Att städa en trädgård

I somras köpte vi ett hus på Norrbyskär, en ö strax söder om Umeå. Ön har en fantastiskt intressant historia, i början av 1900-talet var det Europas största sågverk med ett tillhörande samhälle där företaget styrde över sina arbetare med järnhand, men såg också till att de hade det bra ute på ön.

Det här inlägget ska inte handla om historien, här ska jag visa hur vi grävt fram trädgården som var helt igenvuxen då vi kom hit i mitten av augusti. Här nedan en bild på hur trädgårdslandet såg ut.

Vi satte spadarna i marken och grävde upp ett land som är 50 kvadratmeter stort. Vi hittade lite mynta och en klen liten rödvinbärsbuske. I sommar kommer vi här att odla jordgubbar, lite grönsaker och örter.

Rabatten längs söderväggen såg ut såhär då vi kom…

… och då vi grävt lite hittade vi liljekonvaljer och klematis som vi låter få stå kvar.

Förra ägaren har också planterat en rosenberså som jag tror kommer bli fin framöver. Även den behövde få träffa en ogräsrensare.

Två sådana här kärror med ogräs rensade jag bort bara från den här bersån!

Och nu ser det lite mer städat ut.

Rabatten ut mot gatan i väster såg ut så här då vi kom…

Men nu är även den städad. Det ser så mycket trevligare ut!

Det tar som inte slut med antalet rabatter! Så här såg det ut på ena sidan av framsidan i norrläge av huset innan jag började gräva. Och det är som om det växer sten i jorden här! Flera skottkärror med sten har jag grävt upp.

Men det ser lite trevligare ut nu! Jag tror vi kommer strunta i att ha rabatt här och bara ha gräsmatta. Flera andra har gjort så och det ser fint ut.

Rabatten på andra sidan trappen var också igenvuxen.

Och nu ser den ut så här. Jag sparade en blomplanta och buskarna är rosenbuskar. Får se om de ska stå kvar eller inte.

En dag tog vi en tur på ön och utforskade skogen lite grann. Vi hittade en övergiven kärra som vi tog omhand, varpå vår granne letade i sina gömmor och naturligtvis hade han ett par hjul som passade perfekt! Så nu har vi även en kärra som funkar! I vinter ska jag måla upp den så den blir snygg och personlig för oss. En kärra är ett måste här där ingen biltrafik finns eller får finnas.

Såpbubblan – spoken word #RefugeesWelcome

I söndags var jag på en manifestation för ökat asylmottagande i Sverige. #RefugeesWelcome. Umeåprästen Christofer Sjödin höll ett fantastiskt spoken word som han kallar Såpbubblan. Jag har fått texten skickad till mig – den är bra! Läs den här nedan – se klippet där han läser den också.

Såpbubblan

Kysst av barnets läppar
en såpbubbla mot himlen lyfter
Uppfylld av andedräktens skaparvind
bär den barnets längtan och drömmar

I såpbubblans skimrande yta
speglas barnets drömmar om skönhet.
Dess fladdrande färger, som föds av solljusets strålar,
öppnar portar till regnbågens land,

Där blir munspelet toner och solen i havet
till skatter som väcker det vackra i världen.
Hjärtat vidgas och barnet får lättare att andas.

Barnet dansar med bubblor av såpa över oändligt himlavalv.
Bubblor blir stjärnor och planeter,
Älvor och änglar, drakar och kentaurer
Fantasin fyller alla bubblor, når himmelska höjder
Blir ett frö i barnets hjärta, växer till ett bubblande skratt.

Såpbubblan rör sig fritt i vinden,
utan rep eller boja,
okontrollerad och fri,
men fylld av tillit till Livets vindar
som bär – än hit, än dit.

Inte en drake i påmålade färger,
som styrd av samtiden stiger mot skyn
för att beskådas och beundras.
Såpbubblans färd på öppen himmel
bär barnets önskan
om frihet i en värld som vill henne väl.

Om såpbubblan vore hård och tung,
som av metall
skulle barnets lungor inte få den att lyfta.
Dess sköra lätthet bär hopp om vänskap som lyfter,
inte av födelseort och styrka,
men av den gemensamma bräckligheten.

Om en vänskap som växer i hjärtans genomskinlighet.
Bubblan bär barnets minne av en ömsint skyddande kärlek,
handen som smeker med samhörighetens sammetshud.

