Funderingar efter att ha sett Gympaläraren

Jag har hört många prata om ett program som nu går på SVT som heter Gympaläraren. De som pratat om det har sagt att det borde vara fängelsestraff för personer som inte ser det. I eftermiddags såg jag första programmet, som gick tidigare i veckan. Och jag håller med.

Skärmdump från programmet på SVT Play

I programmet åker Kalle Zackari Wahlström tillbaka till sin gamla högstadieskola med uppdraget att få eleverna att röra på sig mer. Allt fler rapporter visar på att våra barn och unga rör på sig allt mindre, och den idrottslärare han träffar nu, för övrigt samma han hade när han gick på den här skolan, berättade att den typen av idrottslektioner Kalle hade när han gick i skolan kan läraren inte ha idag. Ungdomarna klarar inte av det fysiskt!

Daniel Berglind, barnhälsoforskare vid Karolinska Institutet i Solna (KI), berättade i programmet att endast 30% av fyraåringarna i Sverige rör sig tillräckligt mycket! 70% gör alltså inte det av våra fyraåringar! Jag blir faktiskt chockad över de här siffrorna. Som jag minns mina barn i den åldern hade de väldigt aktiva dagar på förskolan, de lekte och var sällan stilla.

I programmet möter han också en kille som totalt har gett upp. Han går till lektionerna, men gör ingenting alls under dem. Han vill inte få olovlig frånvaro, men inaktivitet kan han leva med. Jag kände, då jag lyssnade på samtalet med den här killen, att han måste få känna sig viktig för någon och att det är akut. Det ska bli spännande att följa programmet under våren! Klicka här för att komma till programmet på SVT Play, där det ligger till i september 2016. Se programmet och uppmuntra barnen att gå ut och gå!

(Det här är mitt inlägg 13/100, dag 13, i bloggutmaningen #Blogg100)

En vecka med träning

Text på vägg: start where you are, use what you have, do what yo can

Sitter och pustar ut efter veckans sista träningspass och känner mig riktigt skön i kroppen! Och det har hänt en hel del under de senaste veckorna, i positiv riktning! Den 26 augusti tog jag mitt första pass body pump på väldigt länge och fick en fruktansvärd träningsvärk! I fem dagar satt den i. Tack och lov släppte den lagom till den 31 augusti, då Umeå Sport & Motions träningskamp satte igång. Sedan dess har jag faktiskt hunnit med inte mindre än 9 pass!

  • Body Pump x 2
  • Mage&Rygg Xpress (Core) x 1
  • Ass U Like (ben och rygg) x 1
  • Xplosion (tabataintervaller) x 1
  • Spinning x 3
  • Cardiofusion Walking x 1

Jo, jag känner mig riktigt stolt! Under det senaste året har soffan och annat känts mycket mer lockande än att ta ut mig ordentligt. Och det har verkligen satt sina spår i hur jag mår. Både fysiskt och psykiskt.

Snygga diagram i Funbeat

Som jag skrivit tidigare loggar jag alla mina aktiviteter i appen Funbeat. Om jag tar en promenad i rask takt, startar jag appen. Så även om jag paddlar kajak. Det är kul att se hur långt jag gått eller paddlat! Det jag gör på sportanläggningen skriver jag in i efterhand. Och sedan får jag fram så här snyggt diagram! Det här är från den 31 augusti till dagens datum.

Diagram på vad jag tränat

Vad har då hänt med min kropp under den här tiden?

Träningsvärken har blivit mer normal och är skön! Sådär som jag fick efter det första passet body pump är inte behagligt alls, men nu blir jag skön i musklerna. Det är också mycket lättare att andas! Jag måste ha ökat lungkapacitet och syreupptagningsförmåga. Jag känner mig lättare trots att jag faktiskt redan gått upp 1 kilo! Som jag skrivit förut tycker jag att träning, att ta ut mig ordentligt, är den absolut bästa må-bra-medicinen för mig. Bilden nedan tog jag efter det att jag kört dagens konditionspass på crosstrainern. Svettig, trött, glad och lycklig 🙂

Bild på mig när jag ligger och stretchar. Svettig och lycklig

Men nu tänker jag vila i helgen! I morgon, lördag, ska jag sova tills jag vaknar och äta långfrukost. Trevlig helg!

Läs gärna mina tidigare inlägg på temat:

(Det här är mitt inlägg 5/101 i bloggutmaningen #blogg101)

Nystart och träningspepp!

