SPORTLOV!

Till vardags läser jag till Hälsopedagog vid Vindelns folkhögskola. Jag kan säga att jag har ett riktigt lyxår! Vi läser näringslära, anatomi, vi tränar en hel del, yogar en del och får certifikat för flera olika instruktörsroller. Nyligen diplomerades vi också i klassisk massage. Och massage är något jag verkligen fastnat för! Om en vecka öppnar jag min egen mottagning och jag ska även läsa vidare till massageterapeut på distans via Axelsons.

Idag gick vi på sportlov! Tänk att jag som medelålders, med barn som numera är unga vuxna och ett barnbarn, får ha en sådan lyx! I helgen kommer jag ha några möten med människor jag tycker om och vara barnvakt åt mitt barnbarn, men jag ska också se till att njuta solen. Som jag fick göra idag en stund.

Bild på mig med ansiktet mot solen

Att sitta mot en husvägg, med ansiktet mot solen och höra takdropp är en av de aktiviteter jag gillar mest av allt. Ljuset har kommit, solen börjar värma, livet börjar komma åter! Vi ska också upp till fjällvärlden några dagar. Efter det att jag för ett år sedan bröt mitt knä kan jag inte åka slalom, men väl på längden. Vi kommer få några dagar där uppe – familjen i backen, jag i spåren och/eller någon snödriva. Sportlovslyx 🙂

(Det här är mitt inlägg 3/100 i bloggutmaningen #blogg100)

Hej Farmor! Jag ringer för att gratulera dig på vår dag! Hur har du det där uppe i himlen?

Det här är en återkommande text som jag vid min och Farmors födelsedag alltid delar med mig. Jag känner att jag vill göra det, väldigt mycket eftersom min Farmor förmodligen var en ängel som i kläder av människa gick på vår jord tillsammans med oss andra.

Den 11 februari 1970 föddes jag. Samma dag fyllde min Farmor 59 år. Då jag fyllde 1år, fyllde hon 60 år och då hade vi kalas tillsammans. Mina föräldrar har berättat att det inte gick några flyg ner till Småland så vi kunde fira henne. Vi åkte tydligen bil ner tur och retur – ner den ena dagen och hem den andra. 100 mil enkel väg.

Jag är Farmors äldsta barnbarn, därför hade vi något speciellt hon och jag. Enda nackdelen var att hon bodde i Småland, långt från mig uppe i Umeå, vi sågs inte så ofta. Men då vi sågs höll vi ihop. Och jag fick alltid ha ansvaret för de yngre barnen – mina syskon och kusiner. Skulle vi plocka bär var det jag som hade ansvaret för bärhinken, de andra barnen var ju yngre.

Farmor och jag

Farmor tvekade aldrig att resa upp till oss från Aneby i Småland till Umeå i Västerbotten, då det var fest som bröllop, jämna födelsedagar eller disputation. Hon reste ibland med min faster med bil till Stockholm och tog flyg därifrån. Även vid väldigt hög ålder. Hon var en stolt mor över sina barn och väldigt glad och stolt även över sina barnbarn.

De sista åren var Farmor glömsk. Inte förvirrad, men glömsk. Då jag ringde till henne skrev hon upp det i sin bok för att inte glömma bort det.
”Det här var roligt, Erika. Jag måste skriva upp det i min bok så jag minns det här samtalet”, avslutade hon alltid.

Sommaren 2004 hälsade jag på henne på det hem hon då hade flyttat till. Jag hade fått berättat för mig att hon mindes bäst om man tittade på gamla bilder från 40-och 50-talen, så jag tog fram ett album och hon fattade ingenting.
– Erika, varför tittar vi på de här bilderna? frågade hon. Vi har ju nyare bilder på dig och mig. Och nu är du här och jag vill prata med dig, sa hon. 

Andra som hälsat på före mig hade mötts av något annat, något mer förvirrat hos henne. Den här dagen var hon klar i skallen och jag vill tro att det var min och Farmors grej. Det var vår stund.

Jag är så fantastiskt glad att hon var med på mitt bröllop, men mest glad är jag att hon kom upp då min Pappa fyllde 60 år så mina barn fick träffa henne och få ett fint minne av henne. Min dotter, som då var 4 år, satt med Farmor och pratade och samtalet gick något i stil med det här:
Farmor: Men vem är du då, min lilla flicka?
Min dotter: Jag heter Tilde.
Farmor: Vems lilla flicka är du?
Tilde: Erikas.
Farmor: Jaha! De sa´ i säga! Erikas flicka! Hur gammal är du?
Tilde: Jag är 4 år.
Farmor: Men vem är du, min söta flicka?
Tilde: Jag heter Tilde…

Samtalet fortsatte så i 40 minuter!  Och Tilde blev inte alls less!