Men barnet blåser inga bubblor av såpa,
för han kallas tiggare och eu-migrant,
lever på blygsam slant och får hålla sig på egen kant.
Bor i en husvagn på nåder, där kommunen som råder
inte anser sig ha råd att låta nåd gå före stiftad rätt,
beslutet lätt:
Skola är inget för en sådan person.
Han förlorar tron på att livet vill honom väl.
Ett barn med bestulen själ.

Barnet blåser inga bubblor av hopp
För han är jagad av krig och svält,
Från tält till tält, det är illa ställt.
Men Europa höjer handen,
drar järnmurar runt de egna landen
säger ”Stopp”
hans lilla kropp spolas opp,
på strand,
bubblan blir blöt fläck i sand

Alla dessa barn som halkar fram på såphala livsvägar,
Hala av bubblor,
drömmar som krossas,
alla dessa barn som ständigt offras.

(Det här är mitt inlägg 8/101 i bloggutmaningen #blogg101)

 

 

 

 

Manifestation för asylmottagande – #RefugeesWelcome

Idag har det på flera håll i landet hållits manifestationer för asylmottagande i Sverige. #RefugeesWelcome – vi har sett banderoller med orden på fotbollsmatcher, på manifestationer, som hashtag som spred sig enormt på bara ett dygn på Twitter. Jag har läst berättelser om poliser som på tåg talar om i högtalarna på flera språk att de gärna hjälper de flyktingar som behöver hjälp, att i Sverige behöver man inte vara rädd för polisen. I Sverige har det på bara några dagar blivit en helt annan stämning än det varit ett bra tag nu. Tack och lov!

Jag var på manifestationen i Döbelns Park i Umeå idag. Till Facebookeventet hade 2200 personer sagt att de skulle komma och ja, parken var proppfull! Det var skönt att det inte var politiker som pratade! Det var istället personer från ”Ingen människa är illegal”, ”Mama Africa”, universitetets rektor, vi fick höra berättelser från personer som flytt. Christoffer Sjödin, präst i Umeå, höll ett fantastiskt spoken word, Såpbubblan.

NBV hade också en utställning med affischer som, om jag förstod rätt, ETC tagit fram. ETC har också tagit fram en stor bilaga som heter: Vad varje människa bör känna till om invandring, flyktingar och rasisternas lögner – ladda ner den, läs den och sprid den!

På utställningen fanns bland annat de här affischerna. Budskapen är så enkla och tydliga, vi borde kunna svära på att följa dem varje dag, tycker jag!

(Det här är mitt inlägg 7/101 i bloggutmaningen #blogg101)

Världens godaste müsli, enligt mig

Jag har under några år provat göra egen müsli och nu har jag äntligen hittat rätt! Den är smakrik och det behövs inte något mer socker när man strör den över filen eller yoghurten. Jag har inte riktigt koll på hur mycket av allt jag använder, det blir lite som det blir. Grunden är i alla fall 1 liter havregryn, det är bra att utgå från. Nedan beskriver jag hur jag gör. (Understruket är de mått som jag tycker är viktiga. Resten är inte så viktigt, man känner hur mycket av allt man vill ta).

Börja med att slå på ugnen på 220 grader. Mät upp 1 liter havregryn och häll i en långpanna. Hacka hasselnötter eller mandlar – vad du har hemma – och häll i det i långpannan tillsammans med pumpakärnor och solrosfrön.

Mät upp 2 dl vatten, några matskedar kokosolja, en klutt agavesirap eller honung, krydda med ganska mycket kanel (idag har jag även i kardemumma för första gången också). Hetta upp blandningen tills kokosoljan har smält och häll över grynblandningen i långpannan och blanda om. Allt måste få ta del av vätskan, inget ska vara torrt. Och så skjuts in i ugnen i 20 minuter. Jag brukar blanda om var 5:e minut, för att allt säkert ska bli rostat. Mot slutet brukar det gå fort! Om allt inte är torrt efter 20 minuter, ställ klockan på 2 minuter, rör om och kolla igen.

När grynblandningen är rostad häller jag på linfrön, vetegroddar, kokosflingor och torkade bär. Här är det gojibär och en blandning med russin och mullbär. Jag brukar köpa de som har bäst pris i affären – ibland säljer de torkade bär till väldigt bra pris. Det går även med torkade frukter.

Låt svalna och häll sedan upp i burkar. Jag har glasburkar om 1 liter, det här blir precis två sådana fulla.

Nu är det bara att njuta frukosten!

