Jamen då kör vi igen! #blogg100

Blogg100-bild

Det är den 1 mars och sedan sex år tillbaka sparkar bloggutmaningen #blogg100 igång det datumet. Fredrik Wass, som kom på den här idéen, skriver i ett inlägg att aldrig tidigare har det känts så viktigt med den här utmaningen som nu. Jag återkommer till det lite längre ner i texten. Först lite om vad #blogg100 är.

Utmaningen går ut på att under 100 dagar från och med idag skriva minst ett inlägg varje dag. Tanken från början var att få igång det egna skrivandet, att kunna släppa en del på prestationsångesten för att skriva ett inlägg, att få upp farten och även kreativiteten en smula. Första året deltog 20 bloggare, idag är omkring 200 bloggare anmälda som deltagare. Jag var med under 2015 och gick i mål den 8 juni med 101 skrivna inlägg under perioden. I år får vi se hur det går!

Som jag skrev här ovan känner Fredrik Wass att det i år känns viktigare än någonsin med den här utmaningen. Det är många skribenter som kommer igång, vi är många och vi kommer att synas under hashtags i sociala medier. #blogg100 har idag blivit en rörelse i att manifestera det fria ordet, en motaktion mot hot och hat på internet, en aktion för ett sunt klimat på internet. Jag håller med Fredrik Wass i hans känsla. Samhället, inte bara i Sverige utan även globalt, är på väg mot något som skrämmer mig. Vi läser om en president som menar att media rapporterar ”fake news”, som själv använder sig av något som kallas ”alternativa fakta”, vi läser om människor som trots att vissa saker kan bevisas ändå vägrar tro på fakta utan väljer att tro på andra saker för att man idag ”inte kan lita på fakta”, att faktan skulle vara förvrängd på något sätt.

Jag går in i den här utmaningen med ett öppet sinne. Jag vill klara av den, men vet också att jag kommer ha svackor. Under våren kommer det att hända rätt mycket spännande saker i mitt liv, jag kommer att skriva om det. De ämnen jag tror jag kommer beröra mest är nyheter, samhälle, frågor som har med hälsa att göra, hur det går för mig att rehabträna efter den skidolycka jag var med om för ett år sedan då jag bröt mitt knä och säkert lite annat.

Jag vill redan nu tala om att jag har bestämt mig för att jag vill moderera kommentarer som skrivs här. Det efter att jag skrev ett inlägg som råkade bli rätt så viralt en gång. Det är många som vill kommentera det inlägget, men för det mesta tillför de kommentarerna ingenting. Jag tar dock gärna emot hejarop och jag kan föra sansade diskussioner.

Jag accepterar inte hot och hat på min blogg. På min blogg är det jag som bestämmer. Ingen annan.

Jamen då kör vi då!

(Det här är mitt inlägg 1/100 i bloggutmaningen #blogg100)

Om Umeå, känslor och SD

Igår skulle Sverigedemokraterna hålla möte i Umeå. Jag kommer här att skriva ner mina tankar kring det.

Inför mötet

Jag tycker att det är troligt att tänka att partiet valde lokalen i Väven för att provocera. Väven är Umeås nya kulturhus och det är ett hus som är öppet för alla. Huset ägs till viss del ett privat företag och till en annan del av kommunen. Det var i den del som Umeå kommun äger som mötet skulle hållas. Protesterna lät inte vänta på sig, personer som har Väven som sin arbetsplats uttryckte att de inte kände sig trygga om SD skulle komma till den plats de skulle sköta sitt jobb, det ansågs att Umeå kommun och Väven har en värdegrund som inte lirar med den politik som Sverigedemokraterna för. Mötet flyttades till en annan lokal, men SD var inte glada över det och tillslut kände Umeå kommun att de inte hade mandat att neka ett riksdagsparti att hålla sitt möte i Väven så i Väven skulle mötet hållas bestämdes det tillslut.

