Jag har blivit en återhämtningsgudinna!

Jag har fått en helt ny kropp! Det som just nu händer i min kropp har jag aldrig varit med om tidigare och jag vill dela med mig av vad det är som händer, men först lite bakgrund.

  • Våren 2011 diagnostiserades jag med utmattningsdepression. Jag var totalt urlakad, mina muskler ville inte jobba alls. Vissa dagar kunde jag knappt gå utan att tala om för ena foten att den skulle sättas framför den andra. Min utmattning satte sig inte bara psykiskt utan även fysiskt. Allt gick som i slow motion.
  • Hösten 2012 började jag på Stressrehabiliteringen och det blir min början på något helt nytt. Här fick jag inte bara praktiska verktyg för att hantera vardagen på ett annat sätt, sjukgymnasten talade om för mig hur viktigt det är med fysisk aktivitet. Jag tyckte att det lät jobbigt, träna är något jag aldrig någonsin gjort. Jag har inte alls funnit det intressant eller roligt, det har bara känts jobbigt. Men hur det nu var skaffade jag mig ett träningskort på en anläggning och tog tag i tränandet, efter några veckor kände jag en så stor skillnad i hur jag mådde – både i min kropp och hur mycket bättre jag mådde psykiskt.
  • Jag har sedan våren 2013 tränat rätt så regelbundet. Mest har det varit cykelpass och body pumppass jag ägnat mig åt, jag gillar att ta ut mig riktigt ordentligt. Visst har träningsvärk varit ett tydligt inslag i min vardag under de här åren, men sånt är ju inget farligt. Det går ju över och är ett tecken på att du faktiskt använt din kropp.
  • Februari 2016 bröt jag mitt knä i slalombacken och då blev jag ju väldigt stillasittande. Det är inte så lätt att röra sig med benet i helbensgips, men mot slutet tog jag mig i alla fall ut på kortare ”hopp-promenader”.
  • Tiden efter att jag bröt knät var väldigt jobbig. Jag försökte, när gipset tagits bort, att träna på gym. Det ben som jag brutit hade verkligen inga fungerande muskler alls. Bara det där att lära sig att gå normalt var hur svårt som helst! Jag försökte och försökte, jag ville så oerhört gärna kunna gå på body pump, men det var omöjligt. Att springa och hoppa gick inte heller, det gjorde alldeles för ont i mitt knä. När jag deltog i cirkelpass fick jag anpassa väldigt mycket, vilket också har ökat på kompensationen där de starkare musklerna tar över så att de svagare inte behöver arbeta. Jag avslutade träningskortet, det var inte lönt att betala för något jag inte kunde använda på det sätt jag ville. Rehabträning kunde jag göra hemma, men träningsanläggningen funkade inte längre för mig.

Status 2018 – jag får inte träningsvärk och jag återhämtar mig snabbt!

Januari 2018: Jag skaffade nytt träningskort och tänkte att nu måste jag kunna gå på ett pass body pump, vilket jag gjorde. När vi gjorde squats och utfall var jag tvungen att liksom ”stirra ut” mitt vänsterben i spegeln och aktivt fokusera på det benet, annars fladdrade det bara till. Så svagt var det. Jag rabblade musklernas namn för att hjärnan skulle komma åt dem. Jag tog ut mig totalt! Bilden nedan visar vilka vikter jag hade på stången under det här passet.

Skärmdump från funbeat där jag loggar mina träningspass

Här fick jag, som väntat, en enorm träningsvärk och den satt i under ett par dagar. Fyra dagar senare gick jag på ett nytt pass och ökade på vikterna en smula och det var här som jag blev så förvånad. Ingen träningsvärk dök upp! Alls! För varje pass jag kört efteråt har jag kunnat öka på vikterna lite grann och jag har sedan dess provat lite olika aktiviteter, men body pump har varit min huvudaktivitet. Och ingen träningsvärk har dykt upp någon gång!

