Om att kunna uttrycka sig inkluderande – eller inte

I en grupp på Facebook som jag är med i blev det en väldigt intressant utveckling i en tråd. Det enda jag hade gjort i tråden var att önska ett annat språkbruk. Här nedan skärmdumpar från hela tråden. Var jag överkänslig?

Tänk att det ska vara så provocerande att jag, som kvinna i en grupp människor, bara ber folk att uttrycka sig lite snyggare! Snubben här blev kränkt och var tvungen att försöka sig på att använda härskartekniker… Stor suck!

(Det här är mitt inlägg 56/100 i bloggutmaningen #blogg100)

 EDIT:

Jag har blurrat alla som inte är jag i den här tråden. Den som startar en diskussion med mig är inte den som startade tråden, det är en person som hakar upp sig på att jag vädjar till ett annat språkbruk och sedan går i spinn på det. Den personen har inte tidigare kommenterat någonting tidigare i tråden. Det kan också vara så att jag läst ”hooorah” som ”hora” och inte som ”horay” som är typ ”jippey” – alltså ett hurrarop.

 EDIT 2:

Nu några dagar senare kände ytterligare en man att han var tvungen att påtala att grabbighet inte är något exkluderande.

Här kände jag att jag ger honom sista ordet. Man ska inte mata personer som inte förstår bättre, tänker jag. Efter det har han som i en tidigare kommentar bett om lite hyfs skrivit ett inlägg. Nu hoppas jag att tråden stängs. Kanske är det så att det behövs att en MAN säger ifrån?