Om träning och hjärnspöken

När det gäller träning finns det ibland en hel del hinder. Jag har några få gånger i mitt liv varit ute och sprungit, men det tycker jag är så vansinnigt tråkigt så det har kanske blivit totalt 10 gånger under min livstid. Max.

I 20-årsåldern fick jag ett träningskort i present, så då var jag ju tvungen under ett halvår att gå dit. Då var det aerobics jag gick på tillsammans med en kompis och det var så svårt med alla koreografier, så det blev också väldigt tråkigt och rätt kass träning för mig och sedan la jag det där helt och hållet på hyllan. Det var verkligen ingenting för mig!

När jag blev äldre handlade mina tankar om att träna på en träningsanläggning om följande:

  • på en träningsanläggning är alla så ”hippa”, unga och har snygga träningskläder. Jag skulle känna mig som ett UFO
  • alla andra är så duktiga, jag är så otränad (inga muskler, ingen kondis) så jag kommer att skämmas. Alla kommer att tycka att jag är så urkass!

Så det har inte alls varit något för mig, det där med träning. Jag tror inte jag är ensam om sådana här tankar. Vissa vågar inte heller bli rödblommiga, svettiga och flåsiga av ansträngning inför andra eftersom ”man inte ser riktigt klok ut då”. Vi föreställer oss att saker är på ett visst sätt och i den föreställningen hindrar vi oss, vilket är så synd!

Som jag nämnt tidigare peppade sjukgymnasten på Stressrehab mig med att jag skulle må så mycket bättre om jag motionerade några gånger varje vecka. Mitt motstånd var enormt! Dels är det ju jobbigt att träna, men sedan var det mina föreställningar också som kändes jobbiga. Jag var ju 43 år och alla på gym är ju unga-hippa-snygga-vältränade, tänkte jag och skämdes. Men vad jag upptäckte när jag väl tog modet till mig att köpa ett träningskort som jag faktiskt började använda var:

  • alla var inte så hippa och hade så snygga träningskläder! Vissa var över 70 år och hade ”gäddhäng” eller annat häng!
  • ingen brydde sig om hur dålig jag var, alla fokuserade på sin egen träning!
  • JAG fokuserade inte heller på andra, jag var tvungen att hålla allt fokus på mig själv!

I verkligheten såg det alltså helt annorlunda ut än vad jag hade tänkt och när jag efteråt tänkt efter en smula är det ju rätt märkligt hur jag resonerade tidigare. Varför i hela fridens namn skulle andra fokusera på MIG när de tränar? Och varför i hela friden skulle jag jämföra mig med andra och inte med mig själv?

Text på vägg: start where you are, use what you have, do what yo canPersonligen vill jag ha valuta för de pengar jag betalar för träningskortet och då funkar det inte att jag håller mer koll på alla andra än på mig själv. Det funkar inte heller att bara låtsasträna utan att bli rödblommig, flåsig och svettig. Kortet har jag ju skaffat för min egen skull, för att jag ska må så bra jag kan, för att jag ska bli starkare, smidigare och få bättre kondis. Inte för att stajla eller titta snett på otränade deltagare. Och jag har en stark känsla av att fler också resonerar så 🙂

Bilder på vikter Bild på mig bakom en stepbräda

Jag föredrar att gå på gruppass istället för att träna på egen hand och det eftersom jag tycker det är bra att en instruktör talar om för mig vad jag ska göra och hur jag ska göra det. Instruktören har tänkt igenom passen så att de ska vara så effektiva som möjligt. Hemma slår latmasken till, men skulle jag ändå få för mig att köra något hemma skulle det verkligen inte bli lika uttänkt som ett gruppass är. Jag är också en sådan som vill stå längst fram så att jag lätt ser instruktören och mig själv i spegeln, så jag har koll på tekniken så att jag gör rätt. Det tycker jag är viktigt och min träning blir mest effektiv så. Jag skulle känna mig konstig och osäker på mina rörelser om jag stod längst bak och inte hade koll i spegeln.