Min Farmor och barn var något speciellt vackert tillsammans. Hon fångade deras intresse på ett sätt jag inte sett varken innan eller efteråt hos någon annan.

Då hon gick bort, hösten 2004, gick det upp ett ljus för mig under minnesstunden. 

Min Farmor måste ha varit en ängel som gick runt på vår jord!

Alla som var på minnesstunden pratade om min Farmor, deras Tant Maria, och alla hade så fina minnen från henne och alla tyckte att hon hade varit något alldeles särskilt.

En ängel.

Farfar gick bort för länge sedan och jag är säker på att han ordnade en fest för henne där uppe i himlen den dagen hon dog. De möbler de köpte efter sitt bröllop finns hos mig; en buffé, ett linneskåp och matsalsbord med stolar. De här möblerna har kommit att bli väldigt viktiga för mig och för mina barn. Fredagsmiddagen intas alltid vid Farmor Marias matbord, buffén har blivit vår mediabänk och linneskåpet är vårt linneskåp.

Idag är det den 11 februari 2017.
Jag fyller 47 år.
Farmor skulle ha blivit 106 år.

Numera kan jag inte ringa med telefonen och säga ”Grattis Farmor på födelsedagen!”. Jag ringer till henne i himlen och så pratar vi en stund. Samtalet går ungefär såhär:
Jag: Hej Farmor! Jag ringer för att gratulera dig på vår dag! Hur har du det där uppe i himlen?
Farmor: Men hej, kära Erika! Vad roligt att du ringer! Jag ser dig här uppifrån, du ser ut att ha det bra!
Jag: Ja, just nu är jag ute på Norrbyskär, vi köpte ju ett fantastiskt hus här ute för ett par år sedan. Vintertid kan man bara ta sig ut hit på ön om isen håller, vilket den faktiskt gjorde för oss idag. Idag ska jag ta en promenad runt ön, jag ska sätta mig på en sten och titta ut mot horisonten. Vill du göra mig sällskap där på stenen?
Farmor: Ja, min kära Erika. Det vill jag. Sådana platser är fantastiska. Ha det gott, vi ses vid stenen och vi tittar ut mot horisonten tillsammans. Kram så länge, min kära Erika.
Jag: Kram min fina Farmor. Min ängel.

Alkostopp i ett halvår

Jag har tagit ett beslut – under ett halvår ska jag skippa alkohol helt och hållet. Inte en droppe ska ner för min strupe. Varför? Fortsätt läs, jag förklarar här nedan.

Vinflaskor och vinglas

Häromdagen läste jag Ingela Hjulfors Bergs inlägg om att hon skippat alkoholen under 100 dagar och vilka vinster hon gjort tack vare det. Det inspirerade mig! Läs hennes inlägg ”100 dagar utan alkohol gjorde mig gladare”. Hon har bestämt sig för att fortsätta och jag har hittat egna ”varför” och det ska bli intressant att i sommar se hur det gått för mig! Flaskorna på bilden får stå orörda i skafferiet till dess, hur goda de än är.

Maximera rehabträning och annan träning

För ganska precis 11 månader sedan fick jag ett felskär i skidbacken som jag inte kunde parera. Skidan löste inte heller ur och jag kände ett knäck i knät. Jag kunde inte stödja på mitt ben alls och röntgen visade senare att jag drabbats av en så kallad medial tibiakondylfraktur, vilket i praktiken innebar att jag hade flera småfrakturer i själva ”klumpen” i knät och sedan hade även tibia/skenbenet klyvts 9 cm. Jag har bloggat om den resan och här kan man läsa mer om det.

Jag har försökt träna upp det här benet efter bästa förmåga. När jag tog bort gipset efter 6 veckor var det ingenting kvar, kändes det som, och vägen tillbaka är lång. Längre och svårare än jag kunnat föreställa mig. Till en början gick det rätt bra, men under de senaste månaderna är det som att det snarare går bakåt än framåt. Trappor är svårare nu och när vi under trettonhelgen åkte upp till fjällvärlden och tog en skidtur med turskidor blev det väldigt tydligt att mitt ben är allt annat än okej. Att ta ett glas då och då gör att träningsresultaten blir sämre. Under våren ska jag träna hårdare, inte dricka något alls och jag hoppas att mitt ben svarar bättre. Nästa vinter vill jag kunna åka skidor och skridskor. Idag är det otänkbart.

Slippa depression?