Om det här skrevs det ett stort antal artiklar i de lokala medierna. Hur många vet jag inte, men det var fler än en artikel/redaktion i alla fall.

Dagen för mötet

Igår var dagen för mötet. Under eftermiddagen gick Sverigedemokraterna ut med att de inte kände sig trygga och de beslutade då att mötet endast skulle hållas för deras medlemmar och för de journalister som fått ackreditering. Jag vet att SD bojkottar vissa redaktioner i Umeå, så jag tror (jag vet alltså inte) att inte alla redaktioner hade journalister som ackrediterats.

Innan mötet skulle hållas i Väven hade ”Umeå kultur mot rasism” ordnat en manifestation i Rådhusparken, en bit bort. De ville ha en stillsam manifestation där de pratade om människors lika värde och den manifestationen fortsatte sedan till Hamnmagasinet och där var en familjär stämning med musik och ett 100-tal personer var där. Till VK säger Jimmy Thorsell, som var den som arrangerade den här manifestationen:

– Huvudsyftet med vår manifestation var inte att synas i media, utan det var att stärka varandra och visa att vi har ett enat kulturliv mot rasism. Det syftet uppnådde vi.

Ytterligare några artiklar skrivs av varje redaktion.

Tiden för Sverigedemokraternas möte

Det är nu problemen börjar. Jag får en flash i mobilen där det står att brandlarmet inne i Väven har gått och att lokalen måste utrymmas. Min spontana tanke var att det går inte så bra för SD när de ska ha möte i Umeå. Jag har under gårdagskvällen och dagen idag läst igenom mitt flöde på Facebook och i vad media har rapporterat. En del är glada för att det blev tumultartat, andra är arga på polisen som man menar ha använt övervåld mot demonstranterna.

Jag var inte där, så jag har inga egna erfarenheter om vad det var som egentligen hände, men jag har lite egna tankar om det här ändå.

Tydligen delades det ut ett flygblad av någon, eller några, personer under ”Umeå kultur mot rasism”:s fredliga manifestation.

la%cc%8at-inte-jimmie-snacka

Jag tror inte att det är ”Umeå kultur mot rasism” som delade ut det här flygbladet. De ville ha en fredlig manifestation för att samla Umeås kulturliv och känna att de står enade mot våld och mot rasism. Men det är med det här flygbladet som problemen kommer. Av de cirka 300 som först deltog i Rådhusparken är det endast ett 100-tal som fortsätter på Hamnmagasinet. Hur många som istället fortsatte in i Väven har jag ingen aning om, men enligt mediarapporteringen blev det tumult där.

tog-strypgrepp

Några av de som var i Väven blev omhändertagna av polis, någon tyckte att det var en bra sak att överfalla en av poliserna. Ytterligare någon tyckte att det var en bra sak att göra att starta brandlarmet.

Det har skrivits flera artiklar/redaktion om det här.

Mina egna reflektioner

Inget annat riksdagsparti får så mycket uppmärksamhet kring sina möten som SD får. SD är smarta, de ser till att skapa oreda, de provocerar, de söker det beteende som igår visades i Umeå. Och umeåborna går på det varje gång. Och SD tjänar på det. Återigen kan de sätta på sig den offerkoftan som så skönt smeker deras kroppar. De älskar den. Den är deras älsklingsplagg.

Åkesson säger till SVT att ”Det spelar ingen roll varifrån de säger att de kommer, de ser likadana ut och kommer från samma vänsterextrema organisationer”. Ordet vänsterextrem återkommer väldigt ofta när det pratas om personer som inte håller med SD politiskt. Jag vet att det inte är hela sanningen. Personer som aldrig någonsin röstat på något parti till vänster om mitten hamnar nämligen också i den skaran när SD pratar om meningsmotståndare.

Jag har absolut ingenting emot att man manifesterar mot rasism och för människors lika värde samtidigt som SD håller möte. Men jag tycker att det är väldigt viktigt att när man gör det gör det snyggt.

