”Men, man vet ju aldrig. Det kan ju vara på riktigt.”

Igår skrev jag ett inlägg om ett av de kedjebrev som cirkulerar runt på Facebook och handlar om omgörningen av algoritmerna på plattformen. Det här inlägget ska handla om kedjebrev i största allmänhet.

Kedjebrev via messenger

Det händer titt som tätt att meddelanden skickas via messenger med innehållet om att man inte ska lägga till en person med ett visst namn. Personen uppges vara en hacker som kommer att ta över ditt konto och mer därtill. Den senaste gången har det handlat om en svensk person, som jag har kollat upp. Personen verkar länge ha levt med psykisk ohälsa och omges av flera som vill hen illa, verkar det som. Att ogrundade rykten om att hen skulle vara en hacker spreds runt hela Facebook, gjorde inte att måendet blev bättre hos den här personen.

Skulle Facebook vara utsatt för en hackerattack av det slag som det skrivs om i de här kedjebreven skulle Facebook själva gå ut med information, var så säkra på det. Dessutom skulle vi se massor av artiklar i ämnet.

Fundera ALLTID på hur rimligt det är att det står till som det skrivs om i de här meddelandena! Varför är det din kompis, som inte är så bra på internetsaker, som skickar det till dig och inte Facebook själva? Tror du att personen som skickar dig meddelandet kan mer? Var källkritisk, googla på namnet och se vad du hittar.

Kedjebrev i statusuppdateringar

Rätt ofta förekommer det att det skickas runt kedjebrev med behjärtansvärda ändamål. Det vanligaste är att de handlar om cancer, psykisk ohälsa eller om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och man vill genom att dela vidare visa att man stöttar personer som lider av det ena eller det andra.

Behjärtansvärt, absolut!

Verkningsfullt? Inte så mycket.

Visst är det väldigt bra att uppmärksamma och sprida kunskap kring cancer, psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktioner, men kedjebrev är verkligen inte det bästa sättet att göra det på. Folk uppfattar det nämligen som spam och spam vill de allra allra flesta ha så lite som möjligt av. Just nu cirkulerar det här omkring och jag har verkligen försökt läsa texten flera gånger, men inte lyckats hålla min koncentration uppe hela vägen. Jag fick dela upp det och läsa i omgångar för att komma till slutet. Innehållet är på tok för intetsägande, det innehåller även skuldbeläggande och ”hot” om att man kommer att ta bort personer som inte kommenterar uppdateringen.

Kedjebrev om cancer på Facebook

Varför cirkulerar sånt här?

Jag tror det beror till stor del på osäkerhet. När det gäller de här ”kopiera och klistra in i ett eget inlägg”-kedjebreven kan det nog också vara så att man vill visa att man verkligen är en omtänksam person som bryr sig om andra och särskilt om utsatta människor. Jag har pratat med några kompisar som inte riktigt vet hur de ska hantera när personer som de verkligen gillar delar sånt här. De vill ju inte att kompisen ska tro att de inte bryr sig om andra, samtidigt som de inte vill dela vidare spam. För spam är vad det är. I våra e-postsystem kallas spam för skräppost och vi måste börja behandla kedjebreven och ”kopiera-klistra in-och-dela-vidare” på samma sätt som vi hanterar skräpposten i våra e-postsystem.

När det gäller meddelanden om superhackers och om Facebooks algoritmer så blir jag lite mer fundersam. Litar vi idag så oerhört lite på etablerade medier att vi hellre litar på vad en kompis skickar? Jag har talat om för flera som skickat meddelanden till mig om sånt här och de reagerar inte sällan med ”Men, man vet ju aldrig. Det kan ju vara på riktigt.”. Men det här är spam och inget annat. Det är skräppost, alltså.

