Jag har funderat lite på hur vi beter oss i olika sociala medier och vad det gör med oss hur de vill att vi ska uppdatera på olika ställen. Ändrar vi vårt beteende om vi får frågan ”vad gör du just nu?” eller om det står något annat? Jag har tagit skärmdumpar från lite olika ställen. Olika sajter har ju olika syften. Medan Facebook allt mer blir de flestas vardagsrum, Twitter är som ett evigt mingelparty där folk skriver rakt ut från hjärtat är LinkedIn det professionella nätverket där vi knyter arbetskontakter. Och vad Google+ är har jag inte alls förstått. Ett misch-masch av allt?
Facebook vill veta vad jag gör just nu.
Twitter vill veta vad som händer.
Google+ vill veta det senaste.
LinkedIn vill veta om jag har någon intressant observation.
Men finast är i alla fall WordPress där jag bloggar.
Vad har du på hjärtat, frågar WordPress mig.
Vi har också ändrat vårt språk sedan sociala medier tog sig in i våra liv. Plötsligt har vi bara ”finaste”, ”bästa” vänner/arbetskompisar/barn. Och ”bästaste” är ett ord som får det att krypa i mig. Det har blivit bättre dock, för några år sedan var det bara folks perfekta liv som visades, idag vågar vi må lite dåligt (men inte hur dåligt som helst!), vi vågar vara lite argare än för några år sedan. Men vi får allt mer ”finaste”/”bästa”/”bästaste” vännerna. Jag läste en text av Hanna Lundquist i Gefle Dagblad på temat igår. Här finns den att läsa.
Inlägg från femte veckan i #blogg100
(Det här är mitt inlägg 44/100 i bloggutmaningen #blogg100. Vi närmar oss halvvägs!)