Rätten att gifta sig firas – men inte av Google?

Igår beslutade Högsta Domstolen i USA att rätten att gifta sig är en grundläggande rättighet – därför kan man inte förbjuda homosexuella att gifta sig. Det här är stort och firas nu runt om i världen.

Vita Huset upplyst i regnbågens färger

Vita Huset belystes i regnbågens färger igår.

Profilbild i regnbågens färger

Facebook får oss att ändra våra profilbilder så de blir regnbågsfärgade.

WordPress regnbågsfärgas

Även WordPress adminläge har blivit regnbågsfärgat.

Twitter lägger till regnbågshjärtat om man skriver #LoveWins som hashtag. Och Prideflaggan under #Pride 🙂

Pride

Jag tänkte att även Google skulle haka på – men ICKET! Google ser ut som vanligt och det förvånar mig enormt! De brukar ju haka på många saker. Men inte homoäktenskap, alltså… Hmmm….

UPPDATERING

Jag hängde tydligen inte med igår, men då var tydligen Google rejält regnbågsfärgat. Min blunder!

Annonser

101 inlägg på 100 dagar. #Blogg100 slutar idag.

Logotyp för blogg100Den 1 mars startade bloggutmaningen #blogg100, som innebär att deltagarna ska skriva minst ett inlägg per dag under 100 dagar. Jag har tidigare år velat vara med, men inte orkat. I år antog jag utmaningen och tänkte att det får funka så länge det funkar. Idag går jag i mål, jag erkänner dock att jag två dagar inte orkat skriva alls. Men jag har legat ett par inlägg före, så jag har nu 101 inlägg skrivna under den här perioden. Så här skrev jag innan utmaningen började.

Vad #blogg100 har gjort med mig

Jag har i och med den här utmaningen tvingats till att hålla mig mer ajour än jag brukar vara. Jag har också fotat mer eftersom jag gärna vill ha en bild till mina inlägg. Långt ifrån alla inlägg har fått en bild, men mitt fotande har också fått sig en skjuts.

Det har också varit intressant att se att det faktiskt går att skriva någorlunda intressanta inlägg varje dag. Vissa dagar har jag haft noll idéer om vad jag ska skriva om, men plötsligt läser jag något och vips kommer texten till mig. Ett strålande exempel på det är inlägget ”Älska internet”.

Jag har också lärt mig att det inte är så krångligt för mig att skriva. Ofta finns det ju andra personer som redan har tänkt kring samma sak – det är bara att snabbgoogla lite så hittar man bra texter att länka till. De flesta inlägg jag har skrivit har tagit några minuter i anspråk, krångligare än så har det inte varit.

Om att lyckas bli viral

Den 21 maj skrev jag ett inlägg om att det är Bosse Parnevik som skrivit texten ”Invandrarna” och inte Tage Danielsson, som många har trott. Det inlägget fick en skjuts utan dess like! Plötsligt hade jag över 13 000 besökare på min blogg och det höll i sig under några dagar. Nu ligger besökarantalet på det normala igen. Men det var fantastiskt roligt att få vara med om! I skrivande stund har nästan 36 000 personer läst det inlägget!

Populära inlägg jag skrivit

Inlägg jag tycker förtjänar mer uppmärksamhet

Hur kommer den här bloggen att fortsätta finnas?

Jag kommer absolut att fortsätta skriva i samma stil som jag gjort, men kanske inte varje dag. Vissa dagar är det svårt att hinna, andra dagar är skallen bara helt tom på idéer. Men jag har fått upp farten, jag har fått upp mitt intresse. Jag kommer att fortsätta.

 

Halvtid

Skogsstig

Idag är det 50 dagar sedan #blogg100 startade. Idag når vi halvtid i intensvibloggandet. Idag är det 50 dagar kvar. Halvtid. Jag tar en dag i taget, ett steg i sänder och ser hur det går.