Under åren har jag märkt en enorm skillnad på hur jag mår när jag tränar regelbundet jämfört med när jag inte gjort det. Jag är mycket piggare i huvudet, kroppen känns friskare och jag blir nog också en roligare människa att vara omkring. Om du som läser det här blir bara lite inspirerad att göra en förändring i ditt liv är jag glad. Du kanske inte vet idag hur bra du kan må! Men prova! Ta tag i latmasken och gör upp med den en gång för alla! Det är så värt det! 🙂

 

 

Annonser

Jag har blivit en återhämtningsgudinna!

Jag har fått en helt ny kropp! Det som just nu händer i min kropp har jag aldrig varit med om tidigare och jag vill dela med mig av vad det är som händer, men först lite bakgrund.

  • Våren 2011 diagnostiserades jag med utmattningsdepression. Jag var totalt urlakad, mina muskler ville inte jobba alls. Vissa dagar kunde jag knappt gå utan att tala om för ena foten att den skulle sättas framför den andra. Min utmattning satte sig inte bara psykiskt utan även fysiskt. Allt gick som i slow motion.
  • Hösten 2012 började jag på Stressrehabiliteringen och det blir min början på något helt nytt. Här fick jag inte bara praktiska verktyg för att hantera vardagen på ett annat sätt, sjukgymnasten talade om för mig hur viktigt det är med fysisk aktivitet. Jag tyckte att det lät jobbigt, träna är något jag aldrig någonsin gjort. Jag har inte alls funnit det intressant eller roligt, det har bara känts jobbigt. Men hur det nu var skaffade jag mig ett träningskort på en anläggning och tog tag i tränandet, efter några veckor kände jag en så stor skillnad i hur jag mådde – både i min kropp och hur mycket bättre jag mådde psykiskt.
  • Jag har sedan våren 2013 tränat rätt så regelbundet. Mest har det varit cykelpass och body pumppass jag ägnat mig åt, jag gillar att ta ut mig riktigt ordentligt. Visst har träningsvärk varit ett tydligt inslag i min vardag under de här åren, men sånt är ju inget farligt. Det går ju över och är ett tecken på att du faktiskt använt din kropp.
  • Februari 2016 bröt jag mitt knä i slalombacken och då blev jag ju väldigt stillasittande. Det är inte så lätt att röra sig med benet i helbensgips, men mot slutet tog jag mig i alla fall ut på kortare ”hopp-promenader”.
  • Tiden efter att jag bröt knät var väldigt jobbig. Jag försökte, när gipset tagits bort, att träna på gym. Det ben som jag brutit hade verkligen inga fungerande muskler alls. Bara det där att lära sig att gå normalt var hur svårt som helst! Jag försökte och försökte, jag ville så oerhört gärna kunna gå på body pump, men det var omöjligt. Att springa och hoppa gick inte heller, det gjorde alldeles för ont i mitt knä. När jag deltog i cirkelpass fick jag anpassa väldigt mycket, vilket också har ökat på kompensationen där de starkare musklerna tar över så att de svagare inte behöver arbeta. Jag avslutade träningskortet, det var inte lönt att betala för något jag inte kunde använda på det sätt jag ville. Rehabträning kunde jag göra hemma, men träningsanläggningen funkade inte längre för mig.

Status 2018 – jag får inte träningsvärk och jag återhämtar mig snabbt!

Januari 2018: Jag skaffade nytt träningskort och tänkte att nu måste jag kunna gå på ett pass body pump, vilket jag gjorde. När vi gjorde squats och utfall var jag tvungen att liksom ”stirra ut” mitt vänsterben i spegeln och aktivt fokusera på det benet, annars fladdrade det bara till. Så svagt var det. Jag rabblade musklernas namn för att hjärnan skulle komma åt dem. Jag tog ut mig totalt! Bilden nedan visar vilka vikter jag hade på stången under det här passet.