Att man sköter sig.
Att man inte går till våldsamheter.
Att man inte drar i brandlarmet!

I synnerhet det sista. Om det skulle börja brinna på riktigt någonstans är brandkåren ute på ett ickeuppdrag. Det är inte brandkårens uppgift att hindra ett politiskt möte!

Jag förstår verkligen folks frustration, men det är inte effektivt att vara den som sköter sig sämst just där och då. Det är kontraproduktivt att se till att det blir tumult. Det är också djupt oansvarigt. Känslorna får inte styra, intellektet måste göra det. Personer som säger sig värna om demokratin måste också göra det. TV4:s, något excentriske, politiske kommentator Marcus Oscarsson skriver såhär på sin Facebooksida och jag håller med honom i hans analys:

marcus-oskarsson

Ska man bemöta SD:s politik ska man göra det med politiska argument, inte genom att inte låta dem bli offer. För det är offer de helst av allt vill vara. Jag brukar säga att man ska ”vara snygg hela vägen”. Umeås kultur mot rasism var snygga. Det var inte de som istället gick in i Väven.

Medial summa

När andra partier håller möte i Umeå blir det på sin höjd en artikel/redaktion. Inför, under och efter SD:s möte i Umeå den här gången har jag tappat räkningen på hur många artiklar som skrivits. SD är verkligen duktiga på att få medialt genomslag. Det måste jag ge dem. Och de vinner enormt på den här typen av rapportering. Något de flesta av oss inte vill.

Hej Farmor! Jag ringer för att gratulera dig på vår dag! Hur har du det där uppe i himlen?

Det här är en återkommande text som jag vid min och Farmors födelsedag alltid delar med mig. Jag känner att jag vill göra det, väldigt mycket eftersom min Farmor förmodligen var en ängel som i kläder av människa gick på vår jord tillsammans med oss andra.

Den 11 februari 1970 föddes jag. Samma dag fyllde min Farmor 59 år. Då jag fyllde 1år, fyllde hon 60 år och då hade vi kalas tillsammans. Mina föräldrar har berättat att det inte gick några flyg ner till Småland så vi kunde fira henne. Vi åkte tydligen bil ner tur och retur – ner den ena dagen och hem den andra. 100 mil enkel väg.

Jag är Farmors äldsta barnbarn, därför hade vi något speciellt hon och jag. Enda nackdelen var att hon bodde i Småland, långt från mig uppe i Umeå, vi sågs inte så ofta. Men då vi sågs höll vi ihop. Och jag fick alltid ha ansvaret för de yngre barnen – mina syskon och kusiner. Skulle vi plocka bär var det jag som hade ansvaret för bärhinken, de andra barnen var ju yngre.

Farmor och jag

Farmor tvekade aldrig att resa upp till oss från Aneby i Småland till Umeå i Västerbotten, då det var fest som bröllop, jämna födelsedagar eller disputation. Hon reste ibland med min faster med bil till Stockholm och tog flyg därifrån. Även vid väldigt hög ålder. Hon var en stolt mor över sina barn och väldigt glad och stolt även över sina barnbarn.

De sista åren var Farmor glömsk. Inte förvirrad, men glömsk. Då jag ringde till henne skrev hon upp det i sin bok för att inte glömma bort det.
”Det här var roligt, Erika. Jag måste skriva upp det i min bok så jag minns det här samtalet”, avslutade hon alltid.

Sommaren 2004 hälsade jag på henne på det hem hon då hade flyttat till. Jag hade fått berättat för mig att hon mindes bäst om man tittade på gamla bilder från 40-och 50-talen, så jag tog fram ett album och hon fattade ingenting.
– Erika, varför tittar vi på de här bilderna? frågade hon. Vi har ju nyare bilder på dig och mig. Och nu är du här och jag vill prata med dig, sa hon. 