(Det här är mitt inlägg 6/101 i bloggutmaningen #blogg101)

En vecka med träning

Sitter och pustar ut efter veckans sista träningspass och känner mig riktigt skön i kroppen! Och det har hänt en hel del under de senaste veckorna, i positiv riktning! Den 26 augusti tog jag mitt första pass body pump på väldigt länge och fick en fruktansvärd träningsvärk! I fem dagar satt den i. Tack och lov släppte den lagom till den 31 augusti, då Umeå Sport & Motions träningskamp satte igång. Sedan dess har jag faktiskt hunnit med inte mindre än 9 pass!

• Body Pump x 2
• Mage&Rygg Xpress (Core) x 1
• Ass U Like (ben och rygg) x 1
• Xplosion (tabataintervaller) x 1
• Spinning x 3
• Cardiofusion Walking x 1

Jo, jag känner mig riktigt stolt! Under det senaste året har soffan och annat känts mycket mer lockande än att ta ut mig ordentligt. Och det har verkligen satt sina spår i hur jag mår. Både fysiskt och psykiskt.

Snygga diagram i Funbeat

Som jag skrivit tidigare loggar jag alla mina aktiviteter i appen Funbeat. Om jag tar en promenad i rask takt, startar jag appen. Så även om jag paddlar kajak. Det är kul att se hur långt jag gått eller paddlat! Det jag gör på sportanläggningen skriver jag in i efterhand. Och sedan får jag fram så här snyggt diagram! Det här är från den 31 augusti till dagens datum.

Vad har då hänt med min kropp under den här tiden?

Träningsvärken har blivit mer normal och är skön! Sådär som jag fick efter det första passet body pump är inte behagligt alls, men nu blir jag skön i musklerna. Det är också mycket lättare att andas! Jag måste ha ökat lungkapacitet och syreupptagningsförmåga. Jag känner mig lättare trots att jag faktiskt redan gått upp 1 kilo! Som jag skrivit förut tycker jag att träning, att ta ut mig ordentligt, är den absolut bästa må-bra-medicinen för mig. Bilden nedan tog jag efter det att jag kört dagens konditionspass på crosstrainern. Svettig, trött, glad och lycklig 🙂

Men nu tänker jag vila i helgen! I morgon, lördag, ska jag sova tills jag vaknar och äta långfrukost. Trevlig helg!

Läs gärna mina tidigare inlägg på temat:

• Nystart och träningspepp!
• Träningspass jag tänker köra i höst

(Det här är mitt inlägg 5/101 i bloggutmaningen #blogg101)

Några reflektioner om den senaste tidens händelser

Jag har tänkt en del på vad det är som händer i vårt samhälle den senaste tiden. Nyhetsflödena och mina flöden i sociala medier är plötsligt helt annorlunda än de brukar vara. De brukar vara fulla med Sverigedemokraternas åsikter i politiken att göra eller vad personer som är politiker i nämnda parti säger eller skriver. Jag är en av dem som brukar dela ”Inte rastist, men…”:s grejor och även andra skribenters texter på de här temanen.

MEN! Vad jag lagt märke till den senaste veckan är att rasisterna inte når igenom flödena nu! Hur tappert de än försöker (Kent Ekeroth försöker på Twitter och med att JO-anmäla Migrationsverket, för att nämna ett exempel) så blir det bara kanske en liten notis om det hela. Istället matas vi med att människor i massor ställer upp med sin tid och pengar för att hjälpa de människor som nu kommer till Europa och nu även till Sverige. Och det är så skönt, tycker jag! Om nu bara våra politiker fattar vilket riktigt guldläge de har att vända opinionen så kommer vindarna att vända till rasisternas nackdel och majoritetens fördel. Det är jag bergis på!

Jag är så oerhört less på att varje dag reta mig på hur dumma folk i SD är, på att media går på SD:s vinkling av saker, att SD:s hela politik inte granskas ordentligt. Och jag är så oerhört less på SD:s internetsvans – de som hotar och hatar, de som försöker lämna kommentarer på mitt inlägg ”Rasistiska sajter du inte vill råka dela”. Jag är så TRÖTT på idioti!

I morse läste jag i Dagens Samhälle om SD:s ekonomiska politik. Partiet som säger att de vill satsa på välfärden istället på ökat flyktingmottagande vill, tydligen, göra en besparing på hela 53 MILJARDER kronor för landets kommuner och landsting! Och var är det nu vi har välfärden? Och jag håller med artikelförfattaren, Anna Ljungdell, i hennes fråga:

Hur är det ens möjligt att ett riksdagsparti kan föreslå besparingar om 53 miljarder på kommunsektorn utan att få en enda fråga om detta?