Skärmdump från funbeat där jag loggar mina träningspass

Här fick jag, som väntat, en enorm träningsvärk och den satt i under ett par dagar. Fyra dagar senare gick jag på ett nytt pass och ökade på vikterna en smula och det var här som jag blev så förvånad. Ingen träningsvärk dök upp! Alls! För varje pass jag kört efteråt har jag kunnat öka på vikterna lite grann och jag har sedan dess provat lite olika aktiviteter, men body pump har varit min huvudaktivitet. Och ingen träningsvärk har dykt upp någon gång!

När jag tränade så här regelbundet under åren 2013-2016 drabbades jag av träningsvärk, ibland mer ibland mindre, efter nästan varje pass och jag kunde inte alls öka vikterna varje gång. Jag stod och stampade på med samma vikter länge innan jag kunde öka igen.

Igår tänkte jag att jag skulle prova något som det tidigare tagit två år att uppnå, nämligen att ha 20 kg på stången på låten med squats. Och det gick! Utan problem! Bilden nedan visar vad jag hade på för vikter igår, en och en halv månad efter mitt första pass body pump på flera år. Jämför med vikterna jag hade 4 januari!

Skärmdump med info på vilka vikter jag hade den här gången

 

Jag känner mig som SuperWoman!

Min egen slutsats är att min kropp kan idag ta hand om inflammationer på ett sätt den aldrig har kunnat tidigare. Träningsvärk är ju en form av inflammation som dyker upp när man tar ut musklerna ordentligt. Vidare drabbas jag inte lika fort av mjölksyra och jag återhämtar mig också på ett helt annat sätt än jag tidigare har gjort. Jag riktigt känner skillnaden jämfört med hur det har känts tidigare. Jag känner mig stark, pigg, fräsch och som om jag skulle kunna klara av i princip vad som helst i träningsväg! Nu har jag även lagt till ett par pass i veckan med yin yoga som komplement, det ger mig en bra djupstretch som jag också känner att jag behöver. Jag kan rekommendera appen ”Vila dig i form” för att göra egen yin yoga. Den finns här att ladda ner i iTunes och här för att ladda ner för androider.

Jag är lite ledsen att jag inte tog ett foto på mig själv innan jag började träna i januari, idag ser min kropp faktiskt helt annorlunda ut än den gjorde för bara en och en halv månad sedan. Rumpan har flyttat upp och magen har rutor. Armarna, axlarna och ryggen har också mer definierade muskler än för bara en dryg månad sedan. Det är faktiskt helt galet!

Vad är det då som gjort att jag blivit en återhämtningsgudinna?

För drygt två år sedan började jag äta en balansolja (sedan två månader äter jag balansoljan som är gjord på alger istället), som justerar så att förhållandet mellan Omega-6 och Omega-3 blir jämnare. Flera källor visar att människan under sin utveckling åt så att den låg på ett förhållande mellan de här fettsyrorna på 1:1 – alltså att de fick i sig lika mycket av de båda. Den mat vi äter idag innehåller väldigt mycket mer Omega-6 än Omega-3 och det är ju självklart att det gör att vi hamnar i en obalans mellan de här fettsyrorna då. Forskare menar att vi behöver dra ner på Omega-6 och öka intaget av Omega-3 då Omega-3 spelar så stor roll i våra kroppar, faktiskt ända ner på cellnivå och celler har vi väldigt många av och de har viktiga funktioner var de än verkar i våra kroppar. Här är ett långt inlägg på engelska, som på ett bra sätt förklarar vad den här fettsyran faktiskt gör.

Jag har tagit ett blodtest för att se hur jag ligger i det förhållandet och idag ligger mitt värde på hälsosamma 2,2:1 – alltså 2,2 delar Omega-6 per del Omega-3 i mitt blod. Jag kan verkligen inte förklara det som hänt i min kropp på något annat sätt än att den här balansoljan verkligen gjort sådan skillnad:

  • träningsvärken uteblir
  • återhämtningen går mycket snabbare än tidigare
  • musklerna blir starkare snabbare än tidigare
  • jag känner mig lika stark nu, efter en och en halv månads träning, som jag gjorde efter ett års träning förut!

