Tålamod, Erika! Tålamod!

Den här veckan har jag varit på sjukhuset inte mindre än tre gånger. Först ut var röntgen och röngtenpersonalen sa att läkaren nog skulle bli nöjd då han såg bilderna.

Så överväldigad blev han inte, som jag hade sett framför mig. Men det har i alla fall bildats ben där frakturen är och det är bra. Sedan frågade han mig om jag följt det program jag fick av sjukgymnasten för en månad sedan. Nja, inte riktigt, jag har som hittat på lite själv på gymmet. Jag har skrivit upp allt jag gör i appen Funbeat och såhär ser diagrammen ut.

Träningsdiagram

Träningsdiagram2

Jag tycker att det har funkat bra och så värst mycket träningsvärk har jag förvånansvärt nog inte fått! Jag är inte en person som kan träna ”lite” eller ta i ”lagom mycket”. Jag vill ta ut mig ordentligt, jag vill få upp pulsen till så nära max det går. Jag vill känna att jag tagit i ordentligt. Så som uppvärmning varje gång har jag cyklat på väldigt låg växel i 20 minuter – eller så att det blir en mil. Jag har trampat runt och legat på RPM (varv per minut) kring 100 och pulsen har legat över 160 under hela passet. Har känt mig riktigt nöjd med det. Men läkaren tittade lite allvarligt på mig och sa att jag riskerar att överanstränga mig… Ett par citat från läkarbesöket kommer här:

Hade du varit en fotbollsspelare som skulle tillbaka hade jag sagt att det det tar minst 9 månader. Det är det du måste förhålla dig till.

Gör det bara lite ont så är du överansträngd.

När han undersökte stabiliteten i mina ben frågade han mig om jag tidigare skadat det andra benet. Och ja, det har jag, men inte alls så här illa. Jag brukar säga att det är lite ”sladdrigt”, men det har blivit bättre med hjälp av utfallsövningar. Han sa att jag nu är mer stabil i det ben jag bröt än i det jag betraktar som friskt! ”Du har bergis en främre korsbandsskada där”, sa han. Han sa också att den skada jag nu har dragit på mig är benägen att skapa artos… Jahapp! Känns ju sådär, måste jag säga.

Idag träffade jag sjukgymnasten som gav mig ett träningsprogram och lärde mig mer. Målet är att jag ska lära mig att gå utan att halta och det gör man med hjälp av kryckor. Ortosen ska jag inte använda längre. Knäkontroll måste jag ha i varje steg jag tar. Även hon tryckte på att jag måste lyssna på kroppen och gav mig en stödstrumpa. Den ska hjälpa mig att känna om knät svullnar.

IMG_5188

Med det här träningsprogrammet ska jag komma tillbaka – det är mycket instabil träning och det är nog riktigt bra. Fler övningar med balansboll finns här, en sida sjukgymnasten tipsade om. Hon sa att den här skadan tar minst ett år innan man är tillbaka fullt ut… Någon som har en stor burk med tålamod att sälja?

Läs även

Hi, I´m Erika – your random swede

För en vecka sedan fick jag reda på att jag kan få svara i telefon från människor som ringer Sverige. Det är en kampanj som Svenska turistföreningen kör för att fira 250 år av yttrandefrihet, något Sverige var först i världen att ha. Det här tyckte jag verkade vara roligt, så jag laddade ner appen ”The swedish number” och registrerade mitt eget telefonnummer. Jag fick veta att det är många som vill svara för Sverige, att det skulle ta ett tag innan jag kunde få vara en av dem. Igår fick jag ett sms med ett meddelande att jag nu är en av de utvalda.

IMG_5110

En timme senare fick jag mitt första telefonsamtal från Chris från Boston. Vi pratade ett bra tag. Han och hans fru tänkte semestra i Sverige nästa sommar och ville veta lite mer om landet. De hade hört talas om midsommar och funderade på om det skulle vara något att vara med om. Absolut, sa jag! Jag passade på att sälja in norra Sverige med sin natur och midnattsol också. Det lät intressant, tyckte Chris.

