Mina två liv – berättelser om bipolaritet

Igår sändes första programmet av tre i Ann Heberleins serie ”Mina två liv” som handlar om bipolär sjukdom. En sjukdom som är rätt så vanlig, i programmet säger de att 1 av 50 har den, men som många vet väldigt lite om.

Jag såg det på SVT Play med hörlurarna i öronen, när det är viktiga program jag ska se vill jag göra så, så att jag kan se koncentrerat. Och det var ett väldigt fint program, måste jag säga. Öppenhärtigt, med en fin ton, inte demoniserande eller förskönande. Berättelserna var rakt upp och ner i känslan ”Så här är det och jag lever med den här sjukdomen. Det går!” Berättelserna gick rakt in i mig – både intellektuellt och känslomässigt.

Efter programmet sändes hade SVT en chatt öppen med Ann Heberlein, psykiatrikern Simon Kyaga och producenten Ann-Linn Guillou. Till den hörde många av sig och tackade för att de lyfter den här sjukdomen, ”tack för att ni berättar om mig, jag känner mig inte ensam längre” var några av kommentarerna.

Det är viktigt att prata om psykisk ohälsa, om jobbiga saker som finns mitt i bland oss men som vi kanske inte vet om. Det kan vara din kollega, din anhörig, din vän som lever med de här besvären. Maria Näslund på Expressen skriver i en krönika:

”Det är starkt och helt omöjligt att inte bli berörd. Samtidigt finns det plats för humor och skratt i samtalen, vilket gynnar det stora allvaret bakom. Produktionen är snygg och genomtänkt i minsta detalj, och just det gör mig alldeles glad. Ska man få människor att våga prata om något svårt så är det precis så här man ska börja.”

Missade du att se programmet – se det här! Det ligger kvar på SVT Play till den 9 juli. Nästa avsnitt sänds den 2 juni kl 21 i SVT och där kommer vi bland annat att möta Filip Hammar och temat är fördelar med bipolaritet – om den inneboende kraften som personer med sjukdomen besitter.

Här finns också en föreläsning om bipolär sjukdom på UR Play. Har själv inte sett det, men har bra erfarenheter av program och föreläsningar som ligger där.

(Det här är mitt inlägg #89 på den 88:e dagen i bloggutmaningen #blogg100)