Jag avbryter #blogg100

Den 1 mars startade utmaningen #blogg100, som går ut på att deltagarna under 100 dagar ska publicera minst ett inlägg per dag. Förra året deltog jag för första gången och gick i mål med 101 inlägg. Det var roligt och mitt skrivande fick en skjuts så det var med glädje jag hoppade på utmaningen även i år.

Men redan har jag missat tre dagar och jag känner att jag inte vill fortsätta i utmaningen. Det innebär inte att jag kommer att sluta skriva här! Jag har bara en del spännande saker på gång i mitt liv som verkligen måste komma före. Dels är det min rehabträning, (den kommer jag fortsätta skriva om den här) och dels är det lite annat på gång (som jag i dagsläget inte kan prata om) som tar upp tid och energi. Och så familjen förstås.

Till er andra som fortsätter önskar jag varmt lycka till! Det är en rolig och spännande utmaning! 🙂

 

 

Rehabträning #1

Idag tinade jag upp mitt gymkort som sedan olyckan varit fryst. Jag har verkligen längtat efter att få gå dit och prova mig fram. Egentligen är jag en gruppträningsmänniska och gillar verkligen inte att sitta med apparaterna i gymmet, men nu får det bli så ett tag framöver.

Min plan har varit att cykla på lägsta växeln i kanske 20 minuter till att börja med och sedan se vad som händer. Jag får inte överanstränga mig, då blir det bara värre. Kruxet med mig är att jag har lite svårt att inte ta ut mig. Hjärnan måste verkligen kopplas in för att kroppen ska kunna vara smart.

Bild på mina ben på motionscykel

Efter ett tag tyckte jag att det var lite mesigt att cykla på lägsta växeln, naturligtvis. Men då kom jag på att om jag bara cyklar med det friska benet så följer ju det andra med automatiskt! Och det sjuka benet får en bra böj-och-sträck-stund i alla fall. Så jag ökade på motståndet och körde på tills det friska benet blev lite trött. Allt gick bra! 🙂 Sedan gick jag till maskinerna och kollade in dem – jag kan ju använda alla som inte involverar ben. Så axlar, biceps, triceps, bröst och rygg fick sitt och magen fick sitt på mattan innan jag avslutade. Skönt!

Vad som sedan har hänt är följande:

  • Jag är mindre stel i knät
  • Jag kan gå kortare sträckor utan kryckor!
  • Jag är gladare och kroppen känns riktigt bra

Det här ska jag göra till en daglig rutin. Jag vill ha tillbaka mina muskler och stadgan i benet, det måste ta den tid det tar. Just nu är det vänstra benet ynkligt, men knät svullet.

Bild på mina lår, det vänstra mycket svagare än det högra

(Det här är mitt inlägg 28/100, dag 29, i bloggutmaningen #blogg100)

 

Mer rörlig i knät!

I onsdags tog jag bort mitt helbensgips som jag haft i sex veckor. Jag var då rädd, gipset har varit väldigt stabilt. Nu har jag inga som helst muskler och endast en ortos som stöd.

Jag fick ett träningsschema som jag följt sedan i onsdags. 

Att hitta lårmusklerna  igen är som att försöka hitta knipmusklerna efter en förlossning. Lättare sagt än gjort. Men det har hänt saker! I går kunde jag plötsligt böja benet mer än innan olyckan!  
Till veckan ska jag aktivera mitt vilande gymkort och försiktigt börja cykla. Det känns spännande och roligt!

(Det här är mitt inlägg 27/100, dag 27 i bloggutmaningen #blogg100)

Påskafton, sol och ris

Solen sken på förmiddagen så vi tog skotern ut på vattnet och pimplade en stund. Inga fiskar fick  vi, men väl sol i ansiktet. 

Efter lunch inspekterade vi hur det var där vi igår eldade, det rykte fortfarande då vi bökade runt lite i askan! Några till kvistar hamnade i glöden.  