Jag hoppas innerligt att de här kedjebreven snart slutar cirkulera. Det är vansinnigt tröttsamt att inlägg efter inlägg ser likadana ut. Visst skulle det vara roligare om alla bara delar med sig av intressanta artklar, kul bilder, reflektioner som kommer från en själv och inte från någon som vill skicka spam? Tänk vilka facebookflöden vi skulle få om vi slutade skicka runt spam 🙂

Vill du verkligen göra skillnad?

Facebook har rätt nyligen öppnat upp för att vi alla kan starta insamlingar till olika organisationer. Jag har en som pågår just nu, till förmån för Suicide Zero, som arbetar med att lyfta upp psykisk ohälsa och ambitionen att minska antalet självmord. Man kan välja mellan väldigt många olika organisationer och det är enkelt och ett väldigt mycket mer effektivt sätt att lyfta en behjärtansvärd fråga. Det genererar pengar till organisationen att fortsätta forska eller arbeta för det de forskar om/arbetar för. Bilden nedan visar var du kan starta en insamling till någon ideel organisation.

Skärmpump från Facebook

Starta en insamling du med och gör skillnad på riktigt! Lycka till! 🙂

 

Annonser

Om Facebooks algoritm, spam och kedjebrev

Den senaste tiden har mitt Facebookflöde ändrats från att jag haft personliga och unika uppdateringar till att väldigt många publicerar samma sak. Nämligen ett kedjebrev där det påstås att i och med att Facebook har skruvat om sina algoritmer så ser vi numera uppdateringar från endast 25 av våra vänner. Det här stämmer inte, det är ett kedjebrev och kedjebrev är spam och fake news, vilket vi borde ha lärt oss vid det här laget.

Jag sökte upp källan, Mark Zuckerberg, och hittade hans inlägg om omgörningen av algoritmerna vilket jag skärmdumpade i två bilder.

Skärmdump Mark Zuckerberg från 12 januari 2018

Syftet med strukturförändringen i algoritmerna är alltså att vi ska få mindre annonsörer och mer vänner i flödet! Det vill säga tvärtom från vad kedjebrevet låter meddela. Mer vänner, mindre spam.

Jag gjorde också en snabb googling för att se vad som är skrivet av svenska medier och bloggare med kunskap och hittade flera bra länkar.

Det här är bara några av de texter jag hittat när jag gjorde en snabb googling.

”Men jag ser ju bara samma sak hela tiden”

Ja, något som irriterar mig och många med mig är att Facebook har bestämt åt oss att vi ska se de mest populära inläggen i våra flöden istället för inlägg i kronologisk ordning. Det här går tyvärr inte att ställa in, det är något vi aktivt måste välja varje gång vi uppdaterar sidan, se bild här.

Genom att välja ”senaste” så kommer uppdateringarna i ordning, men det måste som sagt göras varje gång vi uppdaterar sidan.

Mediasidor och företagssidor kommer att prioriteras ner, för att vi ska få en större interaktion med våra vänner. Vill man fortsatt ha uppdateringar från t ex Dagens Nyheter i sitt flöde kan man välja det också, se bild här.

Med den här kunskapen, kan vi inte bara komma överens om att strunta i att dela kedjebrev och istället dela saker som är unika för just oss som är enskilda användare av plattformen? Flödet blir så mycket mer intressant då! Jag önskar mig ett roligare flöde med mycket färre spam i form av kedjebrev framöver! Med uppdateringar från mina vänner, som är unika för just var och en av dem.

 

#METOO

Igår svämmade Facebook över av statusar skrivna av kvinnor där det stod:

”Me too.
If all the women who have been sexually harassed or assaulted wrote ”Me too” as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem.
#metoo

Även Twitter svämmade över under hashtaggen #metoo

Skärmdump från twitter

Jag var en av dem som delade statusen. Idag ser jag en massa män som är tagna av att inse att de känner så väldigt många kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier och/eller övergrepp. Och det är bra.

Dock är jag förvånad över att män är så ovetandes om hur utbrett det här faktiskt är! Jag tycker att vi pratat om det här väldigt mycket och väldigt länge nu!