När jag tränade så här regelbundet under åren 2013-2016 drabbades jag av träningsvärk, ibland mer ibland mindre, efter nästan varje pass och jag kunde inte alls öka vikterna varje gång. Jag stod och stampade på med samma vikter länge innan jag kunde öka igen.

Igår tänkte jag att jag skulle prova något som det tidigare tagit två år att uppnå, nämligen att ha 20 kg på stången på låten med squats. Och det gick! Utan problem! Bilden nedan visar vad jag hade på för vikter igår, en och en halv månad efter mitt första pass body pump på flera år. Jämför med vikterna jag hade 4 januari!

Skärmdump med info på vilka vikter jag hade den här gången

 

Jag känner mig som SuperWoman!

Min egen slutsats är att min kropp kan idag ta hand om inflammationer på ett sätt den aldrig har kunnat tidigare. Träningsvärk är ju en form av inflammation som dyker upp när man tar ut musklerna ordentligt. Vidare drabbas jag inte lika fort av mjölksyra och jag återhämtar mig också på ett helt annat sätt än jag tidigare har gjort. Jag riktigt känner skillnaden jämfört med hur det har känts tidigare. Jag känner mig stark, pigg, fräsch och som om jag skulle kunna klara av i princip vad som helst i träningsväg! Nu har jag även lagt till ett par pass i veckan med yin yoga som komplement, det ger mig en bra djupstretch som jag också känner att jag behöver. Jag kan rekommendera appen ”Vila dig i form” för att göra egen yin yoga. Den finns här att ladda ner i iTunes och här för att ladda ner för androider.

Jag är lite ledsen att jag inte tog ett foto på mig själv innan jag började träna i januari, idag ser min kropp faktiskt helt annorlunda ut än den gjorde för bara en och en halv månad sedan. Rumpan har flyttat upp och magen har rutor. Armarna, axlarna och ryggen har också mer definierade muskler än för bara en dryg månad sedan. Det är faktiskt helt galet!

Vad är det då som gjort att jag blivit en återhämtningsgudinna?

För drygt två år sedan började jag äta en balansolja (sedan två månader äter jag balansoljan som är gjord på alger istället), som justerar så att förhållandet mellan Omega-6 och Omega-3 blir jämnare. Flera källor visar att människan under sin utveckling åt så att den låg på ett förhållande mellan de här fettsyrorna på 1:1 – alltså att de fick i sig lika mycket av de båda. Den mat vi äter idag innehåller väldigt mycket mer Omega-6 än Omega-3 och det är ju självklart att det gör att vi hamnar i en obalans mellan de här fettsyrorna då. Forskare menar att vi behöver dra ner på Omega-6 och öka intaget av Omega-3 då Omega-3 spelar så stor roll i våra kroppar, faktiskt ända ner på cellnivå och celler har vi väldigt många av och de har viktiga funktioner var de än verkar i våra kroppar. Här är ett långt inlägg på engelska, som på ett bra sätt förklarar vad den här fettsyran faktiskt gör.

Jag har tagit ett blodtest för att se hur jag ligger i det förhållandet och idag ligger mitt värde på hälsosamma 2,2:1 – alltså 2,2 delar Omega-6 per del Omega-3 i mitt blod. Jag kan verkligen inte förklara det som hänt i min kropp på något annat sätt än att den här balansoljan verkligen gjort sådan skillnad:

  • träningsvärken uteblir
  • återhämtningen går mycket snabbare än tidigare
  • musklerna blir starkare snabbare än tidigare
  • jag känner mig lika stark nu, efter en och en halv månads träning, som jag gjorde efter ett års träning förut!

Jag har ägnat mig åt att jämföra olika Omega-3-produkter och än har jag inte hittat någon som kan matcha den jag äter när det gäller innehållet av Omega-3-fettsyrorna som heter EPA och DHA, som är de fettsyror våra människokroppar behöver, och i stabilitet (dvs hur länge den håller sig fräsch). Hör gärna av dig om du vill veta mer! Jag har läst in mig rätt ordentligt på det här området.

