Om Umeå, känslor och SD

Igår skulle Sverigedemokraterna hålla möte i Umeå. Jag kommer här att skriva ner mina tankar kring det.

Inför mötet

Jag tycker att det är troligt att tänka att partiet valde lokalen i Väven för att provocera. Väven är Umeås nya kulturhus och det är ett hus som är öppet för alla. Huset ägs till viss del ett privat företag och till en annan del av kommunen. Det var i den del som Umeå kommun äger som mötet skulle hållas. Protesterna lät inte vänta på sig, personer som har Väven som sin arbetsplats uttryckte att de inte kände sig trygga om SD skulle komma till den plats de skulle sköta sitt jobb, det ansågs att Umeå kommun och Väven har en värdegrund som inte lirar med den politik som Sverigedemokraterna för. Mötet flyttades till en annan lokal, men SD var inte glada över det och tillslut kände Umeå kommun att de inte hade mandat att neka ett riksdagsparti att hålla sitt möte i Väven så i Väven skulle mötet hållas bestämdes det tillslut.

Om det här skrevs det ett stort antal artiklar i de lokala medierna. Hur många vet jag inte, men det var fler än en artikel/redaktion i alla fall.

Dagen för mötet

Igår var dagen för mötet. Under eftermiddagen gick Sverigedemokraterna ut med att de inte kände sig trygga och de beslutade då att mötet endast skulle hållas för deras medlemmar och för de journalister som fått ackreditering. Jag vet att SD bojkottar vissa redaktioner i Umeå, så jag tror (jag vet alltså inte) att inte alla redaktioner hade journalister som ackrediterats.

Innan mötet skulle hållas i Väven hade ”Umeå kultur mot rasism” ordnat en manifestation i Rådhusparken, en bit bort. De ville ha en stillsam manifestation där de pratade om människors lika värde och den manifestationen fortsatte sedan till Hamnmagasinet och där var en familjär stämning med musik och ett 100-tal personer var där. Till VK säger Jimmy Thorsell, som var den som arrangerade den här manifestationen:

– Huvudsyftet med vår manifestation var inte att synas i media, utan det var att stärka varandra och visa att vi har ett enat kulturliv mot rasism. Det syftet uppnådde vi.

Ytterligare några artiklar skrivs av varje redaktion.

Tiden för Sverigedemokraternas möte

Det är nu problemen börjar. Jag får en flash i mobilen där det står att brandlarmet inne i Väven har gått och att lokalen måste utrymmas. Min spontana tanke var att det går inte så bra för SD när de ska ha möte i Umeå. Jag har under gårdagskvällen och dagen idag läst igenom mitt flöde på Facebook och i vad media har rapporterat. En del är glada för att det blev tumultartat, andra är arga på polisen som man menar ha använt övervåld mot demonstranterna.

Jag var inte där, så jag har inga egna erfarenheter om vad det var som egentligen hände, men jag har lite egna tankar om det här ändå.

Tydligen delades det ut ett flygblad av någon, eller några, personer under ”Umeå kultur mot rasism”:s fredliga manifestation.

Jag tror inte att det är ”Umeå kultur mot rasism” som delade ut det här flygbladet. De ville ha en fredlig manifestation för att samla Umeås kulturliv och känna att de står enade mot våld och mot rasism. Men det är med det här flygbladet som problemen kommer. Av de cirka 300 som först deltog i Rådhusparken är det endast ett 100-tal som fortsätter på Hamnmagasinet. Hur många som istället fortsatte in i Väven har jag ingen aning om, men enligt mediarapporteringen blev det tumult där.

Några av de som var i Väven blev omhändertagna av polis, någon tyckte att det var en bra sak att överfalla en av poliserna. Ytterligare någon tyckte att det var en bra sak att göra att starta brandlarmet.

Det har skrivits flera artiklar/redaktion om det här.

