Om träning och hjärnspöken

När det gäller träning finns det ibland en hel del hinder. Jag har några få gånger i mitt liv varit ute och sprungit, men det tycker jag är så vansinnigt tråkigt så det har kanske blivit totalt 10 gånger under min livstid. Max.

I 20-årsåldern fick jag ett träningskort i present, så då var jag ju tvungen under ett halvår att gå dit. Då var det aerobics jag gick på tillsammans med en kompis och det var så svårt med alla koreografier, så det blev också väldigt tråkigt och rätt kass träning för mig och sedan la jag det där helt och hållet på hyllan. Det var verkligen ingenting för mig!

När jag blev äldre handlade mina tankar om att träna på en träningsanläggning om följande:

  • på en träningsanläggning är alla så ”hippa”, unga och har snygga träningskläder. Jag skulle känna mig som ett UFO
  • alla andra är så duktiga, jag är så otränad (inga muskler, ingen kondis) så jag kommer att skämmas. Alla kommer att tycka att jag är så urkass!

Så det har inte alls varit något för mig, det där med träning. Jag tror inte jag är ensam om sådana här tankar. Vissa vågar inte heller bli rödblommiga, svettiga och flåsiga av ansträngning inför andra eftersom ”man inte ser riktigt klok ut då”. Vi föreställer oss att saker är på ett visst sätt och i den föreställningen hindrar vi oss, vilket är så synd!

Som jag nämnt tidigare peppade sjukgymnasten på Stressrehab mig med att jag skulle må så mycket bättre om jag motionerade några gånger varje vecka. Mitt motstånd var enormt! Dels är det ju jobbigt att träna, men sedan var det mina föreställningar också som kändes jobbiga. Jag var ju 43 år och alla på gym är ju unga-hippa-snygga-vältränade, tänkte jag och skämdes. Men vad jag upptäckte när jag väl tog modet till mig att köpa ett träningskort som jag faktiskt började använda var:

  • alla var inte så hippa och hade så snygga träningskläder! Vissa var över 70 år och hade ”gäddhäng” eller annat häng!
  • ingen brydde sig om hur dålig jag var, alla fokuserade på sin egen träning!
  • JAG fokuserade inte heller på andra, jag var tvungen att hålla allt fokus på mig själv!

I verkligheten såg det alltså helt annorlunda ut än vad jag hade tänkt och när jag efteråt tänkt efter en smula är det ju rätt märkligt hur jag resonerade tidigare. Varför i hela fridens namn skulle andra fokusera på MIG när de tränar? Och varför i hela friden skulle jag jämföra mig med andra och inte med mig själv?

Text på vägg: start where you are, use what you have, do what yo canPersonligen vill jag ha valuta för de pengar jag betalar för träningskortet och då funkar det inte att jag håller mer koll på alla andra än på mig själv. Det funkar inte heller att bara låtsasträna utan att bli rödblommig, flåsig och svettig. Kortet har jag ju skaffat för min egen skull, för att jag ska må så bra jag kan, för att jag ska bli starkare, smidigare och få bättre kondis. Inte för att stajla eller titta snett på otränade deltagare. Och jag har en stark känsla av att fler också resonerar så 🙂

Bilder på vikter Bild på mig bakom en stepbräda

Jag föredrar att gå på gruppass istället för att träna på egen hand och det eftersom jag tycker det är bra att en instruktör talar om för mig vad jag ska göra och hur jag ska göra det. Instruktören har tänkt igenom passen så att de ska vara så effektiva som möjligt. Hemma slår latmasken till, men skulle jag ändå få för mig att köra något hemma skulle det verkligen inte bli lika uttänkt som ett gruppass är. Jag är också en sådan som vill stå längst fram så att jag lätt ser instruktören och mig själv i spegeln, så jag har koll på tekniken så att jag gör rätt. Det tycker jag är viktigt och min träning blir mest effektiv så. Jag skulle känna mig konstig och osäker på mina rörelser om jag stod längst bak och inte hade koll i spegeln.