Sedan några år tillbaka har jag tränat regelbundet, men det sista året har verkligen varit träningsfattigt. Det har tagit emot, det har känts jobbigt och motigt, även fast jag vet att jag mår så vansinnigt mycket bättre om jag tar ut mig ordentligt några gånger per vecka. Det är den bästa medicinen för att må bra, har jag lärt mig. Ändå har det varit motigt och i våras ramlade jag ner i en depression – som ett brev på posten kom den då träningen uteblivit. Från och med nu ska jag aldrig göra om det igen!

Nu har jag dock kommit igång och det tack vare min cykel som fick punka! Jag iddes inte laga den, varpå jag blev tvungen att promenera till och från jobbet, en tur på 3,5 kilometer enkel väg. Första dagen var måndagen den 17 augusti och jag loggade turen med RunKeeper. Nu, en och en halv vecka senare har jag lyckats förbättra min tid rätt bra, tycker jag själv! 

Bild med info: 17 augusti 3,26 km, tid 30:46, tid/km 9,26 min

Bild med info: 25 augusti, 3,31 km, tid 28:56, tid/km 8,45 min

Det här har inspirerat mig och på träningsanläggningen jag går på drar de igång med en Träningskamp. Under åtta veckor ska man hinna med 16 pass och 10 av dem måste vara olika. Jag har kollat igenom deras utbud på gruppträning och valt ut 11 olika pass jag ska köra under september och oktober. Minst två pass per vecka ska jag göra och jag tror att jag kommer att må riktigt bra av det här och verkligen komma igång med det som känts alldeles för motigt under allt för lång tid. Jag ska också logga alla pass jag kör i RunKeeper så jag håller koll på mig själv! Sök gärna reda på mig där så kan vi peppa varandra! 🙂

Lyssna också på Martina Haags vinterprogram där hon berättar om hur hon gick från att inte alls träna till att bli en marathonlöpare! Riktigt inspirerande program!

UPPDATERING!

Jag fick tips av min kompis Johanna Westberg, som tränar mycket och också är instruktör på IKSU i Umeå, att Funbeat är bra och samlar ens träningsstatistik bra. Så från och med nu loggar jag alla mina pass i Funbeat. DÄR kan ni söka efter mig så peppar vi varandra! 🙂

Mina två liv – berättelser om bipolaritet

Skärmdump från SVT Igår sändes första programmet av tre i Ann Heberleins serie ”Mina två liv” som handlar om bipolär sjukdom. En sjukdom som är rätt så vanlig, i programmet säger de att 1 av 50 har den, men som många vet väldigt lite om.

Jag såg det på SVT Play med hörlurarna i öronen, när det är viktiga program jag ska se vill jag göra så, så att jag kan se koncentrerat. Och det var ett väldigt fint program, måste jag säga. Öppenhärtigt, med en fin ton, inte demoniserande eller förskönande. Berättelserna var rakt upp och ner i känslan ”Så här är det och jag lever med den här sjukdomen. Det går!” Berättelserna gick rakt in i mig – både intellektuellt och känslomässigt.

Efter programmet sändes hade SVT en chatt öppen med Ann Heberlein, psykiatrikern Simon Kyaga och producenten Ann-Linn Guillou. Till den hörde många av sig och tackade för att de lyfter den här sjukdomen, ”tack för att ni berättar om mig, jag känner mig inte ensam längre” var några av kommentarerna.

Det är viktigt att prata om psykisk ohälsa, om jobbiga saker som finns mitt i bland oss men som vi kanske inte vet om. Det kan vara din kollega, din anhörig, din vän som lever med de här besvären. Maria Näslund på Expressen skriver i en krönika:

”Det är starkt och helt omöjligt att inte bli berörd. Samtidigt finns det plats för humor och skratt i samtalen, vilket gynnar det stora allvaret bakom. Produktionen är snygg och genomtänkt i minsta detalj, och just det gör mig alldeles glad. Ska man få människor att våga prata om något svårt så är det precis så här man ska börja.”

Missade du att se programmetse det här! Det ligger kvar på SVT Play till den 9 juli. Nästa avsnitt sänds den 2 juni kl 21 i SVT och där kommer vi bland annat att möta Filip Hammar och temat är fördelar med bipolaritet – om den inneboende kraften som personer med sjukdomen besitter.

