Älska internet!

Efter lite googlande har jag i afton fått lära mig att det många av oss trott det var Ines Uusman, dåvarande kommunikationsminster, sa där 1996 att ”internet bara är en fluga” inte stämmer. Tydligen sa hon istället: 

”Jag vågar inte ha någon alldeles bestämd uppfattning, men jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet. Det kanske är så att det är något som vuxit upp nu. Alla pratar om internet, men kanske är det övergående och sedan blir inriktningen mer specificerad”.

Vi skriver 2015 nu och det har inte gått över. Internet har sedan länge kommit att bli en stor del av vår vardag. Vi arbetar med internet som verktyg, vi kollar på tv, lyssnar på radio, vi umgås via internet. Idag tycker vi inte att det är konstigt alls, idag skulle många av oss inte klara av att sköta våra arbeten om vi inte hade haft internet.

Inte sällan ställer jag frågor till mina kontakter på Facebook eller Twitter om jag behöver hjälp med något. Och jag får oftast snabbt bra svar på mina frågor om inställningar i t ex InDesign.

Läxhjälp i sociala medier

Ikväll har vi varit några som fått hjälpa ett barn med sin läxa. Jag läste det Malin Crona (också en av deltagarna i #blogg100) skrev på Facebook och upplevde att hon kände sig lite uppgiven:

Nej, alla har inte våg hemma, men då det brister på saker en har hemma blir det ibland också svårt för barnen att göra läxorna. (För övrigt tycker jag det är skrämmande att de som skriver skolböcker tar för givet att vissa saker, som en köksvåg, ska finnas i alla hem! Det kan bli ett annat inlägg framöver.)

Jag tror inte att Malin hade väntat sig det som senare kom i kommentarerna till hennes inlägg. Först var vi några som berättade om/vilka vågar som vi har hemma. Sen kom en bild på ett öppnat mjölkpaket på en våg. Sen en bild på ett öppnat paket skagenröra, ett paket ris. Jag blev inspirerad och tog fram vågen jag med och skickade två bilder till henne.

Nog är Internet smått fantastiskt ibland! Malins barn kunde nu göra sin läxa i lugn och ro. Det enda barnet inte gjorde var att ställa sakerna på vågen, men det var uträkningen som var läxan och uppgiften.

EDIT:

Även Malin har skrivit om det här på sin blogg Malins tankar: Om att våga be om hjälp. Hennes barn hade blivit jätteglad: ”Åh, mamma! Hjälper de oss?!” 🙂

(Det här är inlägg 31/100 i bloggutmaningen #blogg100)