Jag har ägnat mig åt att jämföra olika Omega-3-produkter och än har jag inte hittat någon som kan matcha den jag äter när det gäller innehållet av Omega-3-fettsyrorna som heter EPA och DHA, som är de fettsyror våra människokroppar behöver, och i stabilitet (dvs hur länge den håller sig fräsch). Hör gärna av dig om du vill veta mer! Jag har läst in mig rätt ordentligt på det här området.

Det här året har verkligen startat bra och jag kommer att fortsätta hålla i det här, för som min kropp fungerar idag ska den göra resten av mitt liv, har jag tänkt 🙂

Nytt år – nya målsättningar

Så var det här, det nya året. Jag brukar aldrig ge nyårslöften och det har jag inte heller gjort i år. Men innan jul skaffade jag mig ett nytt träningskort och tanken är att jag ska använda det flera gånger i veckan.

När jag tittar på bilder på mig från 2014, när jag var som allra mest vältränad, har jag målbilden klar för mig. Så ska min kropp se ut och, vad som är ännu viktigare, så som den fungerade då vill jag att den ska funka igen. Då var jag så stark och uthållig och det ska jag bli igen! Nedan lite bilder från semestern på Hvar, Kroatien, sommaren 2014. 8 km stadig uppförsbacke var faktiskt inga som helst problem, trots värmen!

Sedan jag för snart två år sedan råkade bryta mitt knä i en skidolycka har det blivit lite si och så med träningen. Först var det helbensgips i sex veckor, sedan ortos och efter det har träningen inte riktigt funkat så bra för mig. Rehabträningen var urtråkig, jag gjorde den lite halvhjärtat, ska jag villigt erkänna, och musklerna i det ben jag bröt har inte riktigt hittat rätt än med alla nervbanor och funktioner. Det här är något jag lärt mig en hel del om genom min utbildning till massageterapeut. Hjärnan måste aktivt koppla på musklerna och nerverna för att de ska fatta att de ska jobba. Annars tar fel muskler över funktionen och då kompenserar vi, vilket gör att vi får problem på andra ställen. Kroppen vill vara stark, men den är också väldigt lat och tar den kortaste vägen till att vara stark, vilket blir knas.

Bild på vikter och vattenflaska

Idag har jag genomfört mitt första pass body pump på snart två år! Jag tänkte att jag skulle ta det väldigt lugnt, jag är högst medveten om vilken träningsvärk som är att vänta när man börjar med body pump, men jag blev så peppad av instruktören Magdalena att jag lite glömde bort det! 😀 När vi körde seten för benen fick jag aktivt titta på mitt vänstra ben i spegeln, fokusera på det ordentligt för att jag skulle kunna göra rätt. Musklerna är svaga och har inte fått jobba så här på väldigt länge.

Efter passet var mitt vänstra ben lite förvirrat, kändes det som. Det var som att det inte längre visste hur det skulle röra sig. Nu pirrar det i foten och jag tror att det är nervtrådar som håller på att hitta tillbaka och tar det som ett gott tecken.

Body pump ska det bli tre gånger i veckan nu och lite cykelpass på det. 2018 års målsättning när det gäller träning är härmed satt! För att hålla det här vill jag ha träningskompisar. Vi är ett gäng som startar en grupp på Facbook där vi har en hälsoutmaning. Hör av dig om du vill vara med i den! 🙂