Andra som hälsat på före mig hade mötts av något annat, något mer förvirrat hos henne. Den här dagen var hon klar i skallen och jag vill tro att det var min och Farmors grej. Det var vår stund.

Jag är så fantastiskt glad att hon var med på mitt bröllop, men mest glad är jag att hon kom upp då min Pappa fyllde 60 år så mina barn fick träffa henne och få ett fint minne av henne. Min dotter, som då var 4 år, satt med Farmor och pratade och samtalet gick något i stil med det här:
Farmor: Men vem är du då, min lilla flicka?
Min dotter: Jag heter Tilde.
Farmor: Vems lilla flicka är du?
Tilde: Erikas.
Farmor: Jaha! De sa´ i säga! Erikas flicka! Hur gammal är du?
Tilde: Jag är 4 år.
Farmor: Men vem är du, min söta flicka?
Tilde: Jag heter Tilde…

Samtalet fortsatte så i 40 minuter!  Och Tilde blev inte alls less!

Min Farmor och barn var något speciellt vackert tillsammans. Hon fångade deras intresse på ett sätt jag inte sett varken innan eller efteråt hos någon annan.

Då hon gick bort, hösten 2004, gick det upp ett ljus för mig under minnesstunden. 

Min Farmor måste ha varit en ängel som gick runt på vår jord!

Alla som var på minnesstunden pratade om min Farmor, deras Tant Maria, och alla hade så fina minnen från henne och alla tyckte att hon hade varit något alldeles särskilt.

En ängel.

Farfar gick bort för länge sedan och jag är säker på att han ordnade en fest för henne där uppe i himlen den dagen hon dog. De möbler de köpte efter sitt bröllop finns hos mig; en buffé, ett linneskåp och matsalsbord med stolar. De här möblerna har kommit att bli väldigt viktiga för mig och för mina barn. Fredagsmiddagen intas alltid vid Farmor Marias matbord, buffén har blivit vår mediabänk och linneskåpet är vårt linneskåp.

Idag är det den 11 februari 2017.
Jag fyller 47 år.
Farmor skulle ha blivit 106 år.

Numera kan jag inte ringa med telefonen och säga ”Grattis Farmor på födelsedagen!”. Jag ringer till henne i himlen och så pratar vi en stund. Samtalet går ungefär såhär:
Jag: Hej Farmor! Jag ringer för att gratulera dig på vår dag! Hur har du det där uppe i himlen?
Farmor: Men hej, kära Erika! Vad roligt att du ringer! Jag ser dig här uppifrån, du ser ut att ha det bra!
Jag: Ja, just nu är jag ute på Norrbyskär, vi köpte ju ett fantastiskt hus här ute för ett par år sedan. Vintertid kan man bara ta sig ut hit på ön om isen håller, vilket den faktiskt gjorde för oss idag. Idag ska jag ta en promenad runt ön, jag ska sätta mig på en sten och titta ut mot horisonten. Vill du göra mig sällskap där på stenen?
Farmor: Ja, min kära Erika. Det vill jag. Sådana platser är fantastiska. Ha det gott, vi ses vid stenen och vi tittar ut mot horisonten tillsammans. Kram så länge, min kära Erika.
Jag: Kram min fina Farmor. Min ängel.

Alkostopp i ett halvår

Jag har tagit ett beslut – under ett halvår ska jag skippa alkohol helt och hållet. Inte en droppe ska ner för min strupe. Varför? Fortsätt läs, jag förklarar här nedan.

Vinflaskor och vinglas

Häromdagen läste jag Ingela Hjulfors Bergs inlägg om att hon skippat alkoholen under 100 dagar och vilka vinster hon gjort tack vare det. Det inspirerade mig! Läs hennes inlägg ”100 dagar utan alkohol gjorde mig gladare”. Hon har bestämt sig för att fortsätta och jag har hittat egna ”varför” och det ska bli intressant att i sommar se hur det gått för mig! Flaskorna på bilden får stå orörda i skafferiet till dess, hur goda de än är.