Sedan fick jag ett samtal från Bulgarien. En man som med sin fru nu den här sommaren ville besöka Sverige, men uppleva något annat än Stockholm och Malmö, där de redan varit. Jag hann säga norra Sverige – sedan bröts vårt samtal, tråkigt nog.

Jordan från Iowa, USA, ringde sedan. En 22-årig student som tycker att det är väldigt roligt att ringa och prata med okända svenskar! Jag blev hans åttonde svensk! Med honom pratade jag i nästan en halvtimme.

Dubai ringde, men den snubben ville ha mitt privata nummer och när han inte fick det la han på luren. Idag har Indien även ringt, men han som ringde därifrån la på luren ganska direkt.

Jag tycker det här är fantastiskt roligt! I början är samtalet lite trevande, men de som ringt mig är sociala människor som vill prata en stund. Om sitt eget land, om mitt land, politik, skillnader i system, om sitt jobb, om var i Europa det är bra att åka om man ändå tagit sig över till Europa. Om precis vad som helst.

Vår statsminister Stefan Löfven har också svarat i telefonen som en random swede.

Ingela Hjulfors Berg har skrivit ett par inlägg om det här också:

 

Att komma tillbaka efter helbensgips

Jag har skrivit tidigare om att jag börjat rehabträna och det är fantastiskt skönt att äntligen få ta ut mig kroppsligt igen! Även om jag är en person som gillar gruppträning och verkligen inte alls tycker att träna på gym i maskiner är roligt, har jag på slutet lärt mig det senare. Jag är på gymmet 4-5 gånger i veckan och kör mitt schema. Jag börjar med att på ungefär 20 minuter cykla 1 mil. Jag har satt som tid att jag ska cykla 20 minuter, men de sista gångerna har jag då tiden gått ut varit så nära 1 mil att jag fortsatt för att nå milen. Det är skönt att få upp pulsen och svettas ordentlig!

Jag tar av mig ortosen, mitt robotben, när jag cyklar, för att musklerna ska få svälla ut och jobba ostört. Det gör jag också när jag kör i maskinerna för framsida, baksida, insida lår och rumpa. I de maskinerna kan det inte bli snett, musklerna får jobba utan hinder och jag kör på tills det brinner.

Men det här med att bygga muskler när man har ett nolläge att utgå från är verkligen inte lätt! Träningsvärk har jag hittills fått i överkroppens muskler, även fast jag tar i så mycket jag kan när det gäller ben och rumpa – vilka varit inaktiva sedan i början av februari.

Mitt lår efter sex veckor i helbensgips

Såhär såg mitt lår ut den dagen jag tog bort gipset, 23 mars. Det ser ut som en överarm. Jag tyckte att det såg ut som ett lårbensskelett där allt bara hängde dött ner. Det såg inte alls levande ut för fem öre. Flagorna av död hud fick jag jobba på för att få bort. Jag har skrubbat och smort, skrubbat och smort. Och jag har också unnat mig vaxning av mina ben, vilket var fantastiskt skönt – efteråt!

Idag, 3 veckor utan gips, är mitt ben fortfarande fjantigt smalt. Jag är en person utan tålamod och det känns frustrerande. Jag sträckte ut mina ben häromdagen och såg att även mina fotleder är olika i storlek.

Bild på båda mina ben, vänster mycket smalare än höger

Idag mätte jag dem. Så här ser de ut. Tajtsen sitter olika på de båda benen…

Mitt högra lår mäter 51 cm

Mitt friska lår mäter 51 cm. Jag ser nu då jag ser bilden att jag dessutom dragit in lite på måttbandet.

Mitt vänstra lår mäter 47 cm

Mitt brutna ben mäter lite drygt 47 cm över låret.

Min högra vad mäter 34 cm

Det här är min vad på friska benet…

Vaden på brutna benet mäter 32 cm

… det här är min vad på brutna benet.

