Halvtid

Skogsstig

Idag är det 50 dagar sedan #blogg100 startade. Idag når vi halvtid i intensvibloggandet. Idag är det 50 dagar kvar. Halvtid. Jag tar en dag i taget, ett steg i sänder och ser hur det går.

Jag har ibland känt att jag inte har något att säga, vissa dagar har jag varit så trött och inte orkat tänka. Men det har blivit ett inlägg i alla fall. För plötsligt har jag sett en diskussion på Facebook eller Twitter, läst en intressant text och så har orden kommit till mig. Sådana dagar är riktigt roliga! Jag länkar här nedan till några av de inlägg jag knåpat ihop under de här 50 dagarna.

Det är halvlek, 50 dagar kvar. Jag känner mig nyfiken på framtiden!

(Det här är mitt inlägg 51/100 i bloggutmaningen #Blogg100)

Om att hjälpa andra och själv bli hjälpt

Idag har jag haft en rätt så körig dag, helt slut i hjärnan och inget av mina utkast känns särskilt lockande. Igen. Så idag tänker jag använda mig av ett par andra deltagare i #blogg100 som redan har tänkt och tipsa om inlägg jag gillar.

Hjälp någon som en påskgåva

Ingela Hjulfors Berg skriver på sin blogg Diggjo och hon har, så här i stilla veckan (även kallad passionsveckan), skrivit ett par inlägg om att ge till andra som inte har så mycket. I inlägget >Rädda en barnfamilj – köp kycklingar skriver hon om ActionAid:s kampanj Kycklingar som ger både mat och inkomst till människor som lever i fattigdom.

”För att ge människor som lever i fattigdom en möjlighet att försörja sig hjälper vi bland annat kvinnor att köpa kullar med kycklingar för uppfödning. De utbildas även i djurhållning.  Snart har familjen näringsrika ägg att äta. Alla ägg som blir över kan säljas på marknaden, och med pengarna kan kvinnan köpa mat, mediciner och redskap. Hon har också möjlighet att betala skolavgifter och skoluniformer för sina barn.”

Ingela har även skrivit om sin barndomskompis Lena som just nu är i Nepal för att hjälpa skolbarn med olika saker. Lena skrev så här på sin Facebooksida innan de reste iväg:

”Vi kommer bland annat besöka de barnhem vi besökte i fjol. Den folkgrupp som står i fokus är Badifolket vars flickor/kvinnor lever i och föds in i sexslaveri. Titta på trailern som finns på Out of Ashes sida ifall du vill veta mer. Inför vår resa vill vi göra en insamling för att de ska kunna köpa in skolryggsäckar till 500 barn som nu finns i säkerhet på barnhemmen. Vi kommer personligen se till att pengarna hamnar rätt. Alla bidrag välkomnas! Tack!”

De har i skrivande stund fått in pengar till 377 ryggsäckar, målet är 500. Vill du hjälpa till att ge pengar till dem kan du sätta in din gåva på: Handelsbanken clearingnr 6251, kontonr 427 598 168. Jag vet att pengarna används till det här syftet, inga mellanhänder, pengarna blir omgående skolväskor till barnen.

Vad internet kan åstadkomma

Igår skrev jag inlägget Älska internet! som handlade om hur Malin Crona frågade sitt Facebookflöde om hjälp då hon och hennes son behövde en, eller helst flera olika vågar för att kunna göra matteläxan(!). Malin skrev sedan ett inlägg om Att våga be om hjälp. Hennes son blev oerhört glad över den hjälp som strömmade till och idag har Malin skrivit en uppföljning på vad hjälpen gav hennes son. Läs hennes inlägg Jo, internet är söta kattbilder. Och massa smarta människor. Vill ni läsa den fantastiska tråden med 137 kommentarer finns den här! 🙂

Och så pratar folk om det dåliga med att sitta vid datorn…

(Det här är blogginlägg 32/100 i bloggutmaningen #blogg100)

Älska internet!

Efter lite googlande har jag i afton fått lära mig att det många av oss trott det var Ines Uusman, dåvarande kommunikationsminster, sa där 1996 att ”internet bara är en fluga” inte stämmer. Tydligen sa hon istället: 

”Jag vågar inte ha någon alldeles bestämd uppfattning, men jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet. Det kanske är så att det är något som vuxit upp nu. Alla pratar om internet, men kanske är det övergående och sedan blir inriktningen mer specificerad”.

Vi skriver 2015 nu och det har inte gått över. Internet har sedan länge kommit att bli en stor del av vår vardag. Vi arbetar med internet som verktyg, vi kollar på tv, lyssnar på radio, vi umgås via internet. Idag tycker vi inte att det är konstigt alls, idag skulle många av oss inte klara av att sköta våra arbeten om vi inte hade haft internet.

Inte sällan ställer jag frågor till mina kontakter på Facebook eller Twitter om jag behöver hjälp med något. Och jag får oftast snabbt bra svar på mina frågor om inställningar i t ex InDesign.

Läxhjälp i sociala medier

Ikväll har vi varit några som fått hjälpa ett barn med sin läxa. Jag läste det Malin Crona (också en av deltagarna i #blogg100) skrev på Facebook och upplevde att hon kände sig lite uppgiven:

Skärmdump från Malin Cronas FacebookNej, alla har inte våg hemma, men då det brister på saker en har hemma blir det ibland också svårt för barnen att göra läxorna. (För övrigt tycker jag det är skrämmande att de som skriver skolböcker tar för givet att vissa saker, som en köksvåg, ska finnas i alla hem! Det kan bli ett annat inlägg framöver.)

Jag tror inte att Malin hade väntat sig det som senare kom i kommentarerna till hennes inlägg. Först var vi några som berättade om/vilka vågar som vi har hemma. Sen kom en bild på ett öppnat mjölkpaket på en våg. Sen en bild på ett öppnat paket skagenröra, ett paket ris. Jag blev inspirerad och tog fram vågen jag med och skickade två bilder till henne.

Ett paket Gnocci på våg En ketchupflaska på vågNog är Internet smått fantastiskt ibland! Malins barn kunde nu göra sin läxa i lugn och ro. Det enda barnet inte gjorde var att ställa sakerna på vågen, men det var uträkningen som var läxan och uppgiften.

EDIT:

Även Malin har skrivit om det här på sin blogg Malins tankar: Om att våga be om hjälp. Hennes barn hade blivit jätteglad: ”Åh, mamma! Hjälper de oss?!” 🙂

(Det här är inlägg 31/100 i bloggutmaningen #blogg100)