Mina egna reflektioner

Inget annat riksdagsparti får så mycket uppmärksamhet kring sina möten som SD får. SD är smarta, de ser till att skapa oreda, de provocerar, de söker det beteende som igår visades i Umeå. Och umeåborna går på det varje gång. Och SD tjänar på det. Återigen kan de sätta på sig den offerkoftan som så skönt smeker deras kroppar. De älskar den. Den är deras älsklingsplagg.

Åkesson säger till SVT att ”Det spelar ingen roll varifrån de säger att de kommer, de ser likadana ut och kommer från samma vänsterextrema organisationer”. Ordet vänsterextrem återkommer väldigt ofta när det pratas om personer som inte håller med SD politiskt. Jag vet att det inte är hela sanningen. Personer som aldrig någonsin röstat på något parti till vänster om mitten hamnar nämligen också i den skaran när SD pratar om meningsmotståndare.

Jag har absolut ingenting emot att man manifesterar mot rasism och för människors lika värde samtidigt som SD håller möte. Men jag tycker att det är väldigt viktigt att när man gör det gör det snyggt.

Att man sköter sig.
Att man inte går till våldsamheter.
Att man inte drar i brandlarmet!

I synnerhet det sista. Om det skulle börja brinna på riktigt någonstans är brandkåren ute på ett ickeuppdrag. Det är inte brandkårens uppgift att hindra ett politiskt möte!

Jag förstår verkligen folks frustration, men det är inte effektivt att vara den som sköter sig sämst just där och då. Det är kontraproduktivt att se till att det blir tumult. Det är också djupt oansvarigt. Känslorna får inte styra, intellektet måste göra det. Personer som säger sig värna om demokratin måste också göra det. TV4:s, något excentriske, politiske kommentator Marcus Oscarsson skriver såhär på sin Facebooksida och jag håller med honom i hans analys:

Ska man bemöta SD:s politik ska man göra det med politiska argument, inte genom att inte låta dem bli offer. För det är offer de helst av allt vill vara. Jag brukar säga att man ska ”vara snygg hela vägen”. Umeås kultur mot rasism var snygga. Det var inte de som istället gick in i Väven.

Medial summa

När andra partier håller möte i Umeå blir det på sin höjd en artikel/redaktion. Inför, under och efter SD:s möte i Umeå den här gången har jag tappat räkningen på hur många artiklar som skrivits. SD är verkligen duktiga på att få medialt genomslag. Det måste jag ge dem. Och de vinner enormt på den här typen av rapportering. Något de flesta av oss inte vill.

Hej Farmor! Jag ringer för att gratulera dig på vår dag! Hur har du det där uppe i himlen?

Det här är en återkommande text som jag vid min och Farmors födelsedag alltid delar med mig. Jag känner att jag vill göra det, väldigt mycket eftersom min Farmor förmodligen var en ängel som i kläder av människa gick på vår jord tillsammans med oss andra.

Den 11 februari 1970 föddes jag. Samma dag fyllde min Farmor 59 år. Då jag fyllde 1år, fyllde hon 60 år och då hade vi kalas tillsammans. Mina föräldrar har berättat att det inte gick några flyg ner till Småland så vi kunde fira henne. Vi åkte tydligen bil ner tur och retur – ner den ena dagen och hem den andra. 100 mil enkel väg.

Jag är Farmors äldsta barnbarn, därför hade vi något speciellt hon och jag. Enda nackdelen var att hon bodde i Småland, långt från mig uppe i Umeå, vi sågs inte så ofta. Men då vi sågs höll vi ihop. Och jag fick alltid ha ansvaret för de yngre barnen – mina syskon och kusiner. Skulle vi plocka bär var det jag som hade ansvaret för bärhinken, de andra barnen var ju yngre.

Farmor tvekade aldrig att resa upp till oss från Aneby i Småland till Umeå i Västerbotten, då det var fest som bröllop, jämna födelsedagar eller disputation. Hon reste ibland med min faster med bil till Stockholm och tog flyg därifrån. Även vid väldigt hög ålder. Hon var en stolt mor över sina barn och väldigt glad och stolt även över sina barnbarn.

