On the mend – en fantastisk resa!

Igår var det en fantastisk kväll på Guitars. Konserten med titeln On the mend – sånger för cancer är projektet som umeåbon Mats Johansson drog igång mot cancer efter det att hans fru, Jeanette Haglund, för andra gången drabbades av bröstcancer. Mats har också flera andra släktingar som varit drabbade av cancer och nu kände han att han ville göra något. Han berättar att det var ett sätt att minska sin egen ångest och känsla av hjälplöshet, att se till att ha ett tydligt projekt där han kunde lägga sitt fokus.

On the mend betyder att återhämta sig efter sjukdom eller skada. Det är också en låt av gruppen Foo Fighters, Jeanettes favoritband som hon lyssnat mycket på för att få styrka under sin sjukdomstid med tuffa behandlingar.

Det hela började med att han i 50-årspresent gav Jeanette att få sjunga tillsammans med NorrlandsOperans stråkkvartett och tänkte att de skulle spela in några låtar på en EP-skiva med umeåartister. Intäkterna av skivan ville han ge till cancerforskning. Men det hela eskalerade snabbt. Allt fler band och artister hörde av sig och ville spela in låtar, sina egna tolkningar av Foo Fighters, och Mats har fått tacka nej till riktigt stora band! Nu har de även tagit fram tröjor och ett halssmycke, utöver skivan, som de säljer via sin webbutik och intäkterna går till Cancerfonden, Cancerrehabfonden och Hjältarnas Hus i Umeå.

Bild på tröjan

Igår hölls konserten On the mend – sånger mot cancer och jag åkte dit, trots att jag just nu själv befinner mig i ett väldigt känsligt tillstånd. Jag berättade för mina ungdomar vad det handlar om, om Jeanettes kamp mot sin sjukdom, att hon bloggar på bloggen Supermorsa där hon öppenhjärtigt skriver om sin resa och kamp mot cancersatan, som hon kallar det. Vi har fått följa med henne på behandlingar, i hennes ångest, gråt, orkeslöshet. Och i hennes glädje och styrka att kämpa mot sjukdomen.

Jag minns då jag läste hennes inlägg om att tappa håret och hur familjen var samlade då rakapparaten kom fram. Jag grät då jag läste inlägget, jag grät igår då jag berättade för mina barn om det.

KonsertbildOn the mend-band

I den känslan åkte jag till konserten, som varade några timmar. Jag stod för mig själv och hamnade direkt i en känslobubbla. Ömsom grät jag, ömsom hade jag gåshud över hela kroppen, ömsom log jag. Och när Jeanette gick upp på scenen tillsammans med Stråkkvartetten och sjöng låten From can to can´t do tystnade alla som tidigare stått och småpratat med varandra. Tiden stannade.

Tack Jeanette och Mats för att ni jobbat med det här! Det var en av de bästa kvällar jag haft! Med den känslighet jag befinner mig i just nu visste jag inte om jag skulle klara av att gå på konserten, men jag är så glad att jag gjorde det! Det var en kväll med massor av kärlek och av liv.

Om On the mend

(Det här är mitt inlägg #63 på den 61:a dagen i bloggutmaningen #blogg100)

En månads gratis träning!

Jag har bytt träningsanläggning till Umeå Sport & Motion, USM, nyligen. Jag bytte eftersom jag flyttat och IKSU hamnade för långt bort från där jag bor och jag tog mig inte iväg och tränade. USM ligger mitt inne i centrala Umeå, numera i Utopiagallerian, och dit kan jag gå under en lunch eller direkt efter jobbet. Det blev enklare för mig. Dessutom är det en jättefräsch anläggning! Titta på filmen här:

Under nästa vår kommer USM också att finnas i nya badhuset, det som kommer kallas för Navet. Så jobbar man i centrala Umeå är det ju väldigt enkelt! De har 25-minuterspass varje dag under lunchtid för att det ska funka att hinna träna under lunchen.

Bli värvad av mig och få en månad gratis träning!

Nu har de ett erbjudande till personer som vill teckna avtal med dem! Det är nämligen så att de kommer att höja priset en aning den 1 juni, men tecknar man medlemsskap med dem under maj månad bjuder de på en månadsavgift och man får den avgift som gäller nu gäller även under kommande år. Läser du det här och blir sugen på att bli medlem i USM – säg till dem att jag värvat dig. Jag får nämligen en present för att jag värvat 🙂

(Det här är mitt inlägg #62 på den 60:e dagen i bloggutmaningen #blogg100)

 

Jädra idioter! Ni fick mig att bli arg som ett bi!

