Provprata och befolka tanken!

Igår skrev jag om hat och hot och jag fortsätter på temat, men med en annan infallsvinkel idag. Jag ramlade över en text av Stina Oscarsson som jag vill spåna lite kring. Om att ”provprata” och att ”befolka tanken”.

Att provprata är ju ett väldigt bra sätt att tillsammans med andra spåna, fundera, brainstorma för att komma fram till bra saker. Inte sällan brukar jag göra det, jag säger ”Nu pratar jag samtidigt som tanken kommer i mitt huvud” och de jag pratar med vet att det som nu kommer ur min mun inte på något sätt är genomtänkt. De lyssnar och kommer med sina tankar och tillsammans kan vi komma fram till bra saker. Jag tycker att det här är en kreativ process som är bra.

Ett strålande exempel på att befolka tanken tycker jag att Fredrik Önnevalls serie Fosterland, som gick tidigare i år, är. Han åkte runt i Europa och pratade med nationalister med en intention om att han verkligen ville förstå dem. Han gick ödmjukt fram, han lyssnade på människorna han träffade, han ville verkligen förstå hur de tänker, resonerar, fungerar – han ville även att deras tankar skulle befolkas av hans sätt att tänka. När han gjorde det här tog projektet en helt annan vändning än han hade trott och serien är bland de bästa jag sett. (Om du inte sett den – gör det! Den ligger kvar på SVT Play till i februari 2016.)

Precis som Stina Oscarsson skriver i sin artikel tror jag att om vi alla tillåts att öppet formulera inte färdiga tankar, om vi alla möts av lyssnande och reflektioner, om vi alla också själva kan erkänna att den första tanken jag hade kanske inte var så bra och om vi alla går in med ambitionen om att förstå varandra, så borde också hatet och även hoten att minska.

Men det kräver mycket av människor som är vana att försöka tysta andra som inte tycker som de.

Hur får vi dem att vilja förändra sig?

(Det här är inlägg 5/100 i bloggutmaningen #blogg100)