Den andra vågen

Håll i och håll ut, har blivit ett talesätt sedan coronaviruset gjorde entré. Jag vill verkligen mana till det. Den andra vågen verkar har startat.

Jag läser oroväckande nyheter om Västerbotten och om Umeå i synnerhet. Smittan sprider sig här nu. Vi har varit oerhört förskonade från det hittills och det ska vi vara tacksamma över! Men jag har en känsla av att det är nu det börjar här och den känslan är inte bra.

Det kändes väldigt bra efter masstestningen som skedde i samband med universitetens öppnande, där närmare 10 000 personer testade sig för Covid-19 och endast sex personer var smittade! Till Umeå har många kommit från alla delar av landet, och världen, men smittan verkade ha stannat av. En vecka senare kommer nyheter om 28 nya bekräftade fall under ett enda dygn, den högsta siffran Umeå haft sedan pandemin startade. Ska vi tro på rubrikerna är det framför allt inom sporten smittan nu sker. Flera fotbolls- och hockeyspelare är drabbade.

MAVA, medicinsk akutvårdsavdelning, där jag arbetar är en så kallad slussavdelning för covid-19 på sjukhuset i Umeå. Till oss kommer det mesta som inte behöver opereras. Det är hjärt-, njur-, leversvikter, det är intoxer (överdoser av olika slag), det är personer som inte kan sköta sin diabetes eller personer som just fått diabetes, personer som har svårt att andas eller plötsligt svimmat, det kan handla om ”ohållbar hemsituation” eller om total misär, det kan vara så att vi inte alls vet varför personen mår som den mår och utreds med allehanda undersökningar. Vi är också specialistavdelning för endokrina och gastroenterologiska sjukdomar. Några få patienter kommer in planerat, men de allra flesta kommer in via akuten.

Att vara en slussavdelning för Covid-19 innebär att vi nu dessutom tar emot patienter som normalt sett skulle ha lagts in på andra avdelningar direkt från akuten och hos oss ligger de till dess att vi har ett provsvar. Och provsvaren dröjer, för det mesta får vi dem kring kl 15-16 och det är först då vi kan börja jobba för det är först efter provsvaren röntgen och andra undersökningar kan ske och de undersökningarna ger ju lite svar på vad det är som felas med patienten.

Alla som kommer till oss testas för Covid-19 och kräver därför eget rum till dess att vi vet om patienten har sjukdomen eller inte. Vi måste ha helst 10 lediga salar inför natten så att arbetet med att skicka runt patienter mitt i natten ska kunna undvikas. Har vi inga platser hos oss får akuten panik och för det mesta är alla platser fulla på morgnarna.

Varje eftermiddag och kväll måste vi på MAVA planera för vilka patienter kan vi lägga ihop på samma sal, skriva ut eller satellita ut till annan avdelning. Vi har ett möte kl 19 tillsammans med vår jourläkare för att ordna upp, och få koll på, den situation vi har på såväl avdelningen som på akuten. För ett par veckor sedan utbrast en av våra överläkare: ”Men var ska vi lägga alla?!” Innan Covid-19 kom låg en patient hos oss i snitt 3,5 dygn. Nu är den siffran nere på 1,35 dygn. Det är snabbt in, snabbt ut, med andra ord.

Nyss fick vi veta att vi kanske inte skulle behöva ha den här slussfunktionen längre. Att arbetet skulle återgå till hur det var innan coronaviruset. Men med de senaste dagarnas ökade fall av sjukdomen har åtminstone jag svårt att se att det skulle ske.

Jag har redan varit less på viruset rätt länge nu, men inser att vi kommer att leva med det ett bra tag till.

Min vädjan och önskan är håll i och håll ut! Snälla alla! Och lyssna gärna på Eveline Jacobssons sommarprat om hur det är att jobba på IVA med, och utan, covidpatienter! Hon förklarar det väldigt bra.

3 tankar på “Den andra vågen

  1. Pingback: Hårt tryck på vården i veckan | Erikas tankar om saker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s