Under åren har jag märkt en enorm skillnad på hur jag mår när jag tränar regelbundet jämfört med när jag inte gjort det. Jag är mycket piggare i huvudet, kroppen känns friskare och jag blir nog också en roligare människa att vara omkring. Om du som läser det här blir bara lite inspirerad att göra en förändring i ditt liv är jag glad. Du kanske inte vet idag hur bra du kan må! Men prova! Ta tag i latmasken och gör upp med den en gång för alla! Det är så värt det! 🙂

 

 

Annonser

Jag har blivit en återhämtningsgudinna!

Jag har fått en helt ny kropp! Det som just nu händer i min kropp har jag aldrig varit med om tidigare och jag vill dela med mig av vad det är som händer, men först lite bakgrund.

  • Våren 2011 diagnostiserades jag med utmattningsdepression. Jag var totalt urlakad, mina muskler ville inte jobba alls. Vissa dagar kunde jag knappt gå utan att tala om för ena foten att den skulle sättas framför den andra. Min utmattning satte sig inte bara psykiskt utan även fysiskt. Allt gick som i slow motion.
  • Hösten 2012 började jag på Stressrehabiliteringen och det blir min början på något helt nytt. Här fick jag inte bara praktiska verktyg för att hantera vardagen på ett annat sätt, sjukgymnasten talade om för mig hur viktigt det är med fysisk aktivitet. Jag tyckte att det lät jobbigt, träna är något jag aldrig någonsin gjort. Jag har inte alls funnit det intressant eller roligt, det har bara känts jobbigt. Men hur det nu var skaffade jag mig ett träningskort på en anläggning och tog tag i tränandet, efter några veckor kände jag en så stor skillnad i hur jag mådde – både i min kropp och hur mycket bättre jag mådde psykiskt.
  • Jag har sedan våren 2013 tränat rätt så regelbundet. Mest har det varit cykelpass och body pumppass jag ägnat mig åt, jag gillar att ta ut mig riktigt ordentligt. Visst har träningsvärk varit ett tydligt inslag i min vardag under de här åren, men sånt är ju inget farligt. Det går ju över och är ett tecken på att du faktiskt använt din kropp.
  • Februari 2016 bröt jag mitt knä i slalombacken och då blev jag ju väldigt stillasittande. Det är inte så lätt att röra sig med benet i helbensgips, men mot slutet tog jag mig i alla fall ut på kortare ”hopp-promenader”.
  • Tiden efter att jag bröt knät var väldigt jobbig. Jag försökte, när gipset tagits bort, att träna på gym. Det ben som jag brutit hade verkligen inga fungerande muskler alls. Bara det där att lära sig att gå normalt var hur svårt som helst! Jag försökte och försökte, jag ville så oerhört gärna kunna gå på body pump, men det var omöjligt. Att springa och hoppa gick inte heller, det gjorde alldeles för ont i mitt knä. När jag deltog i cirkelpass fick jag anpassa väldigt mycket, vilket också har ökat på kompensationen där de starkare musklerna tar över så att de svagare inte behöver arbeta. Jag avslutade träningskortet, det var inte lönt att betala för något jag inte kunde använda på det sätt jag ville. Rehabträning kunde jag göra hemma, men träningsanläggningen funkade inte längre för mig.

Status 2018 – jag får inte träningsvärk och jag återhämtar mig snabbt!

Januari 2018: Jag skaffade nytt träningskort och tänkte att nu måste jag kunna gå på ett pass body pump, vilket jag gjorde. När vi gjorde squats och utfall var jag tvungen att liksom ”stirra ut” mitt vänsterben i spegeln och aktivt fokusera på det benet, annars fladdrade det bara till. Så svagt var det. Jag rabblade musklernas namn för att hjärnan skulle komma åt dem. Jag tog ut mig totalt! Bilden nedan visar vilka vikter jag hade på stången under det här passet.

