#Blogg100

För inte så länge sedan hittade jag den här bloggen som jag haft oerhört länge. Jag hade den som en jobbsökarblogg då det var aktuellt för mig. Här hade jag mitt CV, här skrev jag om saker och ting som då var intressanta när jag sökte jobb. Då fattade jag mig inte på wordpress, jag tyckte det var ett svårt system så den var inte så snygg eller ens bra. Jobb fick jag i alla fall tillslut, dock inte tack vare den här bloggen ska också tilläggas 🙂

Nu har jag rensat den, jag har också gjort om designen så den känns mer Erika. Här vill jag skriva.

Bloggutmaning

Logotyp för blogg100Det är fjärde året som #Blogg100 äger rum. Det är Fredrik Wass som ligger bakom idén och förra året deltog ungefär 800 bloggare i utmaningen och tillsammans skrevs 22 500 inlägg och 14 600 tweets taggades med hashtaggen #blogg100. Fredrik Wass kommer förresten till Umeå den 19 mars för att prata om hur man lyckas skapa intresse för en fråga utan nyhetsvärde!

100 dagar, 100 inlägg

Utmaningen går ut på att bloggare skriver minst ett inlägg per dag i 100 dagar. Det kanske inte låter så svårt, men många klarar 30 dagar och sen tar det slut. Skrivkrampen kommer, kanske även prestationsångesten?

Igår anmälde jag mig till det här. Jag ser det som ett bra sätt att komma igång med mitt skrivande och även att tvingas tänka till om saker och ting. Jag vill ju inte skriva inlägg som inte på något sätt berör eller känns ointressant.

Den här bloggen kommer att spreta rätt bra. Jag kommer inte att ha ett tema som vissa har mat, mode, sitt jobb eller vad det nu kan vara. Jag har kallat bloggen ”Erikas tankar om saker” och så kommer det att vara. Jag kommer skriva om mat, nyheter, väder, vardag, olika företeelser – lite av varje. Jag hoppas att ni vill följa med mig på den här resan! Tala gärna om för mig vad ni vill läsa som kommer från mitt huvud! Jag tar tacksamt emot förslag! 100 dagar, 100 inlägg ska fyllas!

På söndag börjar utmaningen! Nu kör vi!

 

 

Farmor och jag

Det här är en återkommande text som jag vid min och Farmors födelsedag alltid delar med mig. Jag känner att jag vill göra det, väldigt mycket eftersom min Farmor förmodligen var en ängel som i kläder av människa gick på vår jord tillsammans med oss andra.

Den 11 februari 1970 föddes jag. Samma dag fyllde min Farmor 59 år. Då jag fyllde 1år, fyllde hon 60 år och då hade vi kalas tillsammans. Mina föräldrar har berättat att det inte gick några flyg ner till Småland så vi kunde fira henne. Vi åkte tydligen bil ner tur och retur – ner den ena dagen och hem den andra. 100 mil enkel väg.

Jag är Farmors äldsta barnbarn, därför hade vi något speciellt hon och jag. Enda nackdelen var att hon bodde i Småland, långt från mig uppe i Umeå, vi sågs inte så ofta. Men då vi sågs höll vi ihop. Och jag fick alltid ha ansvaret för de yngre barnen – mina syskon och kusiner. Skulle vi plocka bär var det jag som hade ansvaret för bärhinken, de andra barnen var ju yngre.

Farmor och jag

Farmor tvekade aldrig att resa upp till oss från Aneby i Småland till Umeå i Västerbotten, då det var fest som bröllop, jämna födelsedagar eller disputation. Hon reste ibland med min faster med bil till Stockholm och tog flyg därifrån. Även vid väldigt hög ålder. Hon var en stolt mor över sina barn och väldigt glad och stolt även över sina barnbarn.

De sista åren var Farmor glömsk. Inte alltid förvirrad, mest glömsk. Då jag ringde till henne skrev hon upp det i sin bok för att inte glömma bort det.
”Det här var roligt, Erika. Jag måste skriva upp det i min bok så jag minns det här samtalet”, avslutade hon alltid.

Sommaren  2004 hälsade jag på henne på det hem hon då hade flyttat till. Jag hade fått berättat för mig att hon mindes bäst om man tittade på gamla bilder från 40-och 50-talen, så jag tog fram ett album och hon fattade ingenting.
– Erika, varför tittar vi på de här bilderna? frågade hon. Vi har ju nyare bilder på dig och mig. Och nu är du här och jag vill prata med dig, sa hon. 

Andra som hälsat på före mig hade mötts av något annat, något mer förvirrat hos henne. Den här dagen var hon klar i skallen och jag vill tro att det var min och Farmors grej. Det var vår stund.

Jag är så fantastiskt glad att hon var med på mitt bröllop, men mest glad är jag att hon kom upp då min Pappa fyllde 60 år så mina barn fick träffa henne och få ett fint minne av henne. Hon och barn var något speciellt vackert. Hon fångade deras intresse på ett sätt jag inte sett varken innan eller efteråt hos någon annan.

Min dotter, som då var 4 år, satt med Farmor och pratade och samtalet gick något i stil med det här:
Farmor: Men vem är du då, min lilla flicka?
Min dotter: Jag heter Tilde.
Farmor: Vems lilla flicka är du?
Tilde: Erikas.
Farmor: Jaha! De sa´ i säga! Erikas flicka! Hur gammal är du?
Tilde: Jag är 4 år.
Farmor: Men vem är du, min söta flicka?
Tilde: Jag heter Tilde…

Samtalet fortsatte så i 40 minuter!  Och Tilde blev inte alls less!

Då hon gick bort, hösten 2004, gick det upp ett ljus för mig under minnesstunden. Min Farmor måste ha varit en ängel som gick runt på vår jord! Alla pratade om min Farmor, deras Tant Maria, och alla hade så fina minnen från henne och alla tyckte att hon hade varit något alldeles särskilt. En ängel.

Farfar gick bort för länge sedan och jag är säker på att han ordnade en fest för henne där uppe i himlen den dagen hon dog. De möbler de köpte efter sitt bröllop finns hos mig; en buffé, ett linneskåp och matsalsbord med stolar. De här möblerna har kommit att bli väldigt viktiga för mig och för mina barn. Fredagsmiddagen intas alltid vid Farmor Marias matbord, buffén har blivit vår mediabänk och linneskåpet är vårt linneskåp.

Idag är det den 11 februari 2015.

Jag fyller 45 år.

Farmor skulle ha blivit 104 år.

Numera kan jag inte ringa och säga ”Grattis Farmor på födelsedagen!”.

Jag ringer till henne i himlen och så pratar vi en stund.