Maximera rehabträning och annan träning

För ganska precis 11 månader sedan fick jag ett felskär i skidbacken som jag inte kunde parera. Skidan löste inte heller ur och jag kände ett knäck i knät. Jag kunde inte stödja på mitt ben alls och röntgen visade senare att jag drabbats av en så kallad medial tibiakondylfraktur, vilket i praktiken innebar att jag hade flera småfrakturer i själva ”klumpen” i knät och sedan hade även tibia/skenbenet klyvts 9 cm. Jag har bloggat om den resan och här kan man läsa mer om det.

Jag har försökt träna upp det här benet efter bästa förmåga. När jag tog bort gipset efter 6 veckor var det ingenting kvar, kändes det som, och vägen tillbaka är lång. Längre och svårare än jag kunnat föreställa mig. Till en början gick det rätt bra, men under de senaste månaderna är det som att det snarare går bakåt än framåt. Trappor är svårare nu och när vi under trettonhelgen åkte upp till fjällvärlden och tog en skidtur med turskidor blev det väldigt tydligt att mitt ben är allt annat än okej. Att ta ett glas då och då gör att träningsresultaten blir sämre. Under våren ska jag träna hårdare, inte dricka något alls och jag hoppas att mitt ben svarar bättre. Nästa vinter vill jag kunna åka skidor och skridskor. Idag är det otänkbart.

Slippa depression?

Jag har en utmattning i mitt bagage och även ett antal depressioner, vilka jag har behandlat med antidepressiva mediciner. I höstas slutade jag äta dem och nu måste jag jobba för att inte ramla ner i depression igen!

Jag har sett ett mönster – det är alltid under vårterminer som jag fallit ihop. Det är vårtermin igen och jag ska göra allt för att jag inte ska börja må dåligt. Jag tar en balansolja som justerar balansen mellan den inflammatoriska fettsyran Omega-6 och den antiinflammatoriska fettsyran Omega-3. Sedan jag började med den mår jag mycket bättre än på länge. Fettsyraforskare menar att man måste börja se depressioner som en inflammatorisk sjukdom, det hänger ihop så, menar de. Utöver balansoljan tar jag en D-vitaminkapsel som är väldigt rik på vitaminet. Det D-vitamin vi får till oss under sommaren räcker inte till våren då solen kommer tillbaka och d-vitaminbrist kan orsaka depression. Träning är också en komponent för att minska risken för depression och den ska jag ju maximera, som jag skriver ovan.

Men jag tror även att alkohol kan bidra till depression. Hur som helst är det verkligen värt att testa! Det är inte roligt att falla ner i depression.

Sömn

I perioder sover jag inte så bra. Jag kan vara väldigt trött, men sömnen vill inte komma ändå. Får man ordning på sin sömn och bra dygnsrutiner så får man också riktigt bra spinoff-effekter. Risken för att bli deprimerad minskar, man orkar mer, man får lust att göra fler saker, träningen går lättare och så vidare, och så vidare. Skippar jag alkoholen helt tror jag att sömnen kommer att bli bättre också. Hur som helst är det värt att prova!

Det här är mina varför och jag ser att alla hänger ihop med varandra. Jag återkommer i sommar med hur det gått och vad som hänt. Om mitt ben funkar, om jag slapp depression och om sömnen påverkades. Till dess kommer jag endast att fundera på om jag ska ha citron, lime, gurka eller lingon i vattnet till maten, inte vilket vin som passar till det vi äter 🙂

Har du koll på balansen?

balansva%cc%8ag

Jag har sedan en tid tillbaka läst en hel del näringslära och lärt mig ett och annat som jag tidigare inte hade någon som helst aning om. Här ska jag skriva om fettsyror och speciellt fettsyrorna Omega-3 och Omega-6. Ju mer jag läser på om de här inser jag hur viktigt det är att vi har en bra balans mellan dem. Något Livsmedelsverket inte anser, vilket jag blir vansinnigt förvånad över. På deras hemsida finns att läsa:

”När det gäller omega-6 diskuteras det om omega-6-fett skulle kunna öka risken för inflammatoriska sjukdomar. Den forskning som finns tyder på att det inte är så. I studier där man tittat på människors intag av olika mängder omega 6-fett ser man generellt ingen koppling mellan intaget av omega-6 och markörer för bland annat inflammation. I vissa studier har man tvärtom sett att omega-6 skyddar mot inflammation.”

