ska arbeta då jag tränar. Och det är lättare sagt än gjort, kan jag meddela.

I höstas hade jag rejäla spänningar i min bröstrygg och en liten rackare till muskel i skinkan, piriformis, fick för sig att den skulle arbeta för hela den skinkan vilket ledde till att det gjorde väldigt ont och jag fick även ischiaskänningar. Hela min kropp är som en enda stor kompensation för det som inte riktigt funkar.

Att gå nerför en trappa går fortfarande inte så bra, att stå på ett ben och böja går bra med det ben jag inte brutit, men när jag gör samma sak med det jag bröt går det inte utan att jag skakar enormt.

Jag har nu fått kontakt med Q-stone Wellness och Johan Andreasson, som arbetat med att behandla skador och ickefunktionalitet länge. För en vecka sedan hade vi vår första träff och han tryckte lite, kände lite, masserade lite och sedan fick jag en övning jag skulle göra. Just då kändes det inte som att han gjorde något märkvärdigt, men det måste han ha gjort. Ett par timmar senare var jag totalt utslut, jag sov ett par timmar på eftermiddagen och sedan som en stock under natten. Dagen efter började det prirra i min fot, lite sockerdrickskänsla, och det har det fortsatt att göra sedan dess. Igår satte han kinesiotejp på mitt lår för att väcka musklerna där till liv.

img_6915

Idag har det pirrat ännu mer i foten! Det verkar som att saker håller på att hitta rätt i min kropp, faktiskt. En dag kanske jag kan stå på ett ben och böja det utan att skaka sönder 🙂 Hoppet är ju det sista som överger en, tänker jag. Finns det hopp så finns det liv.

(Det här är mitt inlägg 4/100 i bloggutmaningen #blogg100)

SPORTLOV!

Till vardags läser jag till Hälsopedagog vid Vindelns folkhögskola. Jag kan säga att jag har ett riktigt lyxår! Vi läser näringslära, anatomi, vi tränar en hel del, yogar en del och får certifikat för flera olika instruktörsroller. Nyligen diplomerades vi också i klassisk massage. Och massage är något jag verkligen fastnat för! Om en vecka öppnar jag min egen mottagning och jag ska även läsa vidare till massageterapeut på distans via Axelsons.

Idag gick vi på sportlov! Tänk att jag som medelålders, med barn som numera är unga vuxna och ett barnbarn, får ha en sådan lyx! I helgen kommer jag ha några möten med människor jag tycker om och vara barnvakt åt mitt barnbarn, men jag ska också se till att njuta solen. Som jag fick göra idag en stund.

Bild på mig med ansiktet mot solen

Att sitta mot en husvägg, med ansiktet mot solen och höra takdropp är en av de aktiviteter jag gillar mest av allt. Ljuset har kommit, solen börjar värma, livet börjar komma åter! Vi ska också upp till fjällvärlden några dagar. Efter det att jag för ett år sedan bröt mitt knä kan jag inte åka slalom, men väl på längden. Vi kommer få några dagar där uppe – familjen i backen, jag i spåren och/eller någon snödriva. Sportlovslyx 🙂

(Det här är mitt inlägg 3/100 i bloggutmaningen #blogg100)

”Du ska göra det du gör”

Jag har ju tidigare skrivit att jag i vintras bröt mitt ben när jag skulle åka slalom. Skadan heter medial tibiakondylfraktur och innebär i princip att jag haft flera frakturer i mitt knä och ner längs skenbenet. I slutet av april skulle jag sluta använda ortosen och fick även ett träningsprogram. Det gick bra till en början, men sedan en dryg månad tillbaka har jag känt att det är svårt att inte överbelasta. Det behövs nästan ingenting för att det ska kännas konstigt. Idag har jag träffat ortopeden igen. Han sa att det inte är någon fara alls.

Det träningsprogram jag fick av sjukgymnasten innefattar mycket instabil träning. Och det kan nog vara så att det är därför som jag får ont nästan direkt, en massa småmuskler ska användas för att knät ska bli bra. Läkaren frågade mig hur jag helst tränar – body pump och cykling, sa jag. ”Du ska göra precis det du vill, du kan också ut och löpträna”, sa han. Det senare känner jag inte så mycket för, men det var skönt att få höra att det jag känner i knät är fullt normalt! Att det är så och att det bara är att acceptera faktum.