Jag har lite att jobba upp!

Mitt ben med ortosen, aka robotbenet

Med mitt ”robotben” kan jag hemma gå utan kryckor. Då jag rör mig ute, går promenader, vill jag ha dem med som trygghet. Men jag vågar inte göra någonting utan mitt robotben. Utan det vågar jag inte röra mig utan kryckor alls! Jag inbillar mig att mitt knä ska vika av då jag vet att jag 1) har inga muskler, 2) frakturen nog inte är läkt till 100%, 3) korsband och muskler verkligen slets ut i olyckan – men trots allt satt fast. Det finns en del som ska läka, jag måste känna mig supertrygg innan jag vågar göra mer än jag vågar idag.

En dag i taget, tålamod är ett måste.

Läs mer om min skada och rehabträning här:

Rehabträning #2

Det har gått tre veckor sedan jag blev av med mitt helbensgips och fick ett träningsschema och en ortos, efter det att jag i början av februari bröt mitt ben i en skidolycka. Jag fick förra veckan börja belasta benet fullt ut och då började jag också att rehabträna ordentligt på gymmet. Efter första träningen där, då jag framför allt cyklade, la sig min svullnad i knät ordentligt och rörligheten ökade enormt! Hemma kan jag gå utan kryckor då jag har ortosen på. Utan den vågar jag inte göra något. Den är mina muskler, ledband och korsband just nu. Nu har jag vågat prova lite mer träning som inkluderar benen mer.

Först cyklar jag mig varm i 20 minuter. Jag försöker hålla RPM på omkring 90 för att ordentligt få upp flåset och värmen i kroppen. Nu har jag även tagit av mig ortosen då jag cyklar. Foten sitter ju fast och det kan inte bli snett, tänker jag. Och musklerna får svälla i fred då de blir varma och får arbeta.

IMG_5074

Baksida lår har jag förstått är en viktig muskel att träna för funktionen i benet. Jag kör sittande bencurl i maskinen och har 12,5 kg och kör repetitioner om 3×20.

IMG_5073

Framsida lår måste också få sitt, jag har samma vikt och kör lika många repetitioner som på baksidan här.

Igår tänkte jag också att andra muskelgrupper skulle få sitt så jag provade andra maskiner.

IMG_5068

Insida lår tänker jag är bra också för stabiliteten så den provade jag för första gången i går. Här kunde jag lägga på 27,5 kg och körde även här 3×20 repetitioner.

IMG_5069

Rumpan styr ju också baksida lår, vilken är bra för funktionen av benet. Den fick också sitt. Här hade lapparna med antalet kilo på maskinen fallit bort, men jag tror att jag hade samma som ovan här. 27,5 kg och 3×20 repetitioner.

Sittande benpress

När jag väl var igång och benen var varma så körde jag med sittande benpress som tar alla de här tre musklerna samtidigt. Här la jag på 20 kg och körde mina vanliga 3×20 repetitioner.

Jag blev lite osäker på om jag överansträngt mitt ben med allt det här, men det känns bara bra idag! Visst har jag lite träningsvärk, men inte någon ohanterlig sådan. Bara skön.

Tåhävningar är också bra. Sådana ska jag göra tills vaden är trött, idag har jag träningsvärk i vaden. Att stå på ett ben är bra också för stabiliteten. Jag tror att instabil träning är bra. Då tränar man även de mindre musklerna som är svåra att komma åt annars.

Utöver benen får överkroppen också jobba. Axlar, rygg, biceps, triceps och magen får också sitt. Det är så oerhört skönt att äntligen få träna! Jag är inte längre orolig att jag inte ska kunna komma tillbaka, mitt ben kommer bli bra! 🙂

DN/Ispos undersökning – ”Högt förtroende för media”

”De traditionella medierna mörkar”, ”PK-media talar inte om hur det EGENTLIGEN ligger till”. Så har det låtit ett bra tag nu i vissa kretsar. De så kallade ”sanningssägarna” menar att de medier som under väldigt lång rapporterat om nyheter och skeenden har börjat ljuga och då främst då det gäller när brott begåtts. Vi får i de här medierna sällan – eller aldrig – veta om förövaren haft mörk hud, menar de. Och i det ligger alltså då mörkningen.