Omega-6 är en livsnödvändig fettsyra som vi inte kan producera själva. Vi behöver den för att starta inflammationer och sätta igång immunförsvaret när vi råkar ut för en skada eller infektion. Men sedan måste något annat till för att inte inflammationen ska ta över och bli kronisk. Här är ett klipp som förklarar det hela på ett pedagogiskt sätt.

Jag behöver inte googla särskilt länge på ”omega-3 omega-6 balance”, ”omega-3 omega-6 ratio” eller ”omega 6 inflammation pubmed” för att inse att Livsmedelsverket inte har koll på det här. Det finns forskare runt om vårt jordklot som har tittat på det här och kommit fram till att vi behöver ha en balans mellan Omega-6 och Omega-3 som är så jämn som möjligt. Jag länkar till några av de forskningsrapporter jag hittat här:

Det finns massor med rapporter att läsa för den hugade.

”Jag lagar mat från grunden och äter varierat”

Så säger många, även jag. I vår familj äter vi lax minst en eller två gånger i veckan. Lax och andra feta fiskar innehåller ju mycket Omega-3. Trodde jag. Den lax som är lättast att få tag i är odlad i Norge och enligt Forskning och framsteg matas den odlade laxen med föda som upp till hälften består av soja, majs, raps, gluten från vete och solros- och linfrö. Och vad innehåller de här råvarorna? Jo, massor av Omega-6. Det vill säga laxen vi lättast får tag i är inte vad vi tror att den är längre.

Kossorna får kraftfoder – Omega-6-rik. När jag googlar på innehåll på kraftfoder för höns kommer jag till sajter som säljer det och i innehållsförteckningarna är det inte sällan solrosfrö och soja i det – saker som är rika på Omega-6. Äter vi svenskt kött äter vi djur som ligger på en Omega-6 – Omega-3-balans på 10:1-15:1 – alltså 10-15 gånger mer Omega-6 än Omega-3. Inte heller djuren är vad de var för en sisådär 60-70 år sedan. Och vi blir alla vad vi äter.

Så att äta varierat och att laga mat från grunden räcker inte för att vi ska få i oss rätt näring längre.

Så hur ska man göra då?

Omega-6 är superlätt att få i sig. Den har en egenskap att den håller länge, den härsknar inte så lätt – till skillnad från Omega-3 som har lätt för att härskna. Och vi behöver inte fundera på om vi får i oss tillräckligt av Omega-6, faktum är att vi får i oss betydligt mer än vi faktiskt behöver. Det knepiga är att få i oss tillräckligt med Omega-3. Det går inte att få i sig tillräckligt genom att äta varierat med de råvaror vi har tillgång till i våra matbutiker.

Jag har kommit fram till att vi behöver äta kosttillskott med Omega-3. På marknaden finns en uppsjö av de här och alla är inte bra. Det är EPA och DHA vi behöver och det återfinns i fet fisk som levt i det fria i kallt vatten. Eftersom det är så svårt att få tag i – och vi skulle behöva sätta i oss omkring 2 kg vildfångad fet fisk i veckan för att råda bot på Omega-6-överskottet vi får i oss – måste vi hitta en bra Omega-3-olja. Forskare pratar om att det är en stabil fiskolja vi bör äta och med stabil menar man att den har antioxidanter i sig. Det har de feta fiskarna naturligt i sig, men då man renar oljan från gifter och fiskproteiner renar man dem även från de här antioxidanterna. En stabil Omega-3-produkt kombinerar fiskoljan med antioxidanter, till exempel från högvärdig olivolja. Är den stabil håller den också längre innan den härsknar. Äter du en Omega-3-produkt och upplever att du ”rapar fisk” äter du en produkt som skadar dig mer än gör nytta. Den är redan härsken. En frisk olja/kaspel ska inte smaka eller lukta illa. Vissa produkter härsknar innan kroppen hunnit ta upp vad den ska ta upp – du har kastat pengarna i sjön därmed.