Det här året har verkligen startat bra och jag kommer att fortsätta hålla i det här, för som min kropp fungerar idag ska den göra resten av mitt liv, har jag tänkt 🙂

Instabil träning ger stabilitet

Den senaste tiden har jag inte tagit mig iväg till gymmet alls, tyvärr. Jag har köpt en balansboll för att kunna träna mer hemma, enligt det schema jag fått av sjukgymnasten.

Mitt träningsschema

Igår kom balansbollen och jag gjorde just de här övningarna för första gången. Så himla jobbigt kan det vara, tänkte jag först. Men jo, det var det! Jag blev helt genomsvettig och slut i musklerna.

boll mellan knän. gör höftlyft, sträcker ut ett av benen

Först gjorde jag höftlyft med boll mellan knäna och sträckte ut benet. Jag inser att en basketboll, den enda jag hittade, är lite i största laget. Tuff balansövning!

Boll mellan ben, fötter på balansboll, gör höftlyft

Sedan försökte jag samma sak med fötterna på balansbollen. Att lyfta ena benet är något jag verkligen måste träna på här! Svårt och jobbigt!

Bild på mig med balansbollen bakom ryggen och jag knäböjer

Benböj med boll bakom ryggen gick betydligt lättare. Det är svårt att hålla ryggen helt rak, den vill gärna svanka. Jag kör ett mantra i skallen: ”Stolt rygg!”.

Bild på mig, gummiband runt sängben och mitt ben. Mitt ben dras bakåt

Sedan var det dags för gummibandet. Staven har jag för balansens skull. Här ska jag dra benet bakåt. Det tar bra!

Bild på mig med gummiband runt sängben och mitt ben. Mitt ben dras utåt

Dra benet åt sidan låter lätt, men det är banne mig svårt med balansen!

Bild på min, gummiband runt sängben och mitt ben. Mitt ben dras framåt

Dra benet framåt gick lite lättare.

Bild på mig, gumminand runt sängben och min fot. Benet dras in mot andra benet

Här ska jag dra benet in mot det andra benet. Gick okej.

Jag sitter på en balansboll och känner mig stark

Tidigare när jag varit på gymmet och tränat i maskinerna har jag inte fått så mycket träningsvärk, även om jag tycker att jag tagit ut mig ordentligt. Idag har jag det!

Jag inser att den här bollen kommer flera i familjen att ha nytta av. Det ger så kallad instabil träning, vilket är bra – alla småmuskler måste samarbeta med de större för att få bättre balans och stabilitet. Här finns fler övningar med balansboll. Min sjukgymnast berättade att hon sett en film med en som stod på bollen, hade en skivstång över axlarna och gjorde benböj! Där är jag inte riktigt än, men tydligen ska det gå! 🙂

Tålamod, Erika! Tålamod!

Den här veckan har jag varit på sjukhuset inte mindre än tre gånger. Först ut var röntgen och röngtenpersonalen sa att läkaren nog skulle bli nöjd då han såg bilderna.

Så överväldigad blev han inte, som jag hade sett framför mig. Men det har i alla fall bildats ben där frakturen är och det är bra. Sedan frågade han mig om jag följt det program jag fick av sjukgymnasten för en månad sedan. Nja, inte riktigt, jag har som hittat på lite själv på gymmet. Jag har skrivit upp allt jag gör i appen Funbeat och såhär ser diagrammen ut.

Träningsdiagram

Träningsdiagram2

Jag tycker att det har funkat bra och så värst mycket träningsvärk har jag förvånansvärt nog inte fått! Jag är inte en person som kan träna ”lite” eller ta i ”lagom mycket”. Jag vill ta ut mig ordentligt, jag vill få upp pulsen till så nära max det går. Jag vill känna att jag tagit i ordentligt. Så som uppvärmning varje gång har jag cyklat på väldigt låg växel i 20 minuter – eller så att det blir en mil. Jag har trampat runt och legat på RPM (varv per minut) kring 100 och pulsen har legat över 160 under hela passet. Har känt mig riktigt nöjd med det. Men läkaren tittade lite allvarligt på mig och sa att jag riskerar att överanstränga mig… Ett par citat från läkarbesöket kommer här:

Hade du varit en fotbollsspelare som skulle tillbaka hade jag sagt att det det tar minst 9 månader. Det är det du måste förhålla dig till.

