Lugnet har infunnit sig

Större delen av mitt vuxna liv har handlat om att lösa problem, att alltid ha en plan framåt, att inte vara i nuet. Nu har jag hamnat i nuet och det är så oerhört skönt! 10-80-10 handlar det om.

Att klara av, och hantera, situationer som uppkommit för att skadan ska bli så liten som möjligt har större delen av mitt vuxna liv handlat om. Det har handlat om att släcka bränder som hela tiden har uppstått, men nästa brand har alltid tänts ändå. Och så ska den släckas, och så tänds nästa.

Det här ledde för tio år sedan till en enorm utmattningsdepression hos mig. Jag var så utpumpad att jag knappt kunde gå. Hela jag var en enda blöt fläck, som ändå skulle försöka vara förälder. Det var inte det lättaste, jag skalade ner allt till nödvändignivå. Mat stod på bordet, kläder blev tvättade, barn kom till skolan, barn kom hem igen och barn tog sig till fritidsaktiviteter. Mer än så orkade jag inte.

Tack och lov skrevs en remiss till Stressrehab för min räkning och där lärde jag mig mycket! Efter det har jag inte känt mig utmattad på riktigt, men jag har hamnat i depressioner. Nu var det länge sedan jag hade min senaste depression och jag har bestämt mig för att jag inte ska hamna där igen. Det är så himla tråkigt att vara deprimerad! Det är roligare att inte vara det.

Visst av det vi fick lära oss på Stressrehab har det nog tagit mig tio år att fatta. Det här med ”här och nu”, till exempel. Det är så oerhört svårt! Nästa projekt har planerats, vad ska hända sen har det handlat om. Istället för att stanna upp och se vad som finns just här och just nu.

Vår handledare på Stressrehab berättade att hon fick ett litet uppvaknande i samtal med sin son, som läste Polishögskolan. Han hade berättat för henne att hon hade fel när hon sa att ”vara här och nu är det rätta”. Han sa att det skulle vara 10-80-10 och förklarade det med att när poliser kommer till en brottsplats så måste de veta vad som hänt (dåtid) 10%, men de var också tvungna att ha full koll på brottsplatsen för att se vad de hittar där (nutid) 80% och även ha en plan framåt på 10%.

Jag har haft med mig den här formeln sedan dess, men inte riktigt fattat den fullt ut. Jag har insett att håller man sig till den finns inte tid att älta saker i dåtiden och det finns inte heller tid att oroa sig för framtiden. Men hur det ska gå till har jag inte förstått.

Nu är jag nog i den här 10-80-10-formeln! Folk säger att det är så stressigt i Stockholm, jag känner bara ett lugn! Även fast jag inte har ett eget boende, känner jag ett lugn. Även fast jag jobbar på en av Nordens största akutmottagningar där det kan vara fullständigt kaos ibland, känner jag ett lugn. Och jag känner tillförsikt inför framtiden. Vad framtiden kommer med har jag ingen aning om, men jag är bara lugn. Och det är så vansinnigt skönt!

Jag älskar strandpromenader, Stockholm har så många fina!

Tålamod är inte en egenskap jag brukar beskriva mig själv med att ha, men just nu klarar jag av att hålla saker på vänt. Och det är bara skönt! Jag känner inte riktigt igen mig, men jag är så glad över det här nya tillståndet jag befinner mig i!

Kanske beror det på att jag har ett jobb som innebär en enorm press, men där jag inte kan ha full kontroll eftersom saker händer och ändrar sig precis hela tiden, och ha acceptans för det? Acceptans är ett ord jag börjat använda mycket på slutet, jag tror det är bra att klara av att acceptera saker som inte jag kan påverka. Sinnesrobönen kan kanske vara bra för någon:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Kanske beror det på de promenader jag ägnar mig åt och får titta på så många fina saker? Att jag matar mina ögon med vackerhet, tror jag är bra.

Jag vet inte hur jag hamnat i det här 10-80-10-tillståndet, jag önskar att jag gjorde det för att till andra kunna förmedla det. Men var och en kanske måste hitta sin egen väg dit. Det är ett tillstånd jag verkligen rekommenderar att sträva efter.

Lycka till att hitta det, önskar jag till alla!