Bild på mig när jag ligger och stretchar. Svettig och lycklig

Kostens inverkan på vår hälsa

Jag har tidigare skrivit några inlägg om hälsa, om vad jag har gjort för att må bättre, men jag har inte skrivit klart om det ämnet än, känner jag. Just nu är jag i sluttampen på min utbildning vid Axelsons Gymnastiska Institut till massageterapeut, vilken föregicks av en utbildning till hälsopedagog. Under det här senaste året har jag lärt mig massor på områden som jag inte alls haft någon som helst kännedom om tidigare och jag märker att de flesta inte vet det jag vet idag. Precis som jag inte visste innan jag läste de här utbildningarna. Det är därför jag skriver de här inläggen 🙂

Inflammatoriska processer bakom sjukdomar

Jag har tidigare skrivit om kosten och dess betydelse för oss. Själv har jag två autoimmuna sjukdomar: vitiligo och hypotyreos. Båda uppträdde hos mig när jag drabbades av en total utmattning och jag har tänkt att det var stressen som utlöste dem. Och det var det säkert! Men när jag fick de här åkommorna, åren 2011-12, var det ingen som talade om för mig att de också kom från inflammatoriska processer i min kropp och att man kan göra något åt det. Det är något jag senare lärt mig nu då jag vid det här laget läst rätt mycket näringskunskap, både via mina utbildningar, men också privat. Jag rekommenderar att läsa och/eller lyssna till Martina Johansson och Sanna Ehdin. Båda har skrivit böcker som är riktigt intressanta och tankeväckande.

Boken Hormonbibeln av Martina JohanssonBoken Nya självläkande människan av Sanna Ehdin

Visst, jag kommer få äta sköldkörtelhormonet som finns i Levaxin resten av mitt liv, men jag kan också påverka sköldkörteln och mina binjurar själv genom mitt sätt att leva och äta. Jag håller just nu på att läsa in mig på antiinflammatorisk kost och ska börja äta så under hösten för att se om jag kan få min hypotyreos att bete sig lite bättre än den gjort hittills. Jag har svaga förhoppningar om att vitiligon kan förbättras, men det är absolut värt att prova! Det är inte så roligt med de här pigmentbortfallen, kan jag säga.

Stor okunnighet, trots officiella rekommendationer

Man har sett att eskimåer och japaner har låg förekomst av hjärt-kärlsjukdomar, till skillnad från oss här i Norden. I Japan och på Grönland äter man mycket fet fisk – det vill säga kost som är rik på Omega-3. Den feta fisken vi enklast får tag i här hemma är idag odlad och odlad fisk får inte äta vad den vill äta, den matas med pellets som innehåller spannmål. Och får de pellets gjord på fiskmjöl så är de upphettade för att kunna bli pellets och tyvärr dör Omega-3-fettsyrorna vid höga temperaturer. Så fiskarna vi äter idag är inte riktigt vad vi tror att de är. Dessutom är pellets gjord på fiskmjöl miljövidrigt.

När det gäller kosttillskott i form av vitaminer, mineraler och essentiella fettsyror är tyvärr både Livsmedelsverket och sjukvården väldigt okunniga, vilket kan vara förödande för många (läs artikeln ”Livsmedelsverkets förbud äventyrar människors hälsa” här).  Det är som att det skulle vara farligt att få i sig saker som maten vi äter idag inte längre innehåller, men som den faktiskt innehöll förr i tiden. Trots att både WHO och Nordiska ministerrådet trycker på att det är viktigt att vi får i oss mer Omega-3 än vi idag får genom maten, säger Livsmedelsverket att kosttillskott inte är nödvändigt. (Läs från sid 217 i Nordiska ministerrådets näringsrekommendationer här och läs WHO:s Global Omega-3 Intake Recommendations här).

Fettsyraforskning är inget nytt

Det här är ingen ny kunskap alls, det finns forskning sedan länge. Men tyvärr är okunskapen allt för stor ute i samhället. Det skulle vara önskvärt att läkarstudenterna fick mer näringslära än de får i sin utbildning (endast 12,5 timmar på fem studieår!). Men vem vet – det kanske händer någon gång i framtiden?