Skärmdump från funbeat där jag loggar mina träningspass

Här fick jag, som väntat, en enorm träningsvärk och den satt i under ett par dagar. Fyra dagar senare gick jag på ett nytt pass och ökade på vikterna en smula och det var här som jag blev så förvånad. Ingen träningsvärk dök upp! Alls! För varje pass jag kört efteråt har jag kunnat öka på vikterna lite grann och jag har sedan dess provat lite olika aktiviteter, men body pump har varit min huvudaktivitet. Och ingen träningsvärk har dykt upp någon gång!

När jag tränade så här regelbundet under åren 2013-2016 drabbades jag av träningsvärk, ibland mer ibland mindre, efter nästan varje pass och jag kunde inte alls öka vikterna varje gång. Jag stod och stampade på med samma vikter länge innan jag kunde öka igen.

Igår tänkte jag att jag skulle prova något som det tidigare tagit två år att uppnå, nämligen att ha 20 kg på stången på låten med squats. Och det gick! Utan problem! Bilden nedan visar vad jag hade på för vikter igår, en och en halv månad efter mitt första pass body pump på flera år. Jämför med vikterna jag hade 4 januari!

Skärmdump med info på vilka vikter jag hade den här gången

 

Jag känner mig som SuperWoman!

Min egen slutsats är att min kropp kan idag ta hand om inflammationer på ett sätt den aldrig har kunnat tidigare. Träningsvärk är ju en form av inflammation som dyker upp när man tar ut musklerna ordentligt. Vidare drabbas jag inte lika fort av mjölksyra och jag återhämtar mig också på ett helt annat sätt än jag tidigare har gjort. Jag riktigt känner skillnaden jämfört med hur det har känts tidigare. Jag känner mig stark, pigg, fräsch och som om jag skulle kunna klara av i princip vad som helst i träningsväg! Nu har jag även lagt till ett par pass i veckan med yin yoga som komplement, det ger mig en bra djupstretch som jag också känner att jag behöver. Jag kan rekommendera appen ”Vila dig i form” för att göra egen yin yoga. Den finns här att ladda ner i iTunes och här för att ladda ner för androider.

Jag är lite ledsen att jag inte tog ett foto på mig själv innan jag började träna i januari, idag ser min kropp faktiskt helt annorlunda ut än den gjorde för bara en och en halv månad sedan. Rumpan har flyttat upp och magen har rutor. Armarna, axlarna och ryggen har också mer definierade muskler än för bara en dryg månad sedan. Det är faktiskt helt galet!

Vad är det då som gjort att jag blivit en återhämtningsgudinna?

För drygt två år sedan började jag äta en balansolja (sedan två månader äter jag balansoljan som är gjord på alger istället), som justerar så att förhållandet mellan Omega-6 och Omega-3 blir jämnare. Flera källor visar att människan under sin utveckling åt så att den låg på ett förhållande mellan de här fettsyrorna på 1:1 – alltså att de fick i sig lika mycket av de båda. Den mat vi äter idag innehåller väldigt mycket mer Omega-6 än Omega-3 och det är ju självklart att det gör att vi hamnar i en obalans mellan de här fettsyrorna då. Forskare menar att vi behöver dra ner på Omega-6 och öka intaget av Omega-3 då Omega-3 spelar så stor roll i våra kroppar, faktiskt ända ner på cellnivå och celler har vi väldigt många av och de har viktiga funktioner var de än verkar i våra kroppar. Här är ett långt inlägg på engelska, som på ett bra sätt förklarar vad den här fettsyran faktiskt gör.

Jag har tagit ett blodtest för att se hur jag ligger i det förhållandet och idag ligger mitt värde på hälsosamma 2,2:1 – alltså 2,2 delar Omega-6 per del Omega-3 i mitt blod. Jag kan verkligen inte förklara det som hänt i min kropp på något annat sätt än att den här balansoljan verkligen gjort sådan skillnad:

  • träningsvärken uteblir
  • återhämtningen går mycket snabbare än tidigare
  • musklerna blir starkare snabbare än tidigare
  • jag känner mig lika stark nu, efter en och en halv månads träning, som jag gjorde efter ett års träning förut!