Sedan kom vi till det där mindre roliga att få höra. I och med att jag har haft ett rejält trauma i knät så kommer jag mycket lättare att få artos… Kanske har det redan börjat och att det är det jag känner av.  Jag ska försöka mota Olle i grind och strunta i att jag tycker att det känns lite överbelastat. Nu ska jag ut och promenera mer, något jag varit lite rädd för den senaste månaden. Jag ska klippa gräsmattan, jag ska röra mig.

Jamen då kör vi då!

Instabil träning ger stabilitet

Den senaste tiden har jag inte tagit mig iväg till gymmet alls, tyvärr. Jag har köpt en balansboll för att kunna träna mer hemma, enligt det schema jag fått av sjukgymnasten.

Mitt träningsschema

Igår kom balansbollen och jag gjorde just de här övningarna för första gången. Så himla jobbigt kan det vara, tänkte jag först. Men jo, det var det! Jag blev helt genomsvettig och slut i musklerna.

boll mellan knän. gör höftlyft, sträcker ut ett av benen

Först gjorde jag höftlyft med boll mellan knäna och sträckte ut benet. Jag inser att en basketboll, den enda jag hittade, är lite i största laget. Tuff balansövning!

Boll mellan ben, fötter på balansboll, gör höftlyft

Sedan försökte jag samma sak med fötterna på balansbollen. Att lyfta ena benet är något jag verkligen måste träna på här! Svårt och jobbigt!

Bild på mig med balansbollen bakom ryggen och jag knäböjer

Benböj med boll bakom ryggen gick betydligt lättare. Det är svårt att hålla ryggen helt rak, den vill gärna svanka. Jag kör ett mantra i skallen: ”Stolt rygg!”.

Bild på mig, gummiband runt sängben och mitt ben. Mitt ben dras bakåt

Sedan var det dags för gummibandet. Staven har jag för balansens skull. Här ska jag dra benet bakåt. Det tar bra!

Bild på mig med gummiband runt sängben och mitt ben. Mitt ben dras utåt

Dra benet åt sidan låter lätt, men det är banne mig svårt med balansen!

Bild på min, gummiband runt sängben och mitt ben. Mitt ben dras framåt

Dra benet framåt gick lite lättare.

Bild på mig, gumminand runt sängben och min fot. Benet dras in mot andra benet

Här ska jag dra benet in mot det andra benet. Gick okej.

Jag sitter på en balansboll och känner mig stark

Tidigare när jag varit på gymmet och tränat i maskinerna har jag inte fått så mycket träningsvärk, även om jag tycker att jag tagit ut mig ordentligt. Idag har jag det!

Jag inser att den här bollen kommer flera i familjen att ha nytta av. Det ger så kallad instabil träning, vilket är bra – alla småmuskler måste samarbeta med de större för att få bättre balans och stabilitet. Här finns fler övningar med balansboll. Min sjukgymnast berättade att hon sett en film med en som stod på bollen, hade en skivstång över axlarna och gjorde benböj! Där är jag inte riktigt än, men tydligen ska det gå! 🙂

Jag lär mig gå!

Det har gått ett tag sedan jag var hos läkaren och sjukgymnasten nu. De tyckte ju att jag skulle sluta använda ortosen, något jag inte riktigt vågade till en början. När jag har gått ut har jag tagit på mig den och använt kryckor. Känns tryggt och vant, tankar som att ”tänk om jag på grund av ojämn mark trampar snett och det skiter sig” har jag haft.

Läkaren sa dock att det knä jag skadat faktiskt är mer stabilt än det andra – som jag skadat för länge länge sedan:
– Du kan gå, det är bara det att du inte tror det själv, sa han och berättade att när man varit helbensgipsad stänger hjärnan liksom av det benet. Man måste lära sig att gå igen.