Jag skulle precis släcka lampan, klockan var några minuter i midnatt. Då small det till ordentligt alldeles i närheten här. Jag menar att det small riktigt ordentligt! Det kändes i bröstet, faktiskt, och vi har ändå bra fönster och bra väggar där vi bor. När fönstren är stängda hör vi precis ingenting av ljudet utanför. Men nu kändes smällen i bröstet. Tidigare i kväll har några småkillar smällt smällare, nu var klockan midnatt och en helt annan typ av knall.

Sonen klädde på sig direkt och gick iväg för att säga åt dem, ungdomarna som stod en bit bort. Jag gick ut på balkongen för att se och hann just ut då nästa small av. Vi pratar SMÄLLARE här, jag skulle likna det vid mindre fyrverkeri.

Då han hittar dem och ber dem sluta frågar de här ungdomarna ”varför då?”! När han berättade det för mig blev jag, om möjligt, ännu argare!

Tja, vad tror ni när klockan är mitt i natten mitt i veckan och ni står och smäller smällare av typen mindre fyrverkeri i ett område där det är väldigt många hus och det i husen bor väldigt många människor och bland de människorna många barn? Hur dum i huvudet får man bli, på en skala?

Jag funderade på om jag skulle ringa polisen, men sonen hann före. Han sa åt dem, de gick. Tack, min son!

Och när jag nu snabbgooglade undrar jag om grejorna de hade verkligen är tillåtna. Jag läser på DinSäkerhet.se:

Från och med den 15 maj 2014 är fyrverkeripjäser (raketer) med krutvikt över 75 gram förbjudna att sälja till allmänheten utan tillstånd. De är farligare än experterna tidigare har trott.

och på Polisens sida:

Smällare är förbjudna i Sverige. Fyrverkeriartiklar med knall som främsta effekt får inte heller säljas eller användas i Sverige.

Jag har ingen aning om vad det var för krutvikt i de som de smällde. Men inte var det några kinapuffar inte!

Så nu ska jag och min son, som hade funnit ron att somna, försöka hitta tillbaka till den. Jag är arg som ett bi och med ett hjärta som fortfarande klappar hårt och snabbt efter smällarna. TACK SOM FAN!

(Det här var mitt inlägg #61 på 59:e dagen i bloggutmaningen #blogg100, ursäkta tonen i det.)

Cykelkampen 2015

Förra året var första året Cykelkampen gick av stapeln. En massa städer i Europa tävlade mot varandra i bäst på att vardagscykla och i den kampen kom Umeå på en sjätteplats i Europa och – tada! – blev bäst i Sverige! Nu är det dags igen! 

Affisch, cykelkampen 2015Bild från Umeå kommuns sida - jag har bett om lov :)

Fredagen den 1 maj och under hela maj månad pågår kampen. Det handlar om att registrera sina cykelresor i vardagen. Alltså till och från jobbet, affären, kompisarna, träningen, cykelutflykten på helgen. Cykling som träning gäller inte, det vill säga de som cyklar flera mil i träningssyfte. Vardagscykling är det som räknas.

Hur går det då till?

Som jag skrev ovan ska man alltså registrera sina cykelresor och det gör man i appen Cycling365, som finns att ladda ner för iPhone här och för Androider här. Ett konto skapar man här på Cycling Challenge. Där kan man också se hur långt man cyklat, hur lång tid man suttit på en cykel, hur många kilo koldioxid man sparat och hur många varv runt jordklotet man tagit sig 🙂 Jag tycker att det där med koldioxiden var intressant!Skärmdump från Cyclechallenge

Hur appen och hemsidan fungerar i år vet jag inte, förra året var det en annan app och sida. Men då kunde man i alla fall se vilka det var som deltog, man kunde bjuda in sina kompisar via appen och se hur det gick för de andra städerna i förhållande till sin egen stad.

Så smörj era kedjor, kolla bromsarna, sätt dig på cykeln och lämna bilen helt under maj så tar vi hem det här! 🙂

(Det här är mitt inlägg #60 på den 59:e dagen i bloggutmaningen #blogg100)

 

Tom

Vissa dagar får jag inte ur mig något. Oftast när det är så ramlar jag ändå över något någonstans som jag snabbt kan spåna lite kring. Men idag är inte en sådan dag. Jag sökte på ordet ”empty” på Flickr och där på creative commons och den här bilden dök upp. Den delar jag idag som inlägg 59/100 i bloggutmaningen #blogg100

EmptyFoto: Demarquet Geoffroy, som har sin website här

Roligt med läsarrekord!