För att hitta rätt produkt ska du söka efter någon som ger dig höga halter av EPA och DHA, blandad med en bra antioxidant och gärna också D-vitamin. Då har du förmodligen hittat en som fungerar bra. Jag har googlat och studerat ett antal olika produkter på marknaden, den sammanställningen hittar du här.

Håll utkik här! Jag kommer att skriva mer i det här ämnet och snart kommer ett inlägg om varför det är viktigt med den här balansen.

Läs också:

Blockerad på Facebook

Facebook har gemenskapsregler för att vi alla ska kunna känna gemenskapen i nätverket. Det är ju bra, kan man tycka! Men det blir väldigt konstigt då de här reglerna slår helt tokigt! Jag ska visa lite olika exempel på bilder som inte tillåts på Facebook här. (OBS! Jag vet inte om exakt de här bilderna blivit blockerade, eller ens publicerats på FB. Men jag vet att liknande bilder har blivit det. Bilderna har jag googlat fram, var de publicerats skriver jag i bildtexten)

  • Personer av samma kön som kysser varandra

    Två män som kysser varandra

    Källa equlizer.se

  • Kvinna som ammar sitt barn

    Ammande barn

    Källa alltomforaldrar.se

  • Bild på stark kvinna som kämpar mot bröstcancer

    Charlotta Lundgren är en krigare mot cancer

    Charlotta Lindgren, Vindeln, har kämpat mot bröstcancer. Foto: Maria Westling, bild har publicerats i flera medier.

Och det är när folk har publicerat artiklar på Facebook som handlar om Charlotta Lindgren från Vindeln, som själv blev blockerad på Facebook när hon delade bilden på sig själv, som de blivit blockerad på Facebook:

Själv har jag delat tre artiklar som handlar om det här. Först togs artiklarna bort av Facebook med den här motiveringen:

fb-2

Idag delade jag den tredje artikeln i det här ämnet, den där vi får läsa om Babek Toloe som stöttar Charlotta Lindgren, och då valde nätverket att blockera mig i 24 timmar.

jag-a%cc%88r-blockerad

Vad är det då som tillåts att publicera på Facebook?

Jag är inte blockerad helt, jag kan surfa runt på Facebook, men jag kan inte skriva eller gilla något. Så jag har sökt lite på bröst, breast, titts, ass och butts och hittade följande bilder som ligger ute, allt är skärmdumpar från Facebook under eftermiddagen idag:

butt butt-clevage fuck-my-ass fo%cc%88rla%cc%8at-vad-sa-du-jag-ta%cc%88nkte-pa%cc%8a-bro%cc%88st saveed-pussy-ass-fuck

Alltså jag tycker att det känns väldigt konstigt med vad som är tillåtet och inte tillåtet på Facebook. Så jag skrev till dem ner mina åsikter. Ärligt talat vet jag inte om någon människa överhuvudtaget kommer att läsa det, jag antar att det är någon robot som har spärrat just den här bilden på Charlotta Lundgren, krigaren.