Sjukgymnasten la märke till att jag haltade rätt bra då jag gick utan kryckor:
– Det måste du lära dig av med, sa hon. Så i helgen när vi var ute i vårt sommarställe lämnade jag kryckorna hemma och tog med mig gåstavar. Med sådana är det svårt att halta och det gick riktigt bra! Jag vågar mer och mer, men det är nog väldigt mycket tack vare att de sagt till mig att det är ofarligt, att jag faktiskt kan.

I veckan har jag börjat jobba och också cyklat ute till jobbet! Innan jag gjorde det i måndags var jag lite nervös, tog på mig ortosen för säkerhets skull. Det gick bra. Nästa dag tog jag med mig den i ryggsäcken, om utifall att jag under dagen skulle behöva avlasta knät. Men det behövde jag inte! Igår tog jag en promenad till och från stan – utan ortos, utan kryckor och utan gåstavar. Det kändes lite osäkert, men det gick bra det med! Men nästa gång jag handlar ska jag ta med mig ryggsäck. Det blir tungt för knät att bära på två kassar i händerna utan att ha något att stödja mig på, kände jag. Men det gick bra!

Jag är på gång nu! Jag tränar på att inte halta, det går framåt. Sommaren är också på gång! Igår tog jag fram vårskorna, struntade i strumporna och lämnade varma jackan. Väldigt skönt!

Sommar

 

Tålamod, Erika! Tålamod!

Den här veckan har jag varit på sjukhuset inte mindre än tre gånger. Först ut var röntgen och röngtenpersonalen sa att läkaren nog skulle bli nöjd då han såg bilderna.

Så överväldigad blev han inte, som jag hade sett framför mig. Men det har i alla fall bildats ben där frakturen är och det är bra. Sedan frågade han mig om jag följt det program jag fick av sjukgymnasten för en månad sedan. Nja, inte riktigt, jag har som hittat på lite själv på gymmet. Jag har skrivit upp allt jag gör i appen Funbeat och såhär ser diagrammen ut.

Träningsdiagram

Träningsdiagram2

Jag tycker att det har funkat bra och så värst mycket träningsvärk har jag förvånansvärt nog inte fått! Jag är inte en person som kan träna ”lite” eller ta i ”lagom mycket”. Jag vill ta ut mig ordentligt, jag vill få upp pulsen till så nära max det går. Jag vill känna att jag tagit i ordentligt. Så som uppvärmning varje gång har jag cyklat på väldigt låg växel i 20 minuter – eller så att det blir en mil. Jag har trampat runt och legat på RPM (varv per minut) kring 100 och pulsen har legat över 160 under hela passet. Har känt mig riktigt nöjd med det. Men läkaren tittade lite allvarligt på mig och sa att jag riskerar att överanstränga mig… Ett par citat från läkarbesöket kommer här:

Hade du varit en fotbollsspelare som skulle tillbaka hade jag sagt att det det tar minst 9 månader. Det är det du måste förhålla dig till.

Gör det bara lite ont så är du överansträngd.

När han undersökte stabiliteten i mina ben frågade han mig om jag tidigare skadat det andra benet. Och ja, det har jag, men inte alls så här illa. Jag brukar säga att det är lite ”sladdrigt”, men det har blivit bättre med hjälp av utfallsövningar. Han sa att jag nu är mer stabil i det ben jag bröt än i det jag betraktar som friskt! ”Du har bergis en främre korsbandsskada där”, sa han. Han sa också att den skada jag nu har dragit på mig är benägen att skapa artos… Jahapp! Känns ju sådär, måste jag säga.

Idag träffade jag sjukgymnasten som gav mig ett träningsprogram och lärde mig mer. Målet är att jag ska lära mig att gå utan att halta och det gör man med hjälp av kryckor. Ortosen ska jag inte använda längre. Knäkontroll måste jag ha i varje steg jag tar. Även hon tryckte på att jag måste lyssna på kroppen och gav mig en stödstrumpa. Den ska hjälpa mig att känna om knät svullnar.

IMG_5188

Med det här träningsprogrammet ska jag komma tillbaka – det är mycket instabil träning och det är nog riktigt bra. Fler övningar med balansboll finns här, en sida sjukgymnasten tipsade om. Hon sa att den här skadan tar minst ett år innan man är tillbaka fullt ut… Någon som har en stor burk med tålamod att sälja?

Läs även