Gör det bara lite ont så är du överansträngd.

När han undersökte stabiliteten i mina ben frågade han mig om jag tidigare skadat det andra benet. Och ja, det har jag, men inte alls så här illa. Jag brukar säga att det är lite ”sladdrigt”, men det har blivit bättre med hjälp av utfallsövningar. Han sa att jag nu är mer stabil i det ben jag bröt än i det jag betraktar som friskt! ”Du har bergis en främre korsbandsskada där”, sa han. Han sa också att den skada jag nu har dragit på mig är benägen att skapa artos… Jahapp! Känns ju sådär, måste jag säga.

Idag träffade jag sjukgymnasten som gav mig ett träningsprogram och lärde mig mer. Målet är att jag ska lära mig att gå utan att halta och det gör man med hjälp av kryckor. Ortosen ska jag inte använda längre. Knäkontroll måste jag ha i varje steg jag tar. Även hon tryckte på att jag måste lyssna på kroppen och gav mig en stödstrumpa. Den ska hjälpa mig att känna om knät svullnar.

IMG_5188

Med det här träningsprogrammet ska jag komma tillbaka – det är mycket instabil träning och det är nog riktigt bra. Fler övningar med balansboll finns här, en sida sjukgymnasten tipsade om. Hon sa att den här skadan tar minst ett år innan man är tillbaka fullt ut… Någon som har en stor burk med tålamod att sälja?

Läs även

Att komma tillbaka efter helbensgips

Jag har skrivit tidigare om att jag börjat rehabträna och det är fantastiskt skönt att äntligen få ta ut mig kroppsligt igen! Även om jag är en person som gillar gruppträning och verkligen inte alls tycker att träna på gym i maskiner är roligt, har jag på slutet lärt mig det senare. Jag är på gymmet 4-5 gånger i veckan och kör mitt schema. Jag börjar med att på ungefär 20 minuter cykla 1 mil. Jag har satt som tid att jag ska cykla 20 minuter, men de sista gångerna har jag då tiden gått ut varit så nära 1 mil att jag fortsatt för att nå milen. Det är skönt att få upp pulsen och svettas ordentlig!

Jag tar av mig ortosen, mitt robotben, när jag cyklar, för att musklerna ska få svälla ut och jobba ostört. Det gör jag också när jag kör i maskinerna för framsida, baksida, insida lår och rumpa. I de maskinerna kan det inte bli snett, musklerna får jobba utan hinder och jag kör på tills det brinner.

Men det här med att bygga muskler när man har ett nolläge att utgå från är verkligen inte lätt! Träningsvärk har jag hittills fått i överkroppens muskler, även fast jag tar i så mycket jag kan när det gäller ben och rumpa – vilka varit inaktiva sedan i början av februari.

Mitt lår efter sex veckor i helbensgips

Såhär såg mitt lår ut den dagen jag tog bort gipset, 23 mars. Det ser ut som en överarm. Jag tyckte att det såg ut som ett lårbensskelett där allt bara hängde dött ner. Det såg inte alls levande ut för fem öre. Flagorna av död hud fick jag jobba på för att få bort. Jag har skrubbat och smort, skrubbat och smort. Och jag har också unnat mig vaxning av mina ben, vilket var fantastiskt skönt – efteråt!

Idag, 3 veckor utan gips, är mitt ben fortfarande fjantigt smalt. Jag är en person utan tålamod och det känns frustrerande. Jag sträckte ut mina ben häromdagen och såg att även mina fotleder är olika i storlek.

