Att komma tillbaka efter helbensgips

Jag har skrivit tidigare om att jag börjat rehabträna och det är fantastiskt skönt att äntligen få ta ut mig kroppsligt igen! Även om jag är en person som gillar gruppträning och verkligen inte alls tycker att träna på gym i maskiner är roligt, har jag på slutet lärt mig det senare. Jag är på gymmet 4-5 gånger i veckan och kör mitt schema. Jag börjar med att på ungefär 20 minuter cykla 1 mil. Jag har satt som tid att jag ska cykla 20 minuter, men de sista gångerna har jag då tiden gått ut varit så nära 1 mil att jag fortsatt för att nå milen. Det är skönt att få upp pulsen och svettas ordentlig!

Jag tar av mig ortosen, mitt robotben, när jag cyklar, för att musklerna ska få svälla ut och jobba ostört. Det gör jag också när jag kör i maskinerna för framsida, baksida, insida lår och rumpa. I de maskinerna kan det inte bli snett, musklerna får jobba utan hinder och jag kör på tills det brinner.

Men det här med att bygga muskler när man har ett nolläge att utgå från är verkligen inte lätt! Träningsvärk har jag hittills fått i överkroppens muskler, även fast jag tar i så mycket jag kan när det gäller ben och rumpa – vilka varit inaktiva sedan i början av februari.

Såhär såg mitt lår ut den dagen jag tog bort gipset, 23 mars. Det ser ut som en överarm. Jag tyckte att det såg ut som ett lårbensskelett där allt bara hängde dött ner. Det såg inte alls levande ut för fem öre. Flagorna av död hud fick jag jobba på för att få bort. Jag har skrubbat och smort, skrubbat och smort. Och jag har också unnat mig vaxning av mina ben, vilket var fantastiskt skönt – efteråt!

Idag, 3 veckor utan gips, är mitt ben fortfarande fjantigt smalt. Jag är en person utan tålamod och det känns frustrerande. Jag sträckte ut mina ben häromdagen och såg att även mina fotleder är olika i storlek.

Idag mätte jag dem. Så här ser de ut. Tajtsen sitter olika på de båda benen…

Mitt friska lår mäter 51 cm. Jag ser nu då jag ser bilden att jag dessutom dragit in lite på måttbandet.

Mitt brutna ben mäter lite drygt 47 cm över låret.

Det här är min vad på friska benet…

… det här är min vad på brutna benet.

Jag har lite att jobba upp!

Med mitt ”robotben” kan jag hemma gå utan kryckor. Då jag rör mig ute, går promenader, vill jag ha dem med som trygghet. Men jag vågar inte göra någonting utan mitt robotben. Utan det vågar jag inte röra mig utan kryckor alls! Jag inbillar mig att mitt knä ska vika av då jag vet att jag 1) har inga muskler, 2) frakturen nog inte är läkt till 100%, 3) korsband och muskler verkligen slets ut i olyckan – men trots allt satt fast. Det finns en del som ska läka, jag måste känna mig supertrygg innan jag vågar göra mer än jag vågar idag.

En dag i taget, tålamod är ett måste.

Läs mer om min skada och rehabträning här:

• En månad med helbensgips
• Mer rörlig i knät!
• Rehabträning #1
• Rehabträning #2