Hagamannens frigivning rör upp många känslor

Beskedet om att Hagamannen kommer att släppas fri i sommar har rört om känslor hos många. Jag har skrivit om vad jag anser om det tidigare – länkar till de inläggen finn längst ner i det här inlägget.

Ida Östensson, grundare av Crossing Borders och senare även FATTA-rörelsen, skrev en debattartikel som landade i hela 20 000 tecken så hon fick dela upp den i tre tydliga artiklar som är riktigt bra.

Del 1: Det är sjukt att Hagamannen släpps fri i sommar när han bedöms som farlig

Här skriver Ida om hur vårt rättsystem ser ut och att det borde ändras. Att 2/3-delarsregeln inte borde gälla som regel. Hon skriver:

Det är alltså den extremt sjuka regeln om två tredjedelar som gör att Niklas Lindgren nu släpps ut efter 9,5 år i stället för de 14 år som han dömts till. Detta trots att han ansökt om obevakade permissioner nyligen, men nekats då kriminalvården ansett att det är påtaglig risk att han återfaller i sexuell brottslighet.

Del 2 Hagamannen försatte mig och en hel stad i skräck

I den här texten skriver Ida om hur det var att bo i samma stad som den våldsamma våldtäktsmannen. Hur vi alla kollade in killars fötter och blev rädda då någon hade små skor. Hur tjejer också följde med andra män hem, för att skydda sig mot den ”riktiga våldtäktsmannen”, Hagamannen:

Under exakt samma tid som Hagamannen var i ropet hade jag en vuxen förebild i min närhet från ett av mina idrottssammanhang som hämtade mig från fester och som jag kunde sova över hos för att undvika just Hagamannen. Många år senare har jag förstått att han blev min Hagaman, min förrövare. Jag vet att många följde med killar hem från krogen för att slippa gå hem själva. Och jag kan inte låta bli att undra hur många gränser som överträtts just för att försöka undvika ”den riktiga våldtäktsmannen.” Jag undrar hur det påverkat Umeåbors bild av vad en riktig våldtäktsman är.

Del 3 Det kan aldrig vara vårt ansvar att skydda oss mot sexuellt våld

Texten handlar om hur det hela tiden handlar om att det är tjejer som ska skydda sig från att bli överfallna. Att tjejer bör träna kampsporter, att tjejer måste lägga pengar på taxi, överfallslarm osv. Och vad det är som händer då – skuldbeläggningen hamnar på offret och inte på gärningspersonen:

Det är nog nu! Jag vill inte höra ett till ord om vårt ansvar. Vi ska inte köpa några låsbara trosor, vi ska inte tänka på hur vi klär oss, vi ska aldrig behöva betala extra för en taxi för att undvika våldtäkter, vi ska inte behöva lägga timmar på att lära oss att knäcka näsben, vi ska inte behöva göra ett skit.

Här kommer en nyhet till alla som finner lösningen i att lära tjejer att slå tillbaka: detta leder bara till mer skuldbeläggande av offer och potentiella offer. Vi kommer ingenstans genom att sätta plåster på såren. Vi måste börja ta tag i hur såren uppstår.

 

Läs mina tidigare inlägg om Hagamannens frigivning:

(Det här är mitt inlägg #81 på den 81:a dagen i bloggutmaningen #blogg100)

Annonser

One thought on “Hagamannens frigivning rör upp många känslor

  1. Ping: Tankar en söndag | Erikas tankar om saker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s