Bild på båda mina ben, vänster mycket smalare än höger

Idag mätte jag dem. Så här ser de ut. Tajtsen sitter olika på de båda benen…

Mitt högra lår mäter 51 cm

Mitt friska lår mäter 51 cm. Jag ser nu då jag ser bilden att jag dessutom dragit in lite på måttbandet.

Mitt vänstra lår mäter 47 cm

Mitt brutna ben mäter lite drygt 47 cm över låret.

Min högra vad mäter 34 cm

Det här är min vad på friska benet…

Vaden på brutna benet mäter 32 cm

… det här är min vad på brutna benet.

Jag har lite att jobba upp!

Mitt ben med ortosen, aka robotbenet

Med mitt ”robotben” kan jag hemma gå utan kryckor. Då jag rör mig ute, går promenader, vill jag ha dem med som trygghet. Men jag vågar inte göra någonting utan mitt robotben. Utan det vågar jag inte röra mig utan kryckor alls! Jag inbillar mig att mitt knä ska vika av då jag vet att jag 1) har inga muskler, 2) frakturen nog inte är läkt till 100%, 3) korsband och muskler verkligen slets ut i olyckan – men trots allt satt fast. Det finns en del som ska läka, jag måste känna mig supertrygg innan jag vågar göra mer än jag vågar idag.

En dag i taget, tålamod är ett måste.

Läs mer om min skada och rehabträning här:

Rehabträning #2

Det har gått tre veckor sedan jag blev av med mitt helbensgips och fick ett träningsschema och en ortos, efter det att jag i början av februari bröt mitt ben i en skidolycka. Jag fick förra veckan börja belasta benet fullt ut och då började jag också att rehabträna ordentligt på gymmet. Efter första träningen där, då jag framför allt cyklade, la sig min svullnad i knät ordentligt och rörligheten ökade enormt! Hemma kan jag gå utan kryckor då jag har ortosen på. Utan den vågar jag inte göra något. Den är mina muskler, ledband och korsband just nu. Nu har jag vågat prova lite mer träning som inkluderar benen mer.

Först cyklar jag mig varm i 20 minuter. Jag försöker hålla RPM på omkring 90 för att ordentligt få upp flåset och värmen i kroppen. Nu har jag även tagit av mig ortosen då jag cyklar. Foten sitter ju fast och det kan inte bli snett, tänker jag. Och musklerna får svälla i fred då de blir varma och får arbeta.

IMG_5074

Baksida lår har jag förstått är en viktig muskel att träna för funktionen i benet. Jag kör sittande bencurl i maskinen och har 12,5 kg och kör repetitioner om 3×20.

IMG_5073

Framsida lår måste också få sitt, jag har samma vikt och kör lika många repetitioner som på baksidan här.

Igår tänkte jag också att andra muskelgrupper skulle få sitt så jag provade andra maskiner.

IMG_5068

Insida lår tänker jag är bra också för stabiliteten så den provade jag för första gången i går. Här kunde jag lägga på 27,5 kg och körde även här 3×20 repetitioner.

IMG_5069

Rumpan styr ju också baksida lår, vilken är bra för funktionen av benet. Den fick också sitt. Här hade lapparna med antalet kilo på maskinen fallit bort, men jag tror att jag hade samma som ovan här. 27,5 kg och 3×20 repetitioner.

Sittande benpress

När jag väl var igång och benen var varma så körde jag med sittande benpress som tar alla de här tre musklerna samtidigt. Här la jag på 20 kg och körde mina vanliga 3×20 repetitioner.

Jag blev lite osäker på om jag överansträngt mitt ben med allt det här, men det känns bara bra idag! Visst har jag lite träningsvärk, men inte någon ohanterlig sådan. Bara skön.

Tåhävningar är också bra. Sådana ska jag göra tills vaden är trött, idag har jag träningsvärk i vaden. Att stå på ett ben är bra också för stabiliteten. Jag tror att instabil träning är bra. Då tränar man även de mindre musklerna som är svåra att komma åt annars.