Här finns också en föreläsning om bipolär sjukdom på UR Play. Har själv inte sett det, men har bra erfarenheter av program och föreläsningar som ligger där.

(Det här är mitt inlägg #89 på den 88:e dagen i bloggutmaningen #blogg100)

Idag ska vi prata om psykisk ohälsa – #5min5maj

Inlägget kommer uppdateras allt eftersom andra bloggar i det här ämnet

Jag har varit drabbad av utmattningsdepression för några år sedan. Under många år kämpade jag rätt hårt och tillslut orkade jag inte längre. Det var inte det att det var stressigt på jobbet. Det jag kämpade med var att få livet att fungera för min son som har ADHD. Först blev han feldiagnostiserad två gånger och sedan kunde inte skolan få det att fungera för honom. Och då skolan inte funkar är det lätt att hela tillvaron helt brister. Och tillslut brast jag.

Då vi kämpande på som värst och fajtades mot väderkvarnar skrev jag på en blogg som jag kallade ”Mellan stolar”. Då bloggade jag anonymt som en förälder någonstans i Sverige, det här är första gången jag sprider den som mig själv (jag har frågat sonen och det är OK för honom). Att det finns ett behov av personer som skriver sådana bloggar ser jag då jag snart två år efter det att sista inlägget skrevs fortfarande har flera hundra läsare varje månad.

#5min5maj

Hjärnkoll finns för att få upp psykisk ohälsa på agendan. Deras underrubrik är ”Psykiska olikheter – samma rättigheter” då många som lever med psykisk ohälsa blir diskriminerade på olika sätt. De har 300 ambassadörer som man kan boka för att lära sig mer om vad det innebär att leva med psykisk ohälsa.

Idag, den 5 maj, hålls kampanjen #5min5maj där de uppmanar oss att prata i 5 minuter om det här ämnet. 75% av oss har nämligen erfarenhet av psykisk ohälsa. Antingen är vi själva drabbade eller så har de allra flesta någon eller några i sin nära omgivning som är drabbade. Men även om nästan alla av oss är drabbade av det här är ämnet ändå tabu-/skam-/skuldbelagt. Vi måste börja våga prata om det! Tagga det du skriver i sociala medier idag med #5min5maj så blir dina tankar sökbara. När det gäller Facebook – se till att din status kan ses offentligt också.

Hjärnkoll har gjort en lista på saker vi kan prata om idag.

5 tips för att må bra

  • Se till att få sova bra och håll en bra dygnsrytm. Vilka förutsättningar behöver du för det? Nybäddad säng? Svalt sovrum? Regelbundna tider? Avslappningsövningar? Ibland kan man behöva hjälp med mediciner några veckor för att få till en dygnsrytm som funkar. Se bara till att det är under en begränsad period du i så fall medicinerar för att få sömn.
  • Ät regelbundet (frukost, lunch och middag) och undvik socker. Inte bara för att socker är dumt för tänderna – du går också igång på sockret som gör att det kan vara svårt att sedan somna och sömnen behöver du mer än sockret.
  • Undvik alkohol. Visst är det gott med ett glas vin till maten och trevligt med en krogsväng. Men ångesten kommer bara att öka när alkoholen går ur kroppen.
  • Träna! Endorfinerna som frisätts gör att vi mår bättre. Själv mår jag bäst av träning där jag får ta ut mig riktigt ordentligt. Yoga eller promenader passar andra. Prova olika träningsformer och se sedan till att göra träningen till ett naturligt inslag i din vardag.
  • Se till att ta pauser. Under min tid på Stresskliniken var det här det ständigt återkommande tipset. En paus behöver inte innebära en lång stund – det räcker med någon minut där du tänker på något annat än jobbet. Pomodoro heter en metod där man planerar dagen i 25 minuterscykler med arbete för att sedan ta en paus.

Låtar om psykisk ohälsa 

 Utmaningar att skicka till politiker och beslutsfattare

  • Satsa mycket mer på psykiatrin! Idag är det en gömd och nästan glömd verksamhet. BUP i Västerbotten har till exempel haft kris länge och många barn och unga får inte den hjälp de behöver. Är man inte självmordsbenägen har man svårt att få hjälp. Köerna är långa till såväl BUP som till vuxenpsykiatrin.
  • I samhället måste vi se allvaret med psykisk ohälsa. Vila räcker inte – snabb behandling måste in.
  • Inkludera ämnet psykisk ohälsa/hälsa i ämnet Hälsa och idrott.