Jag hoppas verkligen att det här har på riktigt blivit en ögonöppnare för män att rannsaka sig själva och faktiskt också stå upp och synliggöra de här kränkningarna när de händer fortsättningsvis!

Bild med text #metoo

Jag ska ge några exempel på vad jag varit utsatt för:

När jag gick i grundskolan och gymnasiet var det vardagsmat att killarna tafsade en på rumpan, på brösten, ropade saker efter en i korridoren, tjuvspinkade genom dörrspringan till vårt duschrum på gymnastiken, jagade oss tjejer på rasten och tryckte upp oss mot väggen för att tafsa och pussas. Jag gick i skolan i ett vanligt svenskt medelklassområde i norra Sverige på 70- och 80-talen.

Senare i livet har killkompisar tagit för sig när det gäller sex. Jag har varit med om att mina vänner har förgripit sig på mig, för att de hade lust just då. Jag har också varit med om att den jag varit tillsammans med gjort detsamma. De har inte varit intresserade att kolla efter om även jag hade lust. Deras lust var viktigare än min lust. Eller min olust är nog bättre uttryckt.

Ute på krogen har män fortsatt att tafsa: i kön till baren, på dansgolvet, i kön till toaletten, i trängseln i lokalen. Tafsat på min rumpa, mitt skrev, mina bröst. Eller stått vid baren och klätt av mig kläderna med blicken när jag dansat på dansgolvet.

Jag har blivit kallad ”lesbisk jävla hora” när jag bett en man att avlägsna sig från vårt bord med bara kvinnor efter det att jag gjort tydligt för honom att han bidrog med negativ energi och att ingen av oss var intresserade av att följa med honom hem och titta på porr. Han lämnade bordet först då en vakt kom och hjälpte honom därifrån.

Jag har fått bilder på mäns erigerade snoppar skickade till mig utan att jag bett om det ett otal gånger. Män har också känt sig manade att berätta för mig hur kåta de är och vad de skulle vilja göra med mig, ibland utan en närmare presentation av sig själva. Som ett första ”hej”.

Jag har också fått uppmaningen att skicka bilder på mig naken till män väldigt många gånger.

Vanliga vita medelklassmän

De killar/män/snubbar som utsatt mig för det här är alla vanliga killar/män/snubbar. Det är killar/män/snubbar med vanliga jobb, vanligt socialt liv, ibland även med fru och barn, men där han velat ha ”lite skoj” vid sidan av. Ingen av de här killarna/männen/snubbarna har varit invandrare, ska jag tillägga. Samtliga har varit vita medelklassmän.

Jag är en kvinna som kommit väldigt lindrigt undan.

Jag säger som Frida Boisen i en krönika:

” Jag hoppas att ”me too” inte blir ett kvinnovrål som ekar ut över vår värld, utan åtgärd. Låt #Metoo bli ett vrål som leder till förändring.

Ett vrål som ger oss alla chansen att visa vart vi står. Att vi än mer tar ställning för en jämställd värld. En värld där alla människor ska behandlas med respekt.

Det är vår förbannade plikt som människor.”

 

Blockerad på Facebook

Facebook har gemenskapsregler för att vi alla ska kunna känna gemenskapen i nätverket. Det är ju bra, kan man tycka! Men det blir väldigt konstigt då de här reglerna slår helt tokigt! Jag ska visa lite olika exempel på bilder som inte tillåts på Facebook här. (OBS! Jag vet inte om exakt de här bilderna blivit blockerade, eller ens publicerats på FB. Men jag vet att liknande bilder har blivit det. Bilderna har jag googlat fram, var de publicerats skriver jag i bildtexten)

  • Personer av samma kön som kysser varandra

    Två män som kysser varandra

    Källa equlizer.se

  • Kvinna som ammar sitt barn

    Ammande barn

    Källa alltomforaldrar.se

  • Bild på stark kvinna som kämpar mot bröstcancer

    Charlotta Lundgren är en krigare mot cancer

    Charlotta Lindgren, Vindeln, har kämpat mot bröstcancer. Foto: Maria Westling, bild har publicerats i flera medier.