Utöver benen får överkroppen också jobba. Axlar, rygg, biceps, triceps och magen får också sitt. Det är så oerhört skönt att äntligen få träna! Jag är inte längre orolig att jag inte ska kunna komma tillbaka, mitt ben kommer bli bra! 🙂

Rehabträning #1

Idag tinade jag upp mitt gymkort som sedan olyckan varit fryst. Jag har verkligen längtat efter att få gå dit och prova mig fram. Egentligen är jag en gruppträningsmänniska och gillar verkligen inte att sitta med apparaterna i gymmet, men nu får det bli så ett tag framöver.

Min plan har varit att cykla på lägsta växeln i kanske 20 minuter till att börja med och sedan se vad som händer. Jag får inte överanstränga mig, då blir det bara värre. Kruxet med mig är att jag har lite svårt att inte ta ut mig. Hjärnan måste verkligen kopplas in för att kroppen ska kunna vara smart.

Bild på mina ben på motionscykel

Efter ett tag tyckte jag att det var lite mesigt att cykla på lägsta växeln, naturligtvis. Men då kom jag på att om jag bara cyklar med det friska benet så följer ju det andra med automatiskt! Och det sjuka benet får en bra böj-och-sträck-stund i alla fall. Så jag ökade på motståndet och körde på tills det friska benet blev lite trött. Allt gick bra! 🙂 Sedan gick jag till maskinerna och kollade in dem – jag kan ju använda alla som inte involverar ben. Så axlar, biceps, triceps, bröst och rygg fick sitt och magen fick sitt på mattan innan jag avslutade. Skönt!

Vad som sedan har hänt är följande:

  • Jag är mindre stel i knät
  • Jag kan gå kortare sträckor utan kryckor!
  • Jag är gladare och kroppen känns riktigt bra

Det här ska jag göra till en daglig rutin. Jag vill ha tillbaka mina muskler och stadgan i benet, det måste ta den tid det tar. Just nu är det vänstra benet ynkligt, men knät svullet.

Bild på mina lår, det vänstra mycket svagare än det högra

(Det här är mitt inlägg 28/100, dag 29, i bloggutmaningen #blogg100)

 

Mer rörlig i knät!

I onsdags tog jag bort mitt helbensgips som jag haft i sex veckor. Jag var då rädd, gipset har varit väldigt stabilt. Nu har jag inga som helst muskler och endast en ortos som stöd.

Jag fick ett träningsschema som jag följt sedan i onsdags. 

Att hitta lårmusklerna  igen är som att försöka hitta knipmusklerna efter en förlossning. Lättare sagt än gjort. Men det har hänt saker! I går kunde jag plötsligt böja benet mer än innan olyckan!  
Till veckan ska jag aktivera mitt vilande gymkort och försiktigt börja cykla. Det känns spännande och roligt!

(Det här är mitt inlägg 27/100, dag 27 i bloggutmaningen #blogg100)

Händerna värker när jag går

Jag är inne på min sista vecka med helbensgips efter det att jag i början av februari bröt skenbenet i en skidbacke. Den här veckan har jag också tagit mig ut på promenader, något jag inte alls fixat tidigare. Jag får, tack och lov, markeringsgå med mitt gipsade ben nu och det underlättar en hel del.

Idag har jag gått mellan olika möten, och det har blivit en hel del steg promenerande och/eller hoppande!

Skärmdump från Hälsoappen i iPhone: 13 756 steg, 11,27 km

När man har två ben som funkar bra brukar man ju känna sig lite skön i benen efter att ha promenerat. Jag känner inte riktigt så. Däremot är händerna riktigt ömma. De får ju ta hela min kroppsvikt då jag går. Jag bävar lite för hur de kommer att kännas i morgon då jag vaknar. I morgon kommer jag inte att gå så himla många metrar, känns det som just nu! 🙂

Nedräkningen har börjat – på onsdag blir jag av med helbensgipset och kommer istället att få en ortos. Längtar efter att få böja mitt ben!