Jag har en utmattning i mitt bagage och även ett antal depressioner, vilka jag har behandlat med antidepressiva mediciner. I höstas slutade jag äta dem och nu måste jag jobba för att inte ramla ner i depression igen!

Jag har sett ett mönster – det är alltid under vårterminer som jag fallit ihop. Det är vårtermin igen och jag ska göra allt för att jag inte ska börja må dåligt. Jag tar en balansolja som justerar balansen mellan den inflammatoriska fettsyran Omega-6 och den antiinflammatoriska fettsyran Omega-3. Sedan jag började med den mår jag mycket bättre än på länge. Fettsyraforskare menar att man måste börja se depressioner som en inflammatorisk sjukdom, det hänger ihop så, menar de. Utöver balansoljan tar jag en D-vitaminkapsel som är väldigt rik på vitaminet. Det D-vitamin vi får till oss under sommaren räcker inte till våren då solen kommer tillbaka och d-vitaminbrist kan orsaka depression. Träning är också en komponent för att minska risken för depression och den ska jag ju maximera, som jag skriver ovan.

Men jag tror även att alkohol kan bidra till depression. Hur som helst är det verkligen värt att testa! Det är inte roligt att falla ner i depression.

Sömn

I perioder sover jag inte så bra. Jag kan vara väldigt trött, men sömnen vill inte komma ändå. Får man ordning på sin sömn och bra dygnsrutiner så får man också riktigt bra spinoff-effekter. Risken för att bli deprimerad minskar, man orkar mer, man får lust att göra fler saker, träningen går lättare och så vidare, och så vidare. Skippar jag alkoholen helt tror jag att sömnen kommer att bli bättre också. Hur som helst är det värt att prova!

Det här är mina varför och jag ser att alla hänger ihop med varandra. Jag återkommer i sommar med hur det gått och vad som hänt. Om mitt ben funkar, om jag slapp depression och om sömnen påverkades. Till dess kommer jag endast att fundera på om jag ska ha citron, lime, gurka eller lingon i vattnet till maten, inte vilket vin som passar till det vi äter 🙂

Det tar sig ute på Norrbyskär

Jag har skrivit tidigare om hur vi arbetat med trädgården ute på huset vi har på Norrbyskär. Den intresserade kan läsa på taggen ”Norrbyskär” på den här sidan. Det är så roligt att se förändringen och nu börjar det arta sig rätt bra! Vi har snart gjort ett år ute på ön och mycket har hänt. Det börjar se rätt så städat ut! Även om vi fortfarande har en hel del ved kvar att klyva och även hitta på något sätt att förvara densamma. Vedboden är full och jag tror inte att hälften ens är klyvd. Vi jobbar på den saken också 🙂

IMG_5553 IMG_5554

Först har vi trädgårdslandet som såg ut som en äng för ett år sedan. Vi har inte riktigt orkat med att odla så mycket men lite prunkar det i alla fall! Av grannen fick jag några sättpotatisar, gurkört, gräslök och oregano. Själva har vi satt squash, mangold och sockerärtor. Persilja sådde vi, men upp kom endast några få kvistar.

IMG_5530

Vi har även byggt en trädgårdskompost. Tidigare ägare har haft en ”slänghög” längre ner på gräsmattan. Under årtionden har det slängts lite allt möjligt där. Det känns bättre och snyggare att ha det mer samlat. Badkaret har vi låtit stå kvar, i den växer det fina liljor och när gräset runtom blev klippt tyckte vi att det var rätt snyggt! I pallkragen mellan komposten och badkaret har vi en så kallad ”jordfabrik”. Vi komposterar vårt matavfall med en metod som heter Bokashi. Läs mer om det här och här. Det ska bli väldigt intressant att se hur det går!

IMG_5531Så kommer vi till delen av trädgården där vi fällde de där tio träden. Det var som ett mörker här förut. Idag är det öppet och fint och solens strålar kommer till oss om morgnarna. Som vi har rensat och sorterat kvistar i olika högar! Som vi har sågat upp stockar i bra längder! Som vi har klyvt ved! Som vi burit och krattat. Det artar sig som sagt!

IMG_5534

Sett från ett annat håll, uppifrån trädgårdslandet. Såhär såg det ut tidigare då poppeln stod kvar. Och efter det att vi fått träden fällda såg det ut såhär på samma ställe.

IMG_5535

Nu ser man även Röda Villan, tidigare stod här en enorm poppel som var mer död än levande. Under förra sommaren hade den bara bruna löv och vi upptäckte att stammen var väldigt ihålig då vi hade tagit ner den.