Och det är när folk har publicerat artiklar på Facebook som handlar om Charlotta Lindgren från Vindeln, som själv blev blockerad på Facebook när hon delade bilden på sig själv, som de blivit blockerad på Facebook:

Själv har jag delat tre artiklar som handlar om det här. Först togs artiklarna bort av Facebook med den här motiveringen:

fb-2

Idag delade jag den tredje artikeln i det här ämnet, den där vi får läsa om Babek Toloe som stöttar Charlotta Lindgren, och då valde nätverket att blockera mig i 24 timmar.

jag-a%cc%88r-blockerad

Vad är det då som tillåts att publicera på Facebook?

Jag är inte blockerad helt, jag kan surfa runt på Facebook, men jag kan inte skriva eller gilla något. Så jag har sökt lite på bröst, breast, titts, ass och butts och hittade följande bilder som ligger ute, allt är skärmdumpar från Facebook under eftermiddagen idag:

butt butt-clevage fuck-my-ass fo%cc%88rla%cc%8at-vad-sa-du-jag-ta%cc%88nkte-pa%cc%8a-bro%cc%88st saveed-pussy-ass-fuck

Alltså jag tycker att det känns väldigt konstigt med vad som är tillåtet och inte tillåtet på Facebook. Så jag skrev till dem ner mina åsikter. Ärligt talat vet jag inte om någon människa överhuvudtaget kommer att läsa det, jag antar att det är någon robot som har spärrat just den här bilden på Charlotta Lundgren, krigaren.

Här är mitt meddelande till Facebook:

Hej!
Jag anser att ni gjort ett misstag när ni blockerat mig, Charlotta Lindgren från Vindeln, Bröstcancerfonden, Folkbladet Västerbotten och några andra. Orsaken till att vi blockerats är för att vi delat bilden på/artiklar om Charlotta Lindgren från Vindeln där hon på sin gravida mage skrivit ”Jag är en krigare” och hon visar upp sin kropp där ena bröstet är bortopererat pga bröstcancer. Det här är inte en sexistisk bild, det är inte en bild som är ”porrig”. Det är en stark bild på en stark kvinna.

Män har i den här vevan lagt upp bilder på sina mansbröst och uppmanat folk att anmäla bilden, de bilderna har inte tagits bort av er. I grupper, som har uttalat rasistiska åsikter, har brott uppmuntrats – de har inte tagits bort, trots massanmälningar. Bilder som är uttalat sexistiska får ligga kvar. Men inte en bild på en krigare mot cancer. Jag anser att det är helt fel tänk från er. På grund av att jag delat texter om det här är jag nu blockerad i 24 timmar. Gör om, gör rätt!

Jag manar till källkritik

Just nu snurrar det runt en text på Facebook där det står:

Alla era poster kan bli offentliga imorgon. Även de budskap som har tagits bort eller bilderna inte tillåtet. Det kostar ingenting för en enkel kopiera och klistra in

Bättre sent än aldrig är rätt. Kanal 13 nyheter pratade just om denna förändring i facebook är integritetspolicy. Jag ger inte facebook eller någon enheter associerade med facebook tillstånd att använda mina bilder, information eller tjänster, både tidigare och kommande. Genom detta uttalande meddelar jag facebook att det är strängt förbjudet att lämna ut, kopiera, distribuera, eller vidta andra åtgärder mot mig på grundval av denna profil och / eller dess innehåll. Innehållet i denna profil är privat och konfidentiell information. Kränkningen av privatliv kan straffas enligt lag (ucc 1-308-1 1 308-103 och romstadgan).

Observera: facebook är nu en offentlig institution. Alla medlemmar måste skriva en lapp så här. Om du vill kan du kopiera och klistra in den här versionen. Om du inte publicerar ett uttalande minst en gång kommer det att vara taktiskt tillåter användning av dina bilder samt informationen i profilen statusuppdateringar. Inte delar.