Jag har ibland känt att jag inte har något att säga, vissa dagar har jag varit så trött och inte orkat tänka. Men det har blivit ett inlägg i alla fall. För plötsligt har jag sett en diskussion på Facebook eller Twitter, läst en intressant text och så har orden kommit till mig. Sådana dagar är riktigt roliga! Jag länkar här nedan till några av de inlägg jag knåpat ihop under de här 50 dagarna.

Det är halvlek, 50 dagar kvar. Jag känner mig nyfiken på framtiden!

(Det här är mitt inlägg 51/100 i bloggutmaningen #Blogg100)

Mina tankar kring pingstpastorerna och deras syn på homosexualitet

22 pingstpastorer skrev tidigare i veckan en debattartikel i den kristna dagstidningen Dagen att ”homosexuella kommer inte till himlen”. De skriver:

”Vi anser att vi måste vara tydliga, om än i en kärleksfull ton, och klart beskriva konkreta konsekvenser av vad Nya testamentet säger.”

”Om än i kärleksfull ton”, skriver de. I deras text finns precis ingenting som tyder på kärleksfullhet, enligt mig. Däremot en oerhört massa som tyder på fördomar, på rädsla, på skräck, på avsky mot homosexuella människor. Det rimmar väldigt illa med ”älska din nästa” som är det bestående budskapet i kristendomen, som jag ser på saken. Många är det som reagerat på den här texten. Jonas Gardell är en av dem, körledaren i Filadelfiakyrkan Gabriel Forss en annan, prästen Erik Stenberg-Ross en annan och flera andra.

Någon måste berätta

Jag har en vän sedan många år. Hon är en speciell människa, det upptäckte vi redan när vi var i tonåren. Hon kände redan då att hon har en uppgift här på jorden och det är att bli pastor, hon vill leda sin flock och hon vill missionera. Tillslut kände hon sig mogen att söka in på en pastorsutbildning och kom in, gick den nästan klart.

Då sista läsåret på utbildningen skulle börja kallade rektorn in henne på sitt rum för att prata och då fick hon reda på att de trodde att hon var lesbisk. Det var absolut ingenting som hon visste något om, hos henne hade verkligen inga sådana tankar funnits någonsin. Hon hade en manlig sambo, tidigare har hon haft pojkvänner, aldrig någonsin har hon känt något för en kvinna. Men skolan beslutade ändå att stänga av henne. Eller de erbjöd henne att gå kvar, men någon examen skulle hon inte få. På grund av att hon var lesbisk, som de trodde.

Hela hennes liv föll ihop. De tre år hon hade gått på utbildningen, i andra änden av landet från där hon kom från, kunde hon inte tillgodoräkna sig. Hon flyttade till hemorten igen och tänkte att hon där kunde få vara med i församlingsarbetet i hennes hemförsamling, men ryktet föregick henne. Hon var inte välkommen. På grund av det fanns de som trodde att hon var lesbisk.

Hon själv trodde inte det. Hon själv hade samma syn på homosexualitet som de som fördömde henne, men kände efter ett tag att hon måste ta reda på mer vad det här med homosexualitet var för något. Det som de andra trodde att hon var. Under den resan träffade hon den kvinna som hon idag är gift med och nu har hon skrivit en bok om det här. Bild på boken "Någon måste berätta" Det är en gripande berättelse och jag blir så arg då jag läser den. Dels eftersom det är min vän som råkat ut för det här och dels för att jag vet att hon inte alls är ensam! Vi lever i ett av världens mest jämnställda länder – men sådant här får förekomma i kristendomens namn! Och i kristendomens namn skriver 22 pingstpastorer att homosexuella människor inte kommer till himlen! För att de älskar någon. Som är av samma kön som de själva. Jag tycker att det är helt sjukt, faktiskt!  År 2015.

Anna-Majas bok finns att köpa på Adlibris. Den borde finnas på alla bokbord i varje församling runt om i landet, tycker jag.

(Det här är mitt inlägg 49/100 i bloggutmaningen #blogg100)