Ja, HUR är det möjligt?

Läs även mina tidigare texter på temat:

• Fler positiva nyheter, tack!
• Om människor på flykt
• Folk vill hjälpa människor i nöd – nu störtar vi rasismen! Men var är politiken?
• Opinionen vänder!

(Det här är mitt inlägg 5/101 i bloggutmaningen #blogg101)

Opinionen vänder!

I morse hörde jag på nyheterna att opinionen har vänt den senaste veckan när det gäller frågan om att öka intaget av flyktingar i Sverige. Idag är siffran 25% som är positiva till att öka flyktingmottagadet, tidigare låg den på 17%. Min egentänkta analys till orsaken är det här:

• Den senaste veckan har vi hört och sett Hans Rosling mer eller mindre varje dag i media. Han är så oerhört tydlig när han säger: ”Jag tycker ingenting, jag presenterar hur det ser ut. Fakta”. Det går inte då att efteråt komma och säga att ”men jag tycker det här”. Rosling säger att det spelar ingen roll vad vi tycker – han talar om hur det ser ut, det går inte att diskutera.
• Nyheterna har nästan endast rapporterat om hur välkomnande människor är, vi har också fått se flyktingar hur de faktiskt ser ut. Att de kan prata engelska, att de har smarta telefoner, att de är smarta – kort och gått är de precis som oss andra människor. Och vi fick se bilden på den lille pojken som drunknade…
• Rasisterna har inte hörts ett endaste dugg! DET tror jag är bland det viktigaste. Att nyhetsförmedlingen plötsligt har struntat i SD:s agenda och rapporterar om andra saker än att SD inte vill att flyktingarna ska komma hit.

Hans Rosling och Johan Rockström, båda professiorer i varsitt ämne, säger idag till DN att folkligt engagemang kan driva igenom politiska förändringar. Det är det som sker nu!

Nu håller strömmarna med flyktingar på att nå Sverige. Jag hoppas att den opinon som nu håller på att vända så att våra röster i majoriteten av befolkningen – vi som vill välkomna människor till vårt land – är de som fortsätter att få höras. Det räcker med hat, med konspirationsteorier, med att strunta i hur verkligheten ser ut, med att vara oförmögna med att ta in kunskap. #RefugeesWelcome!

Läs även mina andra inlägg på temat:

• Fler positiva nyheter, tack!
• Om människor på flykt
• Folk vill hjälpa människor i nöd – nu störtar vi rasismen! Men var är politiken?

(Det här är mitt inlägg 4/101 i bloggutmaningen #blogg101

Folk vill hjälpa människor i nöd – nu störtar vi rasismen! Men var är politiken?

Som jag skrev häromdagen så tror jag att om vi skulle matas med nyheter om där människor vill hjälpa andra människor skulle vi kunna vända opinionen till något bra. Vi har nu fått läsa om att det blivit nästan anarki på grund att att människor strömmar till för att hjälpa de flyktingar som kommer till Tyskland, bland annat. Jag tänker att den anarkin är ett angenämt problem att ta itu med.

Jag fick tips på Facebook om en kille som med sitt jobb skulle till Ungern på en tvådagarsutbildning och hamnade i något helt annat! Läs hans senaste statusuppdateringar här!

• På resan ner
• Hur skumt det är att resa till en plats där tid inte är tid som hemma
• Och sen – hur han ser alla flyktingar och vill göra något!
• Tre timmar senare
• Några timmar ytterligare senare

Emanuel Karlsten har skrivit om att det är ”Nu händer det, nu vänder det – godheten vinner”. Twitter har skickat ut en länk om vad som sker på twitter under hashtagen #RefugeesWelcome som är rolig att se! Hela Europa är så välkomnande just nu! Och det är så skönt!

Det ÄR verkligen något som händer just nu i Europa! Allt för länge har vi dragits med rasisterna och deras agenda. Men jag tror på riktigt att något bra och gott händer nu! Jag tror att vindarna vänder! Jag vill i alla fall tro det.

På Facebook finns ett privat initiativ Insamling till flyktingarna på Lesbos som för en stund sedan skrev att deras insamling har fått in hela FEM MILJONER KRONOR – sidan startades 31 augusti.

Till vår svenska regering och andra politiker i Sverige vill jag säga – var inte så flata! GÖR NÅGOT! Ska Lena Mellin kanske bli talskrivare åt vår stadsminister? Enorma ideella krafter finns! Men det måste in politiska krafter enormt nu! Just nu är det ett riktigt GULDLÄGE för våra politiska partier att samla in massor med poäng och väljarstöd!