Jag vill mana till källkritik här.

  1. Har du någonsin hört talas om Kanal 13 nyheter?
  2. Vad är ucc 1-308-1 1 308-103 och romstadgan? Går det att googla?
  3. Hur känns språket i texten?
  4. Känns det rimligt att de som delar den här texten kan få egna villkor med det enorma nätverket Facebook är?

Känns endast en av punkterna ovan lite konstig är det skäl nog att inte dela vidare. Känns fler konstiga – ännu större skäl att inte dela.

Det är spam. Texten är till för att skapa oro. Dela den inte vidare. Den dagen du skapade ditt konto på Facebook godkände du användarvillkoren. Skulle de ändras så skulle Facebook själva meddela det.

Tips!

Viralgranskaren

Följ ViralgranskarenFacebook och på Twitter. Där finns mycket bra att hämta om man känner sig osäker. En text de skrivit om just det här jag skriver om nu kan man läsa här. Där står till exempel att läsa:

Kan du som privatperson göra något för att förhindra vilka uppgifter Facebook äger om dig? Ja, Snopes listar i sin artikel om statusuppdateringen några alternativ:

  • Undvik att skaffa dig ett konto på Facebook.
  • Förhandla fram ett eget bilateralt avtal dig och Facebook emellan.
  • Pressa Facebook att ändra sina regler genom deras Site Governance-sida.
  • Radera ditt konto på Facebook.

Hi, I´m Erika – your random swede

För en vecka sedan fick jag reda på att jag kan få svara i telefon från människor som ringer Sverige. Det är en kampanj som Svenska turistföreningen kör för att fira 250 år av yttrandefrihet, något Sverige var först i världen att ha. Det här tyckte jag verkade vara roligt, så jag laddade ner appen ”The swedish number” och registrerade mitt eget telefonnummer. Jag fick veta att det är många som vill svara för Sverige, att det skulle ta ett tag innan jag kunde få vara en av dem. Igår fick jag ett sms med ett meddelande att jag nu är en av de utvalda.

IMG_5110

En timme senare fick jag mitt första telefonsamtal från Chris från Boston. Vi pratade ett bra tag. Han och hans fru tänkte semestra i Sverige nästa sommar och ville veta lite mer om landet. De hade hört talas om midsommar och funderade på om det skulle vara något att vara med om. Absolut, sa jag! Jag passade på att sälja in norra Sverige med sin natur och midnattsol också. Det lät intressant, tyckte Chris.

Sedan fick jag ett samtal från Bulgarien. En man som med sin fru nu den här sommaren ville besöka Sverige, men uppleva något annat än Stockholm och Malmö, där de redan varit. Jag hann säga norra Sverige – sedan bröts vårt samtal, tråkigt nog.

Jordan från Iowa, USA, ringde sedan. En 22-årig student som tycker att det är väldigt roligt att ringa och prata med okända svenskar! Jag blev hans åttonde svensk! Med honom pratade jag i nästan en halvtimme.

Dubai ringde, men den snubben ville ha mitt privata nummer och när han inte fick det la han på luren. Idag har Indien även ringt, men han som ringde därifrån la på luren ganska direkt.

Jag tycker det här är fantastiskt roligt! I början är samtalet lite trevande, men de som ringt mig är sociala människor som vill prata en stund. Om sitt eget land, om mitt land, politik, skillnader i system, om sitt jobb, om var i Europa det är bra att åka om man ändå tagit sig över till Europa. Om precis vad som helst.

Vår statsminister Stefan Löfven har också svarat i telefonen som en random swede.

Ingela Hjulfors Berg har skrivit ett par inlägg om det här också:

 

DN/Ispos undersökning – ”Högt förtroende för media”

”De traditionella medierna mörkar”, ”PK-media talar inte om hur det EGENTLIGEN ligger till”. Så har det låtit ett bra tag nu i vissa kretsar. De så kallade ”sanningssägarna” menar att de medier som under väldigt lång rapporterat om nyheter och skeenden har börjat ljuga och då främst då det gäller när brott begåtts. Vi får i de här medierna sällan – eller aldrig – veta om förövaren haft mörk hud, menar de. Och i det ligger alltså då mörkningen.