Här är mitt meddelande till Facebook:

Hej!
Jag anser att ni gjort ett misstag när ni blockerat mig, Charlotta Lindgren från Vindeln, Bröstcancerfonden, Folkbladet Västerbotten och några andra. Orsaken till att vi blockerats är för att vi delat bilden på/artiklar om Charlotta Lindgren från Vindeln där hon på sin gravida mage skrivit ”Jag är en krigare” och hon visar upp sin kropp där ena bröstet är bortopererat pga bröstcancer. Det här är inte en sexistisk bild, det är inte en bild som är ”porrig”. Det är en stark bild på en stark kvinna.

Män har i den här vevan lagt upp bilder på sina mansbröst och uppmanat folk att anmäla bilden, de bilderna har inte tagits bort av er. I grupper, som har uttalat rasistiska åsikter, har brott uppmuntrats – de har inte tagits bort, trots massanmälningar. Bilder som är uttalat sexistiska får ligga kvar. Men inte en bild på en krigare mot cancer. Jag anser att det är helt fel tänk från er. På grund av att jag delat texter om det här är jag nu blockerad i 24 timmar. Gör om, gör rätt!

Det tar sig ute på Norrbyskär

Jag har skrivit tidigare om hur vi arbetat med trädgården ute på huset vi har på Norrbyskär. Den intresserade kan läsa på taggen ”Norrbyskär” på den här sidan. Det är så roligt att se förändringen och nu börjar det arta sig rätt bra! Vi har snart gjort ett år ute på ön och mycket har hänt. Det börjar se rätt så städat ut! Även om vi fortfarande har en hel del ved kvar att klyva och även hitta på något sätt att förvara densamma. Vedboden är full och jag tror inte att hälften ens är klyvd. Vi jobbar på den saken också 🙂

IMG_5553 IMG_5554

Först har vi trädgårdslandet som såg ut som en äng för ett år sedan. Vi har inte riktigt orkat med att odla så mycket men lite prunkar det i alla fall! Av grannen fick jag några sättpotatisar, gurkört, gräslök och oregano. Själva har vi satt squash, mangold och sockerärtor. Persilja sådde vi, men upp kom endast några få kvistar.

IMG_5530

Vi har även byggt en trädgårdskompost. Tidigare ägare har haft en ”slänghög” längre ner på gräsmattan. Under årtionden har det slängts lite allt möjligt där. Det känns bättre och snyggare att ha det mer samlat. Badkaret har vi låtit stå kvar, i den växer det fina liljor och när gräset runtom blev klippt tyckte vi att det var rätt snyggt! I pallkragen mellan komposten och badkaret har vi en så kallad ”jordfabrik”. Vi komposterar vårt matavfall med en metod som heter Bokashi. Läs mer om det här och här. Det ska bli väldigt intressant att se hur det går!

IMG_5531Så kommer vi till delen av trädgården där vi fällde de där tio träden. Det var som ett mörker här förut. Idag är det öppet och fint och solens strålar kommer till oss om morgnarna. Som vi har rensat och sorterat kvistar i olika högar! Som vi har sågat upp stockar i bra längder! Som vi har klyvt ved! Som vi burit och krattat. Det artar sig som sagt!

IMG_5534

Sett från ett annat håll, uppifrån trädgårdslandet. Såhär såg det ut tidigare då poppeln stod kvar. Och efter det att vi fått träden fällda såg det ut såhär på samma ställe.

IMG_5535

Nu ser man även Röda Villan, tidigare stod här en enorm poppel som var mer död än levande. Under förra sommaren hade den bara bruna löv och vi upptäckte att stammen var väldigt ihålig då vi hade tagit ner den.

IMG_5540

Men att tro att man kan ta makten över naturen är bara naivt. Träden vill inte döden dö. De vill leva. Inte endast i den här stubben, det kommer skott över hela gräsmattan. Men skam den som ger sig!

IMG_5539

Och det här med att måla fönster, det tar vi ett annat år. En granne kom förbi häromdagen och frågade om vi räknat hur många rutor vi har. Nej, svarade jag. Han konstaterade lite torrt: ”Det är 140 stycken och alla måste nog kittas om”. Som sagt, ett annat år får det bli! 🙂