IMG_5540

Men att tro att man kan ta makten över naturen är bara naivt. Träden vill inte döden dö. De vill leva. Inte endast i den här stubben, det kommer skott över hela gräsmattan. Men skam den som ger sig!

IMG_5539

Och det här med att måla fönster, det tar vi ett annat år. En granne kom förbi häromdagen och frågade om vi räknat hur många rutor vi har. Nej, svarade jag. Han konstaterade lite torrt: ”Det är 140 stycken och alla måste nog kittas om”. Som sagt, ett annat år får det bli! 🙂

”Du ska göra det du gör”

Jag har ju tidigare skrivit att jag i vintras bröt mitt ben när jag skulle åka slalom. Skadan heter medial tibiakondylfraktur och innebär i princip att jag haft flera frakturer i mitt knä och ner längs skenbenet. I slutet av april skulle jag sluta använda ortosen och fick även ett träningsprogram. Det gick bra till en början, men sedan en dryg månad tillbaka har jag känt att det är svårt att inte överbelasta. Det behövs nästan ingenting för att det ska kännas konstigt. Idag har jag träffat ortopeden igen. Han sa att det inte är någon fara alls.

Det träningsprogram jag fick av sjukgymnasten innefattar mycket instabil träning. Och det kan nog vara så att det är därför som jag får ont nästan direkt, en massa småmuskler ska användas för att knät ska bli bra. Läkaren frågade mig hur jag helst tränar – body pump och cykling, sa jag. ”Du ska göra precis det du vill, du kan också ut och löpträna”, sa han. Det senare känner jag inte så mycket för, men det var skönt att få höra att det jag känner i knät är fullt normalt! Att det är så och att det bara är att acceptera faktum.

Sedan kom vi till det där mindre roliga att få höra. I och med att jag har haft ett rejält trauma i knät så kommer jag mycket lättare att få artos… Kanske har det redan börjat och att det är det jag känner av.  Jag ska försöka mota Olle i grind och strunta i att jag tycker att det känns lite överbelastat. Nu ska jag ut och promenera mer, något jag varit lite rädd för den senaste månaden. Jag ska klippa gräsmattan, jag ska röra mig.

Jamen då kör vi då!

Hämtar mat i skogens skafferi

Vi har åkt ut en sväng till vårt sommarhus och den här gången ska vi inte bära något och inte gräva något. Ute regnar det lite, så vi softar lite. Eldar i spisen. Skruvar upp en och annan hylla.

Under förmiddagen tog jag på mig handskar, med mig en kasse och en sax och plockade in nässlor.

Nässlor i skogen

Här ute är de fortfarande spröda och fina. Snabbt plockade jag ihop en kasse. I ugnen försöker jag nu torka en del på en plåt, det vi ska ha i risotton i kväll har jag förvällt och resten har jag lagt på ett lakan. Jag ska förvälla en del, torka en del.

Nässlor på lakan

Det här med att torka nässlor är något jag inte tänkt på innan, men när jag googlat har jag hittat massor med tips. Torkade nässlor kan man strö över frukostfilet, använda som nässelte, i bröd, matlagning. En tesked nässelpulver per dag täcker dagsbehovet av C-vitamin! Jag tänker att om man torkar dem behåller man de mesta näringsämnena också. Och näringsämnen finns det gott om i de här ogräsväxterna!

Fakta nässlor

Jag tog en skärmdump från Hälsosidorna.se där det står massor om olika örter och kryddor och deras egenskaper. Läs även här på Matkalkyl.se. Jag känner mig rik då jag helt gratis kan plocka en kasse vitaminer och mineraler samtidigt som jag får en dos av frisk luft och dagsljus.

Här är mer tips på vad man kan göra med nässlorna.

Förvällning av nässlor

• Skölj nässelskotten väl i flera vatten så att all sand försvinner. Ta bort grova stjälkar, eventuellt rothår eller gräs som kommit med av misstag.
• Koka upp 1 liter vatten med 1-2 tsk salt (till 1 liter nässlor). Lägg nässlorna i det kokande vattnet, låt dem få ett uppkok.
• Sila de förvällda nässlorna i en trådsil, pressa ur det sista vattnet.
• Hacka de förvällda nässlorna och använd dem direkt eller frys in dem i små platta paket.

Torkning av nässlor

• Bred ut nässlorna på ett lakan som läggs på en varm, torr och välventilerad plats.
• Vänd bladen dagligen så att torkningen blir jämn.
• Du kan också breda ut nässlorna på en plåt och torka dem i ugnen på ca 50 graders värme med ugnsluckan på glänt – då torkar de på några timmar.
• Dra av bladen från stjälkarna så snart de är torra och frasiga. Får de sitta för länge pulvriseras de.
• Förvara dem i lufttäta burkar. Gärna mörkt.