Själva litar de på sajter som Avpixlat, Exponerat, Fria Tider, Samtiden, Dispatch International – sajter som i vissa fall får samlingsnamnet ”alternativa medier”. Sajter som när brott begås avpixlar sådant som de menar att de andra medierna mörkar. De talar gärna om brottet begåtts av person med mörk hy, de lämnar i vissa fall även ut adress och annat om den personen. Det här görs däremot inte om förövaren råkar ha vit hy och heta något typiskt svenskt namn. Inte helt konsekvent kan jag tycka. (Jag har tidigare skrivit inlägget ”Rasistiska sajter du inte vill råka dela”).

Nyligen intervjuades även makarna Adelsohn i DN Fokus där de berättade att de inte riktigt litar på de traditionella medierna. Och de menade också att ”många upplever” att sanningen mörkas. Här blev jag mörkrädd. Vi har en före detta kulturminister och en före detta partiledare som har de här åsikterna. Det blev ett ramaskri och det kan inte ha varit lätt för Lena och Ulf de efterkommande dagarna. Läs här hur krönikören Erik Wisterberg, i Dagens Media, skriver ”Så ljög Adelsohn om mediernas påstådda mörkläggning”.

Jesper Strömbäck är professor i journalistik och politisk kommunikation vid JMG, Göteborgs universitet. Han säger i en artikeln ”De förstår inte hur journalistik går till”, i tidningen Journalisten följande:

”Ibland kallas de alternativmedier, men det är en beteckning som är djupt missvisande. De är inte på något sätt ett alternativ till etablerade medier och tror man att de ger en mer rättvisande bild av verkligheten ser jag det som djupt problematiskt. De drivs av en agenda, de har inga journalistiska anspråk och försöker inte på något sätt följa normer om saklighet och opartiskhet när det gäller hur man värderar källor, hur man värderar information eller hur man gör relevansbedömningar av olika typer av information. De har en tydlig agenda som de följer, på samma sätt som politiska partier. Man måste ta del av innehållet utifrån de förutsättningarna. Därför är de inga alternativ till traditionella nyhetsmedier.”

DN/Ispos undersökning – ”Högt förtroende för media”

Kollage medialoggor

DN och Ispos har nu gjort en undersökning bland svenskar och vårt förtroende för olika medier och den visar på något annat än vad makarna Adelsohn och de som kallar sig ”sanningssägare”. Den visar på att vi svenskar har högst förtroende för Public Service och på andra plats kommer de stora morgontidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Endast 4 procent har förtroende för Avpixlat. DN skriver idag:

”Avpixlat nämns ofta i debatten men sajten är inte välkänd för en bredare allmänhet, visar DN/Ipsos mätning. Andelen som känner till den ganska eller mycket väl är 13 procent. Tilltron ligger på en ännu lägre nivå. Det är 4 procent som anser sig ha mycket eller ganska stort förtroende för sajten medan 7 procent har uppfattningen att den ger en sann bild av verkligheten.”

Martin Jönsson skriver i en kommentar till den här undersökningen att det här är ”Förödande siffror för alternativa ‘sanningssägare’”:

”Framför allt är dagens Ipsos-undersökning en väldigt dålig nyhet för de främlingsfientliga och antimuslimska sajter som kallar sig själva alternativmedier. Dock är det en nyhet som deras läsare inte lär få ta del av, eftersom själva grundidén på dessa sajter är att bara publicera sådant som kan förstärka deras världsbild.”

Kanske det vänder nu? SD som parti har också tappat väljare och förtroende på senare tid. Kanske är det så att vi börjar bli rätt less på de här ”sanningssägarna” och deras variant på vad som är sant och riktigt? Jag hoppas det!