I fredags slog den här bloggen läsarrekord! Och det med råge! WP-appen plingade till några gånger och gjorde mig uppmärksam på att ”bloggen går på högvarv”.

Skärmdump från WP-appen

Jag vet inte riktigt vad det var som hände, men dagen innan hade jag skrivit inlägget om ”När man är en vuxen kort” och det var det som tog skruv. Andra ensamstående föräldrar hörde av sig och tyckte att jag skrivit bra, medan det fanns personer som lever i kärnfamiljer som blev provocerade.

Skärmdump från bloggstatistiken. 574 läsare den här dagen

Att slå läsarrekord var riktigt roligt! Jag fick en välbehövlig bekräftelseboost 🙂 Efter fredagen tolkar jag statistiksiffrorna lite annorlunda. 100 läsare känns inte längre så mycket och normalt brukar jag ha någonstans mellan 50 och 150 läsare på en dag. Det kommer nog att återgå till det normala igen snart 🙂

Jag tycker också att det är intressant att se var personer är då de läser min blogg.

Statistik olika länder

Jag undrar lite över Europeiska unionen. Var sitter den personen?

Om att vara med i #blogg100

Nu har jag tappat bort antalet veckor som #blogg100 pågått, den här bloggen startade jag i och med att utmaningen startade 1 mars och jag måste säga att #blogg100 är bra på många sätt. Länge har jag velat starta en blogg, men inte kommit mig för att göra det. Det här blev ett bra tillfälle. Utmaningen tvingar mig till att tänka kring olika saker, jag blir också mer benägen att fotografera, då jag gärna vill ha bilder i mina inlägg. Bloggen har också gjort att jag fått kontakt med andra som deltar i #blogg100, jag får läsa inlägg jag inte skulle hittat annars. Det är söndag och vi går i morgon in i ytterligare en ny bloggvecka! Det här är mitt inlägg 58/100.

Läs gärna också:

 

Tips till lördagsmiddagen

Igår lagade jag gyros för första, men absolut inte för sista, gången! Jag saxade mellan lite olika recept och här ger jag min variant till er som tips till lördagsmiddagen 🙂

Gyros

700 g fläskkotlett
2 msk soja
2 tsk sambal oelek
2 klyftor vitlök
1 tsk olivolja
1 tsk spiskummin
salt
peppar

1. Sätt ugnen på 225 grader
2. Skär köttet i strimlor och lägg i en bunke. Har köttet väldigt mycket fett går det bra att rensa bort en del men det ska fortfarande vara fett kvar, annars blir det torrt
3. Häll soja, olivolja, sambal oelek, vitlök och kryddor i bunken. Blanda om och låt stå en stund och marinera.
4. Lägg köttet i en ugnsfast form och tillaga i ugnen i ca 40-50 minuter. Höj värmen till ca 250 grader de sista tio minuterna för att få det riktigt knaprigt

Paprikasallad

Paprika-bönsallad1 grön paprika
1/2 förpackning salladslök (à 125 g)
1 lime
1 msk olivolja
1/2 tsk sambal oelek
salt och peppar
1 burk kokta svarta bönor

Picklad rödlök

Picklad rödlök i glasburk

Koka upp en 1-2-3-lag (1 dl ättika 12%, 2 dl socker och 3 dl vatten) tills sockret löst sig. Skiva rödlöken tunt och lägg i en burk tillsammans med några vitpepparkorn. Häll lagen över och låt stå ett tag. Det här är riktigt gott på skinkmackan, till köttet som är hett kryddat, till pulled pork och till gyros.

Coleslaw

Coleslow7 dl finstrimlad vitkål
1 liten morot, riven
1 liten rödlök, finstrimlad
1 dl crème fraiche
1/2 dl majonnäs
1 tsk fransk senap
1 tsk socker
1/2 tsk salt
1 krm grovmald svartpeppar

Andra tillbehör

Jag serverade i tortillasbröd med krispig sallad, gurka, tomater och avocados också.

Nu önskar jag en fin lördag!

(Det här är mitt inlägg 57/100 i bloggutmaningen #blogg100)