Jag har skrivit tidigare om hur vi arbetat med trädgården ute på huset vi har på Norrbyskär. Den intresserade kan läsa på taggen ”Norrbyskär” på den här sidan. Det är så roligt att se förändringen och nu börjar det arta sig rätt bra! Vi har snart gjort ett år ute på ön och mycket har hänt. Det börjar se rätt så städat ut! Även om vi fortfarande har en hel del ved kvar att klyva och även hitta på något sätt att förvara densamma. Vedboden är full och jag tror inte att hälften ens är klyvd. Vi jobbar på den saken också 🙂
Först har vi trädgårdslandet som såg ut som en äng för ett år sedan. Vi har inte riktigt orkat med att odla så mycket men lite prunkar det i alla fall! Av grannen fick jag några sättpotatisar, gurkört, gräslök och oregano. Själva har vi satt squash, mangold och sockerärtor. Persilja sådde vi, men upp kom endast några få kvistar.
Vi har även byggt en trädgårdskompost. Tidigare ägare har haft en ”slänghög” längre ner på gräsmattan. Under årtionden har det slängts lite allt möjligt där. Det känns bättre och snyggare att ha det mer samlat. Badkaret har vi låtit stå kvar, i den växer det fina liljor och när gräset runtom blev klippt tyckte vi att det var rätt snyggt! I pallkragen mellan komposten och badkaret har vi en så kallad ”jordfabrik”. Vi komposterar vårt matavfall med en metod som heter Bokashi. Läs mer om det här och här. Det ska bli väldigt intressant att se hur det går!
Så kommer vi till delen av trädgården där vi fällde de där tio träden. Det var som ett mörker här förut. Idag är det öppet och fint och solens strålar kommer till oss om morgnarna. Som vi har rensat och sorterat kvistar i olika högar! Som vi har sågat upp stockar i bra längder! Som vi har klyvt ved! Som vi burit och krattat. Det artar sig som sagt!
Sett från ett annat håll, uppifrån trädgårdslandet. Såhär såg det ut tidigare då poppeln stod kvar. Och efter det att vi fått träden fällda såg det ut såhär på samma ställe.
Nu ser man även Röda Villan, tidigare stod här en enorm poppel som var mer död än levande. Under förra sommaren hade den bara bruna löv och vi upptäckte att stammen var väldigt ihålig då vi hade tagit ner den.
Men att tro att man kan ta makten över naturen är bara naivt. Träden vill inte döden dö. De vill leva. Inte endast i den här stubben, det kommer skott över hela gräsmattan. Men skam den som ger sig!
Och det här med att måla fönster, det tar vi ett annat år. En granne kom förbi häromdagen och frågade om vi räknat hur många rutor vi har. Nej, svarade jag. Han konstaterade lite torrt: ”Det är 140 stycken och alla måste nog kittas om”. Som sagt, ett annat år får det bli! 🙂