Igår blev vi av med tre av de högar vi hade med ris! Pilarna markerar var högarna var. 

I somras såg det ut såhär på samma plats.

Vi är inte säkra på om vi tar oss ut hit på Valborg och sedan blir det för torrt i marken för att kunna elda. Så i morgon ryker nästa hög. 

Men det finns ännu mer ris! Det tar som aldrig slut! I dungen nedanför tomten ska vi i sommar röja upp här, allt har sin tid.


(Det här är mitt inlägg 26/100, dag 26, i bloggutmaningen #blogg100)

En dag i eldens tecken

I höstas fällde vi inte mindre än tio träd på vår gård ute på Norrbyskär. Tio träd ger enormt mycket ris. Enormt mycket. Vi har flera brännhögar och idag var dagen då vi tog itu med en del i alla fall.  
Det tog ett bra tag och krävdes en massa kärlek innan vi fick elden att vilja ta sig ordentligt, men skam den som ger sig!

Efter en stor genomrutten poppel har vi en stubbe som idag fick agera grill till lunchkorvar och pinnbröd.


Så här glad är jag idag 😃 

Och här sitter jag nu och har just druckit kaffe sittandes på en stubbe och njuter vid elden. Sämre dagar går absolut att ha!
(Det här är mitt inlägg 25/100, dag 25, i bloggutmaningen #blogg100)

Älskade Norrbyskär!

I slutet av sommaren 2015 köpte vi ett hus på Norrbyskär, strax söder om Umeå. Jag har skrivit om det här. När vi stängde huset för vintern under Alla helgonahelgen var det med stor sorg.

En gång har jag skidat ut till ön i vinter. Sedan gick jag och bröt mitt ben. Vi har drömt om att kunna åka ut till påskhelgen, först var vi tvungna att hitta en skoter, då vi är två som är kryckburna i familjen! Skotern fixade vi! Nu är vi här!

Vi håller på att försöka slå på vattnet och få till värmen i huset.
Jag önskar er en riktigt skön påsk!

Läs gärna Ingela Hjulfors Bergs snabbguide till varför vi egentligen firar påsken här!

(Det här är mitt inlägg 24/100, dag 24, i bloggutmaningen #blogg100)

Speed date och robotben

”På onsdag ska jag gå på speed date”, sa jag häromdagen till min man.
”Det hade varit lite kul att få reda på det liiiite tidigare”, sa han och jag tror att vi båda tänkte på Klungans tvserie ”Ingen bor i skogen”.

Den speed date jag varit på idag var arrangerad av Arbetsförmedlingen och en möjlighet för arbetsgivare och arbetssökande att mötas. Det var medieföretag i Västerbotten som var på plats och det var riktigt intressant och bra! De berättade vad de var ute efter för kompetenser och hur det går till på deras respektive arbetsplatser och vi fick berätta vilka vi är, vad vi är bra på att göra och vad vi tycker om att göra. Efter det här har jag fått en ny och bra energi.

Från gips till robotben

I förmiddags var jag på ortopeden och tog bort det helbensgips jag haft i sex veckor. Jag har skrivit om det tidigare och om min rädsla för hur det ska gå efter gipset och hur magert och muskellöst det ser ut under gipset. Så här ser mitt lår ut idag.

Bild på mitt ben efter 6 veckor i gips

Vaden är något bredare än låret. Nu måste jag lära mig att hitta musklerna i benet igen. Lättare sagt en gjort. Men jag har fått en ortos, jag kallar det mitt robotben. Med det kan, och ska, jag böja och sträcka så mycket jag kan.

Mitt ben med ortosen på

Jag har också fått ett träningsschema med övningar. Nästa vecka får jag belasta fullt, då ska jag försöka cykla på motionscykel! Musklerna behöver jag, de ska tillbaka!

(Det här är mitt inlägg 23/100, dag 23, i bloggutmaningen #blogg100)