Filmer/serier om psykisk ohälsa 

Här tipsar jag hellre om filmer eller serier som jag tycker om och som handlar om personer som faller utanför normen

  • I am Sam – en förståndshandikappad man som kämpar för att klara av att vara ensamstående förälder
  • Forest Gump
  • Bron
  • The Big Bang Theory

Platser jag förknippar mest med psykisk hälsa eller ohälsa

Det här är ju väldigt olika. Ibland kan det vara påfrestande att bara gå till affären för att handla mat när man mår dåligt. Andra dagar går det bra. Men när jag har det jobbigt är det alltid skönt att vara vid vatten, tycker jag. På en klipphäll eller en strand med en termos med kaffe och bara sitta vid vattnet och titta mot horisonten ger mig ro.

Myter och fördomar om psykisk ohälsa

  • ”Personer som lider av psykisk ohälsa är svaga och bräckliga människor”
  • ”Personen vill nog inte ha kontakt så jag hälsar inte på eller ringer. Bäst att hen får vila nu”
  • ”Personer som är psykiskt sjuka är farliga”
  • ”Personer som är psykiskt sjuka/mår psykiskt dåligt vill inte jobba. De är lata.”
  • ”Psykisk sjukdom/funktionsnedsättning är hitte-på”

Tips för att starta samtal på jobbet eller i skolan

  • Fråga hur din kollega mår och våga lyssna på svaret!
  • Arbeta för att ha ett vänligt klimat på jobbet så att det inte blir en jobbig fråga på arbetsplatsen. Den som drabbas av ångest/depression ska inte ses på med andra ögon än den som bröt benet eller drabbades av influensan.
  • Berätta om egna erfarenheter
  • Chefer/ledare/rektorer/lärare borde utbilda sig i att kunna hantera om/när en personal drabbas. Läs mer på Hjärnkoll här.

Läs också (blandat andra bloggare med krönikor, artiklar och radioprat)

(Det här är mitt inlägg #68 på den 66:e dagen i bloggutmaningen #blogg100)

 

Prata psykisk ohälsa i 5 minuter!

Den 5 maj startar ett samtal om psykisk ohälsa. Om jag förstått det rätt är det Hjärnkoll som står bakom #5min5maj där de uppmanar oss att under fem minuter prata om hur vi mår, vad vi gör för att må bättre, varför vi ibland inte mår så bra. På sin hemsida skriver de:

Det är fortfarande skrämmande med psykisk ohälsa, trots att tre av fyra har erfarenhet av det. Många blir diskriminerade i skolan, arbetslivet, vården och i umgänget med andra människor.  Du kan göra skillnad.

Tre av fyra, 75% av oss, har alltså erfarenhet av psykisk ohälsa, ändå är ämnet tabubelagt. Jag har varit sjuk i utmattningsdepression, hade en lång sjukskrivning och fick hjälp via Stresskliniken, något som var väldigt bra för mig. Jag blev frisk, men jag har fått men för livet. Jag orkar inte alls lika mycket som förut, jag har mina perioder med dippar, mitt minne är påverkat och jag har svårt med koncentrationen. Det här måste jag lära mig att leva med och förhålla mig till, men det är inte lätt.

5min5maj#5min5maj

På tisdag är det den 5 maj. Då ska vi prata om de här sakerna – på jobbet, i sociala medier, med våra vänner och familjer. Tagga dina inlägg i sociala medier med #5min5maj. Kan vi hjälpas åt att få psykisk ohälsa att bli mindre tabubelagt, tro?

Fundera över:

  • Vilka 5 tips har du för att må bra?
  • Vilka 5 favoritlåtar om psykisk hälsa eller ohälsa du vill tipsa om?
  • Vilka 5 utmaningar du vill skicka till politiker och beslutsfattare?
  • Vilka 5 favoritfilmer om psykisk ohälsa vill du att andra ska se?
  • Vilka 5 platser förknippar du mest med psykisk hälsa eller ohälsa?
  • Vilka 5 myter och fördomar vill du ta död på?
  • Vilka 5 positiva artiklar vill du se i kvällspressen?
  • Vilka 5 tips har du för att starta samtal på jobbet, i skolan, på bussen, vid bardisken?

Läs också:

(Det här är mitt inlägg #66 på den 64:e dagen i bloggutmaningen #blogg100)