Mer om Hagamannens villkorliga frigivning

Jag kan inte släppa det här med att Hagamannen kommer att släppas fri om ett par månader. Han har tydligen uppträtt skötsamt under sin fängelsetid, men bedöms ändå att med hög risk återfalla i sexuell brottslighet. VK skriver i en artikel som ligger bakom en betalvägg:

Trots sina ansträngningar får han ändå inte gå på obevakade permissioner. Detta förklaras med att han tidigare i vår ansågs löpa en hög risk för att återfalla i sexualbrott. En bedömning som bland annat härleds till arten och omfattningen av brottsligheten han dömts för samt de diagnoser, vad gäller ”sexuell sadism och personlighetsstörning”, som konstaterades i ett psykologutlåtande i början av anstaltstiden.

Han var aktiv under flera år, men sedan ”försvann” han under flera år för att i december 2005 slå till med fruktansvärd kraft. Han har nästan dödat två av sina offer.

Det är inte bara jag som anser att han inte borde släppas fri nu. En ledare i Expressen tycker likadant.

Vi får inte glömma vad som hänt. Se gärna dokumentären som SVT gjort.

Lyssna också på P3 Dokumentär från 2009 om Hagamannen.

Läs tråden på Ida Östenssons Facebooksida där många umeåbor skriver om hur det kändes att leva i Hagamannens Umeå.

(Det här är mitt inlägg #77 på den 75:e dagen i bloggutmaningen #blogg100)

Annonser

6 thoughts on “Mer om Hagamannens villkorliga frigivning

  1. Ping: Hagamannen kommer till Umeå | Erikas tankar om saker

  2. Ping: Mina tankar kring att Hagamannen vill till Umeå | Erikas tankar om saker

  3. Ping: Hagamannens frigivning rör upp många känslor | Erikas tankar om saker

  4. Ping: Söndagsåterblick | Erikas tankar om saker

  5. Ja du, den där Niklas… Trots att jag ju är nästintill minneslös så finns åren när han härjade runt här i stan lagrade, parallellt med ett huslån som kanske inte skulle ha blivit något av om det inte varit för denne ”Hagamannen”. Jag tog det hela så långt att jag helt enkelt flyttade från staden. Vi bodde på Sandahöjd, jag jobbade på stora Coop, dottern gick i skola nere på Sandbacka. Vi befann oss alltid på just Haga och inga larm i världen kunde få mig att känna mig trygg längre. (värt att notera är att det här var ju innan min PTSD blommade ut, före epilepsin, tom före min nacke gick sönder så alltså medans jag var ”stor och stark”)

    Jag tror inte på att straffa folk med förhoppning att ev kriminalitet rinner ur deras blodådror. Jag tror heller inte på¨att låsa in människor hur länge som helst. Men nånstans måste man tänka till, den här killen (mannen…) är inte ”bara” kriminell, han har varit väldigt farlig och jag ser ingen anledning till att spela poker med potentiella framtida offers liv och leverne. Det är bättre att faktiskt skydda oss, än att kanske ge honom ett bättre liv. För återfaller han i brottslighet igen kan väl ändå ingen tro att han mår riktigt bra?

    ( 🙂 Just ja, det är jag, hon som svamlar mestadels, men kanske finns där några klara ord mellan raderna? )

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s