Tom Saldeen är professor i hjärt-kärlsjukdomar och han har publicerat inte färre än omkring 800 vetenskapliga skrifter, främst om hjärt-kärlsjukdomar och effekterna av Omega-3. Hans bok Allt om Omega-3 – vitaminet från havet kan jag varmt rekommendera att läsa. (klicka upp bilderna för större bild om du tydligare vill se innehållsförteckningen av boken)

Bild på Omega-3 - vitaminet från havet

Innehållsförteckning Omega-3 - vitaminet från havet

Det här är så viktig kunskap och jag känner att jag verkligen vill sprida ordet. Som jag skrivit tidigare arbetar jag idag med kosttillskott och då bland annat en stabil fiskolja, som Tom Saldeen rekommenderar i sin bok och i sin forskning. Fiskoljan jag arbetar med har i tester visat att den håller sig stabil i minst 35 timmar innan den oxiderar och det är väldigt ovanligt när det gäller Omega-3-produkter. Man kan även kolla hur mycket Omega-3 man har i sitt blod och det är oerhört intressant! Hör av dig till mig om du vill veta mer! Jag har en stark vilja att hjälpa andra människor till en bättre hälsa och förebygga sjukdomar.

Nästa inlägg kommer handla om vikten av massage.

Våga sätta mål och gör en handlingsplan

För ganska precis ett år sedan satt jag i soffan med ett brutet ben som höll på att läka. Jag funderade på hur jag vill att min framtid ska se ut. Innan jag bröt benet hade jag blivit arbetslös och faktiskt kom det där benbrottet rätt lägligt, om vi nu ska se positivt på den saken. Med sjukskrivningen som kom efter olyckan gavs jag möjlighet att få fundera en del på min framtid. Hur vill jag att den ska se ut?

Jag surfade runt på nätet och jag kom på något sätt in på Vindelns folkhögskolas hemsida och Hälsopedadogutbildningen. Idag minns jag inte hur jag hamnade där, men hamnade där gjorde jag och jag tänkte att det kanske inte skulle vara så dumt att gå där ett år. Ett år där jag kan rehabträna mitt ben, ett år där jag kommer lära mig mer om träning, jag kommer lära mig om yoga och massage, tänkte jag och det kändes väldigt spännande. Det blev väldigt bra för mig, konstaterar jag nu ett år senare.

Att ta konsekvenserna av sina val

När jag gick på stresskliniken pratade vi mycket om det här med att göra val och att analysera de val vi gör för att se vilka konsekvenser de val vi gör får. Att inte välja är också ett val man gör och även det får konsekvenser. Konsekvenser blir det alltså hur vi än gör och vi måste medvetandegöra dem för oss. Ibland kanske man måste göra något man verkligen inte vill göra, eller något som suger musten ur en, för att det senare kan ge någonting bra.

Idag har jag ett mål, jag vet ungefär vart jag vill och hur jag vill att min framtid ska se ut. Men ett mål är ingenting utan en handlingsplan. Jag måste göra saker för att jag ska komma fram till mitt mål, saker händer ju som bekant inte av sig själva.

Jag minns hur jag gjorde när jag skulle börja träna och jag tyckte att det kändes så oerhört jobbigt och föreställde mig att det skulle vara så fruktansvärt tråkigt, för att inte tala om den förväntade träningsvärken, som jag var rädd för. En dag bara bestämde jag mig. Jag köpte ett månadskort på en träningsanläggning. Jag använde min kalender i min telefon och skrev in, och satte påminnelse på, att jag 1) skulle boka ett träningspass och 2) att jag skulle byta om och gå iväg till träningspasset. Jag bestämde att minst två gånger i veckan skulle jag träna. Helst tre gånger. Efter bara några veckor gick det av sig själv, jag kände att jag mådde så bra av att träna, och jag behövde inte längre de här påminnelserna i min telefon. Jag hade ändrat mitt beteende där.

Jag har hittat ett intressant klipp på Youtube om det här – The slight edge (Det lilla övertaget). Det handlar om att ta makten över sina handlingar för att komma i en ny riktning i sitt liv eller med sitt jobb eller vad det nu kan handla om. Precis som jag gjorde när jag skulle börja träna.