(Det här är mitt inlägg 3/101 i bloggutmaningen #blogg101)

Om människor på flykt

För några år sedan pratade jag med en kille som var ett ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan. Han var 16 år och hade bott i Sverige i ungefär ett år då. Jag ställde frågor om hur han tagit sig hit och hur det kändes. Hans mamma hade sagt åt honom då han var 12 år att han skulle gå.

– Gå min son, du får inget liv här, hade hon sagt. Gå, bara gå.

Så han gick. Och gick. Över berg och hamnade i Pakistan. Över annat berg och hamnade i Iran. Över berg igen och hamnade i Turkiet och slutligen i Italien. Jag frågade om hur det hade känts. Inga vuxna?

– Jo, man träffar folk efter vägen som man slår följe med och där fanns även vuxna som kunde ta hand om oss barn, sa han.

När han berättade kände jag att hans historia är så självklar för honom och så oerhört ofattbar för mig som svensk. Som förälder kan jag inte sätta mig in i hur det kändes för hans mamma när hon sa åt honom att gå och han gick. Jag kan omöjligt förstå hur det känns och hur det känns för den 12-årige lille grabben när han gick.

Några år tidigare berättade en kompis hur hennes familj flytt från Iran när hon var en 4-5 år. Den här kvinnan är uppvuxen i Västerbotten och har en tydlig västerbottnisk dialekt. Hon berättade om hennes bröder som dött, hur de hade gått och gått och tillslut hamnade här. Hon berättade om sina minnen på samma självklara sätt som den afghanske killen – på västerbottnisk dialekt. För mig blev det knas i skallen. Hon som pratar som jag, hur kan hon ha varit med om det här? Jag kan inte förstå det, hur jag än försöker.

Nu kommer många människor in i Europa. Wolfgang Hansson skriver ”Tur att Europa har Merkel” och citerar henne:

– Om Europa misslyckas i frågan om flyktingarna så kommer kopplingen med de universella mänskliga rättigheter som var ett av de grundläggande motiven för EU:s grundande, att gå förlorad. Vi kommer att få ett Europa vi inte vill ha, säger Merkel.

Jag säger också att det är tur att vi har Hans Rosling som på sitt oerhört enkla, pedagogiska och briljanta sätt förklarar hur saker egentligen ligger till. Han har till exempel läxat upp en dansk programledare eftersom programledaren hade fel. ”Det här kan man inte diskutera. Jag har rätt och du har fel”, säger Rosling till programledaren. Se honom också här när han förklarar hur det står till med den så kallade ”massinvandringen” som de här ”sanningssägarna” till ”sverigevännerna” pratar om.

Och så vill jag uppmana er att stödja Rädda Barnens satsning ”Inget barn ska dö på Medelhavet” och ”Vi gör vad vi kan”. Här finns fler tips på hur vi kan hjälpa till – med tid eller ekonomiskt.

(Det här är mitt inlägg 2/101 i bloggutmaningen #blogg101)

 

Hmm… ska jag köra på #Blogg101?

I våras höll ju bloggutmaningen #blogg100 på – det var så den här bloggen fick liv. Initiativet till det kommer från Fredrik Wass som skriver på Bisonblogg.

Nu har Anders Abrahamsson startat initiativet #blogg101 som går ut att från nu, eller snart, och fram till årsskiftet skriva 101 inlägg. Det vill säga att det inte behöver vara ett inlägg om dagen, men 101 inlägg i alla fall. Och fram till årsskiftet.

Jag får se hur jag lägger upp det hela. Det är en utmaning att skriva ett inlägg varje dag och ha något vettigt att skriva varje dag! Men det är samtidigt roligt att tänka ut saker och ting. Så här skrev jag om #blogg100 i mitt sista inlägg under den utmaningen.

Vi får se vilka som hakar på, men jag hoppas att mina favoriter från #blogg100 också ställer upp! De är, utan inbördes ordning:

• Ingela Hjulfors Berg – Diggjo (twitter @HjulforsBerg)
• Malin Crona – Malins tankar (twitter @MalinCrona)
• Ninni Udén i det konstant förändliga (twitter @NinniU)
• Vagabod diaries – Plötsligt i Moskva av den anonyma bloggaren @AnyaInLove
• Och naturligtvis Anders Abrahamsson som startar #blogg101 (twitter @sliceonline)

(Det här är mitt inlägg 1/101 under #Blogg101)