De sista åren var Farmor glömsk. Inte förvirrad, men glömsk. Då jag ringde till henne skrev hon upp det i sin bok för att inte glömma bort det.
”Det här var roligt, Erika. Jag måste skriva upp det i min bok så jag minns det här samtalet”, avslutade hon alltid.

Sommaren 2004 hälsade jag på henne på det hem hon då hade flyttat till. Jag hade fått berättat för mig att hon mindes bäst om man tittade på gamla bilder från 40-och 50-talen, så jag tog fram ett album och hon fattade ingenting.
– Erika, varför tittar vi på de här bilderna? frågade hon. Vi har ju nyare bilder på dig och mig. Och nu är du här och jag vill prata med dig, sa hon. 

Andra som hälsat på före mig hade mötts av något annat, något mer förvirrat hos henne. Den här dagen var hon klar i skallen och jag vill tro att det var min och Farmors grej. Det var vår stund.

Jag är så fantastiskt glad att hon var med på mitt bröllop, men mest glad är jag att hon kom upp då min Pappa fyllde 60 år så mina barn fick träffa henne och få ett fint minne av henne. Min dotter, som då var 4 år, satt med Farmor och pratade och samtalet gick något i stil med det här:
Farmor: Men vem är du då, min lilla flicka?
Min dotter: Jag heter Tilde.
Farmor: Vems lilla flicka är du?
Tilde: Erikas.
Farmor: Jaha! De sa´ i säga! Erikas flicka! Hur gammal är du?
Tilde: Jag är 4 år.
Farmor: Men vem är du, min söta flicka?
Tilde: Jag heter Tilde…

Samtalet fortsatte så i 40 minuter!  Och Tilde blev inte alls less!

Min Farmor och barn var något speciellt vackert tillsammans. Hon fångade deras intresse på ett sätt jag inte sett varken innan eller efteråt hos någon annan.

Då hon gick bort, hösten 2004, gick det upp ett ljus för mig under minnesstunden. 

Min Farmor måste ha varit en ängel som gick runt på vår jord!

Alla som var på minnesstunden pratade om min Farmor, deras Tant Maria, och alla hade så fina minnen från henne och alla tyckte att hon hade varit något alldeles särskilt.

En ängel.

Farfar gick bort för länge sedan och jag är säker på att han ordnade en fest för henne där uppe i himlen den dagen hon dog. De möbler de köpte efter sitt bröllop finns hos mig; en buffé, ett linneskåp och matsalsbord med stolar. De här möblerna har kommit att bli väldigt viktiga för mig och för mina barn. Fredagsmiddagen intas alltid vid Farmor Marias matbord, buffén har blivit vår mediabänk och linneskåpet är vårt linneskåp.

Idag är det den 11 februari 2017.
Jag fyller 47 år.
Farmor skulle ha blivit 106 år.

Numera kan jag inte ringa med telefonen och säga ”Grattis Farmor på födelsedagen!”. Jag ringer till henne i himlen och så pratar vi en stund. Samtalet går ungefär såhär:
Jag: Hej Farmor! Jag ringer för att gratulera dig på vår dag! Hur har du det där uppe i himlen?
Farmor: Men hej, kära Erika! Vad roligt att du ringer! Jag ser dig här uppifrån, du ser ut att ha det bra!
Jag: Ja, just nu är jag ute på Norrbyskär, vi köpte ju ett fantastiskt hus här ute för ett par år sedan. Vintertid kan man bara ta sig ut hit på ön om isen håller, vilket den faktiskt gjorde för oss idag. Idag ska jag ta en promenad runt ön, jag ska sätta mig på en sten och titta ut mot horisonten. Vill du göra mig sällskap där på stenen?
Farmor: Ja, min kära Erika. Det vill jag. Sådana platser är fantastiska. Ha det gott, vi ses vid stenen och vi tittar ut mot horisonten tillsammans. Kram så länge, min kära Erika.
Jag: Kram min fina Farmor. Min ängel.