Ta hand om dig

Jag har funderat mycket kring hur jag mår och hur människor i min omgivning mår. Via Facebook får jag veta att det är mycket pollen ute nu av de som är allergiska, andra har drabbats av flera förkylningar under vintern och våren, några har ont i leder och muskler, vissa har problem med ont i magen. Själv är jag en person som drabbats av depressioner fram och tillbaka de senaste åren. Jag tror att vi påverkas av vad vi stoppar i oss och hur vi rör på oss.

Vi ska unna oss saker men det är sällan en bit morot vi ska unna oss. Eller ett träningspass. Nej, det är ett glas vin vi ska unna oss. Eller en läsk. Eller bulle. Eller liknande. Efter träningspasset.

Jag har också märkt att det finns personer som vill unna sig ”god mat”, även om de kanske inte alls tål den. De lagar och äter den här maten eller stoppar i sig gobiten men sedan gör deras mage ännu ondare och vissa får till och med kramper och måste sitta länge på toaletten efter en sådan här måltid. Det är heller inte ovanligt att människor inte unnar sig lunch i lugn och ro utan köper en macka eller en korv och äter den i bilen på väg till nästa möte.

Jag förstår inte varför man väljer det här. Varför inte välja bort det man inte mår bra på? Varför välja att må dåligt istället för bra?

Sjukdomar till följd av vår livsstil ökar allt mer: åldersdiabetes, högt blodtryck, höga kolesterolvärden, demens är exempel på sjukdomar som kryper ner i åldrarna och det känns inte riktigt så bra. Jag tror att man kan ta makten över sitt eget öde genom att se till att få i sig rätt saker och vardagsmotionera mer. Men det är banne mig inte lätt idag även om man lagar mat från grunden med schyssta råvaror!

  • Den fisk vi oftast äter och lättast får tag i är odlad och den odlade fisken får mycket Omega 6 i sin mat, vilket gör att vi får i oss mer av den fettsyran än den vi vill ha – Omega 3 som fisken egentligen har. Vi har fått lära oss att ”vi blir smarta om vi äter mycket fisk”, men med en fisk som är matad med Omega 6 gäller inte det på samma sätt som förr i tiden. Fisken är inte längre sig själv, kan vi säga. Omega 6 startar inflammationer, Omega 3 släcker dem. Jag har läst texter av fettsyraforskare som säger att vi borde se depressioner och allergier som inflammatoriska sjukdomar snart.
  • Korna, grisarna, hönsen lever idag inte ute i samma utsträckning som de gjorde förr och får i sig den mat de vill ha. Istället får de de kraftfoder – som innehåller Omega 6 – vilket gör att vi får i oss mer Omega 6 än vi behöver.
  • Frukt och grönsaker mognar i kartonger på en båt och inte längre i solen, vilket gör att näringsämnena vi vill få i oss inte riktigt finns där. Jorden vi odlar våra grönsaker i är inte heller lika näringsrik som den var förr, konstgödsel måste till för att få okej skördar, vilket utarmar jorden på sikt och grönsakerna får inte den näring de ska ha. Idag måste vi äta 4 morötter för att få i oss samma näringsämnen som en morot gav oss på 40-talet, för att nämna ett exempel.

Något är snett, känner jag ju mer jag läser in mig i näringslära. Visst vore det underbart om vi kunde få i oss vad vi behöver genom att äta varierat enligt kostcirkeln, som vi blivit matade med hela våra liv. Men idag kan vi inte det och det är ledsamt.

Det senaste halvåret har jag förstått det här och det var motvilligt som jag började tillföra tillskott till den mat jag äter. Idag gör jag det inte motvilligt längre för jag mår så ofantligt mycket bättre idag än jag gjorde för bara ett halvår sedan! Jag började med antidepressiv medicin för ett drygt år sedan, först idag mår jag så bra som jag ska må. Först idag är jag den Erika jag ska vara. Jag har alltid haft svårt att somna, idag somnar jag nästan direkt jag lägger mig. Jag sover gott hela nätterna. Jag vaknar pigg och känner mig fräsch hela dagen. Jag trodde inte att jag kunde må såhär, men det gör jag och det enda jag förändrat under det här halvåret är att se till att jag får i mig vad jag behöver.

Igår läste jag inlägget ”Jag är emot och för kosttillägg” av Jerry Brännmyr, som är tränings- och rehabiliteringscoach. Jag tycker det är väldigt nyanserat och bra.