Jag har ägnat mig åt att jämföra olika Omega-3-produkter och än har jag inte hittat någon som kan matcha den jag äter när det gäller innehållet av Omega-3-fettsyrorna som heter EPA och DHA, som är de fettsyror våra människokroppar behöver, och i stabilitet (dvs hur länge den håller sig fräsch). Hör gärna av dig om du vill veta mer! Jag har läst in mig rätt ordentligt på det här området.

Det här året har verkligen startat bra och jag kommer att fortsätta hålla i det här, för som min kropp fungerar idag ska den göra resten av mitt liv, har jag tänkt 🙂

”Men, man vet ju aldrig. Det kan ju vara på riktigt.”

Igår skrev jag ett inlägg om ett av de kedjebrev som cirkulerar runt på Facebook och handlar om omgörningen av algoritmerna på plattformen. Det här inlägget ska handla om kedjebrev i största allmänhet.

Kedjebrev via messenger

Det händer titt som tätt att meddelanden skickas via messenger med innehållet om att man inte ska lägga till en person med ett visst namn. Personen uppges vara en hacker som kommer att ta över ditt konto och mer därtill. Den senaste gången har det handlat om en svensk person, som jag har kollat upp. Personen verkar länge ha levt med psykisk ohälsa och omges av flera som vill hen illa, verkar det som. Att ogrundade rykten om att hen skulle vara en hacker spreds runt hela Facebook, gjorde inte att måendet blev bättre hos den här personen.

Skulle Facebook vara utsatt för en hackerattack av det slag som det skrivs om i de här kedjebreven skulle Facebook själva gå ut med information, var så säkra på det. Dessutom skulle vi se massor av artiklar i ämnet.

Fundera ALLTID på hur rimligt det är att det står till som det skrivs om i de här meddelandena! Varför är det din kompis, som inte är så bra på internetsaker, som skickar det till dig och inte Facebook själva? Tror du att personen som skickar dig meddelandet kan mer? Var källkritisk, googla på namnet och se vad du hittar.

Kedjebrev i statusuppdateringar

Rätt ofta förekommer det att det skickas runt kedjebrev med behjärtansvärda ändamål. Det vanligaste är att de handlar om cancer, psykisk ohälsa eller om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och man vill genom att dela vidare visa att man stöttar personer som lider av det ena eller det andra.

Behjärtansvärt, absolut!

Verkningsfullt? Inte så mycket.

Visst är det väldigt bra att uppmärksamma och sprida kunskap kring cancer, psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktioner, men kedjebrev är verkligen inte det bästa sättet att göra det på. Folk uppfattar det nämligen som spam och spam vill de allra allra flesta ha så lite som möjligt av. Just nu cirkulerar det här omkring och jag har verkligen försökt läsa texten flera gånger, men inte lyckats hålla min koncentration uppe hela vägen. Jag fick dela upp det och läsa i omgångar för att komma till slutet. Innehållet är på tok för intetsägande, det innehåller även skuldbeläggande och ”hot” om att man kommer att ta bort personer som inte kommenterar uppdateringen.

Kedjebrev om cancer på Facebook

Varför cirkulerar sånt här?

Jag tror det beror till stor del på osäkerhet. När det gäller de här ”kopiera och klistra in i ett eget inlägg”-kedjebreven kan det nog också vara så att man vill visa att man verkligen är en omtänksam person som bryr sig om andra och särskilt om utsatta människor. Jag har pratat med några kompisar som inte riktigt vet hur de ska hantera när personer som de verkligen gillar delar sånt här. De vill ju inte att kompisen ska tro att de inte bryr sig om andra, samtidigt som de inte vill dela vidare spam. För spam är vad det är. I våra e-postsystem kallas spam för skräppost och vi måste börja behandla kedjebreven och ”kopiera-klistra in-och-dela-vidare” på samma sätt som vi hanterar skräpposten i våra e-postsystem.