Själva litar de på sajter som Avpixlat, Exponerat, Fria Tider, Samtiden, Dispatch International – sajter som i vissa fall får samlingsnamnet ”alternativa medier”. Sajter som när brott begås avpixlar sådant som de menar att de andra medierna mörkar. De talar gärna om brottet begåtts av person med mörk hy, de lämnar i vissa fall även ut adress och annat om den personen. Det här görs däremot inte om förövaren råkar ha vit hy och heta något typiskt svenskt namn. Inte helt konsekvent kan jag tycka. (Jag har tidigare skrivit inlägget ”Rasistiska sajter du inte vill råka dela”).

Nyligen intervjuades även makarna Adelsohn i DN Fokus där de berättade att de inte riktigt litar på de traditionella medierna. Och de menade också att ”många upplever” att sanningen mörkas. Här blev jag mörkrädd. Vi har en före detta kulturminister och en före detta partiledare som har de här åsikterna. Det blev ett ramaskri och det kan inte ha varit lätt för Lena och Ulf de efterkommande dagarna. Läs här hur krönikören Erik Wisterberg, i Dagens Media, skriver ”Så ljög Adelsohn om mediernas påstådda mörkläggning”.

Jesper Strömbäck är professor i journalistik och politisk kommunikation vid JMG, Göteborgs universitet. Han säger i en artikeln ”De förstår inte hur journalistik går till”, i tidningen Journalisten följande:

”Ibland kallas de alternativmedier, men det är en beteckning som är djupt missvisande. De är inte på något sätt ett alternativ till etablerade medier och tror man att de ger en mer rättvisande bild av verkligheten ser jag det som djupt problematiskt. De drivs av en agenda, de har inga journalistiska anspråk och försöker inte på något sätt följa normer om saklighet och opartiskhet när det gäller hur man värderar källor, hur man värderar information eller hur man gör relevansbedömningar av olika typer av information. De har en tydlig agenda som de följer, på samma sätt som politiska partier. Man måste ta del av innehållet utifrån de förutsättningarna. Därför är de inga alternativ till traditionella nyhetsmedier.”

DN/Ispos undersökning – ”Högt förtroende för media”

Kollage medialoggor

DN och Ispos har nu gjort en undersökning bland svenskar och vårt förtroende för olika medier och den visar på något annat än vad makarna Adelsohn och de som kallar sig ”sanningssägare”. Den visar på att vi svenskar har högst förtroende för Public Service och på andra plats kommer de stora morgontidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Endast 4 procent har förtroende för Avpixlat. DN skriver idag:

”Avpixlat nämns ofta i debatten men sajten är inte välkänd för en bredare allmänhet, visar DN/Ipsos mätning. Andelen som känner till den ganska eller mycket väl är 13 procent. Tilltron ligger på en ännu lägre nivå. Det är 4 procent som anser sig ha mycket eller ganska stort förtroende för sajten medan 7 procent har uppfattningen att den ger en sann bild av verkligheten.”

Martin Jönsson skriver i en kommentar till den här undersökningen att det här är ”Förödande siffror för alternativa ‘sanningssägare’”:

”Framför allt är dagens Ipsos-undersökning en väldigt dålig nyhet för de främlingsfientliga och antimuslimska sajter som kallar sig själva alternativmedier. Dock är det en nyhet som deras läsare inte lär få ta del av, eftersom själva grundidén på dessa sajter är att bara publicera sådant som kan förstärka deras världsbild.”

Kanske det vänder nu? SD som parti har också tappat väljare och förtroende på senare tid. Kanske är det så att vi börjar bli rätt less på de här ”sanningssägarna” och deras variant på vad som är sant och riktigt? Jag hoppas det!