Det finns ett verktyg man kan använda som går ut på att man gör tre aktiviteter varje dag som:

  1. ökar ens välbefinnande
  2. är bra för ens personliga utveckling och
  3. något som för en närmare sitt mål

Sakerna man väljer här ska inte vara en vana i ens liv just nu, men det ska vara saker som inte heller är omöjliga att genomföra dagligen. Det gäller här att bryta mönster, steg för steg, för att släppa in något nytt. Det kan till exempel vara att:

  • istället för att ta bilen till jobbet promenera till jobbet varje dag – välbefinnande hälsomässigt
  • läsa ett antal sidor i en bok, lyssna till en podd eller ett radioprogram varje dag – göra något som utvecklar en personligen
  • göra något annorlunda på jobbet/i skolan med studier som gör jobbet/studierna roligare/lättare och gör att du rör på dig i en annan, mer effektiv/produktiv/roligare riktning (beroende på vad du har satt för mål).

Schemat ser ut så här:

Fyll i varje dag hur det går för dig. Målet är att göra de här tre aktiviteterna dagligen. Gör du det sätter du ett kryss för den dagen, nästa dag sätter du ett kryss i rutan ovanför. Det kommer att komma dagar då du inte lyckas genomföra alla tre aktiviteterna, då sätter du krysset nedanför det förra. Det kommer att bli ett diagram över hur du lyckas med dina satta mål, nästa månad kanske du har andra aktiviteter du ska göra för att komma närmare ditt mål.

Jag har fyllt i vilka aktiviteter jag ska göra dagligen i april, i slutet av april skriver jag en plan för maj. Det ska bli spännande att se hur det gått för mig om ett år! Vill du ha det här schemat finns det att ladda ner här.

Fake it ‘til you become it

Det här med att känna sig liten. Att inte duga. Att inte räcka till. Det är saker som de flesta av oss känner lite då och då. Tyvärr! För några år sedan gick jag på stresskliniken i Umeå och vi pratade mycket om det här. En av läxorna vi fick var att vi skulle ställa oss framför spegeln, titta oss själva i ögonen och säga högt till oss själva: ”Jag duger som jag är. Jag är bra.” Det var olika jobbigt för oss alla. För vissa av oss var det riktigt jobbigt, en del hade lättare för det.

Jag har funderat mycket på det här. Varför är det så vanligt att vi känner att vi inte duger? Varför är det så vanligt att vi krymper i förhållande till andra människor? Är det rent av Jante som kommer och säger till oss att vi inte ska tro att vi är något? Eller är det något annat? Jag tror att det finns lika många svar på de här frågorna som det finns människor. En del av oss hade det kanske kämpigt i skolan, kanske var retad eller mobbad, andra kanske har dukat under för stress och efter det tappat förmågor man tidigare haft och då har en känsla av maktlöshet.

Det finns dock bot på det här! Boten heter power pose. Se Amy Cuddys TED-talk om kraften i att låtsas något så det blir verklighet. Det är väl investerade 20 minuter att se det!

Jag tror att gör man de här power poses, kraftfulla poserna, några gånger om dagen och efter man gjort dem också gör något som är bara lite utanför sin komfortzon, så kommer man att må bättre och också ha högre tankar om sig själv. Hon säger: ”Fake it ‘till you become it”.

 

Ta hand om dig

Jag har funderat mycket kring hur jag mår och hur människor i min omgivning mår. Via Facebook får jag veta att det är mycket pollen ute nu av de som är allergiska, andra har drabbats av flera förkylningar under vintern och våren, några har ont i leder och muskler, vissa har problem med ont i magen. Själv är jag en person som drabbats av depressioner fram och tillbaka de senaste åren. Jag tror att vi påverkas av vad vi stoppar i oss och hur vi rör på oss.