När det gäller meddelanden om superhackers och om Facebooks algoritmer så blir jag lite mer fundersam. Litar vi idag så oerhört lite på etablerade medier att vi hellre litar på vad en kompis skickar? Jag har talat om för flera som skickat meddelanden till mig om sånt här och de reagerar inte sällan med ”Men, man vet ju aldrig. Det kan ju vara på riktigt.”. Men det här är spam och inget annat. Det är skräppost, alltså.

Jag hoppas innerligt att de här kedjebreven snart slutar cirkulera. Det är vansinnigt tröttsamt att inlägg efter inlägg ser likadana ut. Visst skulle det vara roligare om alla bara delar med sig av intressanta artklar, kul bilder, reflektioner som kommer från en själv och inte från någon som vill skicka spam? Tänk vilka facebookflöden vi skulle få om vi slutade skicka runt spam 🙂

Vill du verkligen göra skillnad?

Facebook har rätt nyligen öppnat upp för att vi alla kan starta insamlingar till olika organisationer. Jag har en som pågår just nu, till förmån för Suicide Zero, som arbetar med att lyfta upp psykisk ohälsa och ambitionen att minska antalet självmord. Man kan välja mellan väldigt många olika organisationer och det är enkelt och ett väldigt mycket mer effektivt sätt att lyfta en behjärtansvärd fråga. Det genererar pengar till organisationen att fortsätta forska eller arbeta för det de forskar om/arbetar för. Bilden nedan visar var du kan starta en insamling till någon ideel organisation.

Skärmpump från Facebook

Starta en insamling du med och gör skillnad på riktigt! Lycka till! 🙂

 

Om Facebooks algoritm, spam och kedjebrev

Den senaste tiden har mitt Facebookflöde ändrats från att jag haft personliga och unika uppdateringar till att väldigt många publicerar samma sak. Nämligen ett kedjebrev där det påstås att i och med att Facebook har skruvat om sina algoritmer så ser vi numera uppdateringar från endast 25 av våra vänner. Det här stämmer inte, det är ett kedjebrev och kedjebrev är spam och fake news, vilket vi borde ha lärt oss vid det här laget.

Jag sökte upp källan, Mark Zuckerberg, och hittade hans inlägg om omgörningen av algoritmerna vilket jag skärmdumpade i två bilder.

Skärmdump Mark Zuckerberg från 12 januari 2018

Syftet med strukturförändringen i algoritmerna är alltså att vi ska få mindre annonsörer och mer vänner i flödet! Det vill säga tvärtom från vad kedjebrevet låter meddela. Mer vänner, mindre spam.

Jag gjorde också en snabb googling för att se vad som är skrivet av svenska medier och bloggare med kunskap och hittade flera bra länkar.

Det här är bara några av de texter jag hittat när jag gjorde en snabb googling.

”Men jag ser ju bara samma sak hela tiden”

Ja, något som irriterar mig och många med mig är att Facebook har bestämt åt oss att vi ska se de mest populära inläggen i våra flöden istället för inlägg i kronologisk ordning. Det här går tyvärr inte att ställa in, det är något vi aktivt måste välja varje gång vi uppdaterar sidan, se bild här.

Genom att välja ”senaste” så kommer uppdateringarna i ordning, men det måste som sagt göras varje gång vi uppdaterar sidan.

Mediasidor och företagssidor kommer att prioriteras ner, för att vi ska få en större interaktion med våra vänner. Vill man fortsatt ha uppdateringar från t ex Dagens Nyheter i sitt flöde kan man välja det också, se bild här.

Med den här kunskapen, kan vi inte bara komma överens om att strunta i att dela kedjebrev och istället dela saker som är unika för just oss som är enskilda användare av plattformen? Flödet blir så mycket mer intressant då! Jag önskar mig ett roligare flöde med mycket färre spam i form av kedjebrev framöver! Med uppdateringar från mina vänner, som är unika för just var och en av dem.