(Det här är mitt inlägg 17/100, dag 17, i bloggutmaningen #Blogg100)

Funderingar efter att ha sett Gympaläraren

Jag har hört många prata om ett program som nu går på SVT som heter Gympaläraren. De som pratat om det har sagt att det borde vara fängelsestraff för personer som inte ser det. I eftermiddags såg jag första programmet, som gick tidigare i veckan. Och jag håller med.

Skärmdump från programmet på SVT Play

I programmet åker Kalle Zackari Wahlström tillbaka till sin gamla högstadieskola med uppdraget att få eleverna att röra på sig mer. Allt fler rapporter visar på att våra barn och unga rör på sig allt mindre, och den idrottslärare han träffar nu, för övrigt samma han hade när han gick på den här skolan, berättade att den typen av idrottslektioner Kalle hade när han gick i skolan kan läraren inte ha idag. Ungdomarna klarar inte av det fysiskt!

Daniel Berglind, barnhälsoforskare vid Karolinska Institutet i Solna (KI), berättade i programmet att endast 30% av fyraåringarna i Sverige rör sig tillräckligt mycket! 70% gör alltså inte det av våra fyraåringar! Jag blir faktiskt chockad över de här siffrorna. Som jag minns mina barn i den åldern hade de väldigt aktiva dagar på förskolan, de lekte och var sällan stilla.

I programmet möter han också en kille som totalt har gett upp. Han går till lektionerna, men gör ingenting alls under dem. Han vill inte få olovlig frånvaro, men inaktivitet kan han leva med. Jag kände, då jag lyssnade på samtalet med den här killen, att han måste få känna sig viktig för någon och att det är akut. Det ska bli spännande att följa programmet under våren! Klicka här för att komma till programmet på SVT Play, där det ligger till i september 2016. Se programmet och uppmuntra barnen att gå ut och gå!

(Det här är mitt inlägg 13/100, dag 13, i bloggutmaningen #Blogg100)

Pepp att må bättre!

Jag har bestämt mig för att 2016 ska bli ett år där jag mår mycket bättre än jag gjorde under 2015. Förra året tappade jag lusten för att träna, något som verkligen visade sig i hur jag mådde i såväl kropp som själ. Och då man legat på latsidan och inte tränat på länge är det motigt att komma igång. Jag har tagit nåt pass här och där och drabbats av en fruktansvärd träningsvärk, vilket inte ökar på lusten och drivet att satsa igen.

Men nu! NU har jag bestämt mig för att jag ska göra minst 2 pass/vecka, gärna fler. Jag har tidigare upplevt skillnaden i skidbacken mellan att vara totalt otränad till att ha bra med benmuskler och kondition – STOR skillnad och mycket roligare att åka när man orkar mer! Snart drar vi till fjälls igen och i år ska jag orka ta mig ner för backarna utan knot!

Bild med text: Work out, sleep enough, eat better, drink more, look awesome

Appar och grupper som hjälpmedel

Jag registrerar mina aktiviteter i appen Funbeat och där blir det snygga diagram över vad man gör. Det peppar mig i alla fall. Jag vill ha många färger, det blir liksom snyggare så 🙂 Under januari har jag faktiskt kommit igång en del, det här är min bild för de senaste 30 dagarna. Cirkeldiagram

Men det gäller ju att hålla i också! Jag känner att jag skulle vilja dra ihop ett gäng där vi peppar varandra! En kompis till mig skulle behöva samma pepp, men då i syfte att gå ner i vikt. Vi har tänkt skapa en grupp på Facebook där vi peppar varandra till ett bättre mående. Vi tänker att man kanske inte måste ses så ofta eller ens träna tillsammans, men att vi i gruppen berättar hur det går. Där kan vi klaga, vi kan jubla och ge varandra pepp och även goda råd.

Vill även du peppas att träna och/eller gå ner i vikt? Skriv till mig så berättar jag mer! 🙂

NU KÖR VI ett 2016 där vi mår bra!

Start where you are, use what you have, do what you can