Vi ska unna oss saker men det är sällan en bit morot vi ska unna oss. Eller ett träningspass. Nej, det är ett glas vin vi ska unna oss. Eller en läsk. Eller bulle. Eller liknande. Efter träningspasset.

Jag har också märkt att det finns personer som vill unna sig ”god mat”, även om de kanske inte alls tål den. De lagar och äter den här maten eller stoppar i sig gobiten men sedan gör deras mage ännu ondare och vissa får till och med kramper och måste sitta länge på toaletten efter en sådan här måltid. Det är heller inte ovanligt att människor inte unnar sig lunch i lugn och ro utan köper en macka eller en korv och äter den i bilen på väg till nästa möte.

Jag förstår inte varför man väljer det här. Varför inte välja bort det man inte mår bra på? Varför välja att må dåligt istället för bra?

Sjukdomar till följd av vår livsstil ökar allt mer: åldersdiabetes, högt blodtryck, höga kolesterolvärden, demens är exempel på sjukdomar som kryper ner i åldrarna och det känns inte riktigt så bra. Jag tror att man kan ta makten över sitt eget öde genom att se till att få i sig rätt saker och vardagsmotionera mer. Men det är banne mig inte lätt idag även om man lagar mat från grunden med schyssta råvaror!

  • Den fisk vi oftast äter och lättast får tag i är odlad och den odlade fisken får mycket Omega 6 i sin mat, vilket gör att vi får i oss mer av den fettsyran än den vi vill ha – Omega 3 som fisken egentligen har. Vi har fått lära oss att ”vi blir smarta om vi äter mycket fisk”, men med en fisk som är matad med Omega 6 gäller inte det på samma sätt som förr i tiden. Fisken är inte längre sig själv, kan vi säga. Omega 6 startar inflammationer, Omega 3 släcker dem. Jag har läst texter av fettsyraforskare som säger att vi borde se depressioner och allergier som inflammatoriska sjukdomar snart.
  • Korna, grisarna, hönsen lever idag inte ute i samma utsträckning som de gjorde förr och får i sig den mat de vill ha. Istället får de de kraftfoder – som innehåller Omega 6 – vilket gör att vi får i oss mer Omega 6 än vi behöver.
  • Frukt och grönsaker mognar i kartonger på en båt och inte längre i solen, vilket gör att näringsämnena vi vill få i oss inte riktigt finns där. Jorden vi odlar våra grönsaker i är inte heller lika näringsrik som den var förr, konstgödsel måste till för att få okej skördar, vilket utarmar jorden på sikt och grönsakerna får inte den näring de ska ha. Idag måste vi äta 4 morötter för att få i oss samma näringsämnen som en morot gav oss på 40-talet, för att nämna ett exempel.

Något är snett, känner jag ju mer jag läser in mig i näringslära. Visst vore det underbart om vi kunde få i oss vad vi behöver genom att äta varierat enligt kostcirkeln, som vi blivit matade med hela våra liv. Men idag kan vi inte det och det är ledsamt.

Det senaste halvåret har jag förstått det här och det var motvilligt som jag började tillföra tillskott till den mat jag äter. Idag gör jag det inte motvilligt längre för jag mår så ofantligt mycket bättre idag än jag gjorde för bara ett halvår sedan! Jag började med antidepressiv medicin för ett drygt år sedan, först idag mår jag så bra som jag ska må. Först idag är jag den Erika jag ska vara. Jag har alltid haft svårt att somna, idag somnar jag nästan direkt jag lägger mig. Jag sover gott hela nätterna. Jag vaknar pigg och känner mig fräsch hela dagen. Jag trodde inte att jag kunde må såhär, men det gör jag och det enda jag förändrat under det här halvåret är att se till att jag får i mig vad jag behöver.

Igår läste jag inlägget ”Jag är emot och för kosttillägg” av Jerry Brännmyr, som är tränings- och rehabiliteringscoach. Jag tycker det är väldigt nyanserat och bra.